Jag intar riksdagen i min snygga kommuniströda klänning

Efter att ha lyssnat och ställt en fråga till socialförsäkringsministern bar det av till Viking Line och M/S Amorella. Har faktiskt aldrig tidigare åkt båt till Finland, och visst, det kanske inte kvalar in på min topp-10-lista över höjdpunkter i livet men det var riktigt trevligt, inte minst att lära känna en massa smarta och roliga kollegor lite bättre.

På onsdagskvällen blev det bugg och en massa mingel

Hela torsdagen matade vi pass med teman som sociala medier, strategisk kommunikation och storytelling. Lärt mig en del nytt och fått lite idéer som kommer att komma till nytta i vardagen på landstingshuset. Roligast är att höra om andras erfarenheter och att få inspiration till att våga testa nya saker inom kommunikation. På vägen mot valseger kan allt hända.

Det var dålig täckning och uppkoppling ute till havs men mitt i allt kom nyheten om att Stefan Löfven blir ny ledare för motståndarlaget. Han är från Ådalen och håller på MoDo. Precis som jag, men där slutar väl också likheterna Nä men visst är det på ett sätt roligt att det blir en partiledare med stark anknytning till Ångermanland, dock befarar jag att det kan bli ännu svårare för Alliansen att vinna röster där uppe då folk kanske gärna röstar på den där mannen som knegat på Hägglunds och har en mamma i Undrom, som för övrigt verkar rätt cool och bjuder hungriga kvällstidningsjournalister på småkakor utan att blinka.

Apropå partiledare så väntar nu spännande dagar i Västerås då KD ska välja om eller kanske välja nytt, samtidigt som Moderata Studenters Riksårsmöte äger rum här. Kommer bli en bra helg

Ligger dock i lä jämfört med Mikael Renberg, hockeykommentatorn, han har över tusen pers som följer honom. Själv följer han en enda person. Och inte en enda tweet har han själv publicerat… #mysterium

Förresten, läs gärna min insändare om djurplågeri som jag fick in i UNT häromdagen. Har fått två nya facebookvänner på grund av den Den går ut på att jag tycker det är på tok för låga straff som utdöms för väldigt grymma handlingar när det gäller djurplågeri. Visserligen har det presenterats en djurskyddsutredning nyligen men den fokuserar på djurskyddslagen och inte på lagstiftningen kring brottet djurplågeri vilket gör att jag vill belysa frågan. Fler får gärna göra det. Djuren behöver verkligen alla sina vänner.

I helgen har jag hängt på MUF Uppsalas distriktsstämma, vet inte vilken i ordningen men tillräckligt många för att känna att jag tillhörde det lite äldre och lite klokare gardet

Alltid kul att debattera – titulerade mig själv ”stolt moraltant” när de ideologiska vågorna gav mig kallsupar

Bästa, avgående kommunalrådet tillika Uppsalas starke man (ej att förväxlas med tv-figuren) Gunnar Hedberg utsågs till hedersledamot

Mycket folk besökte stämman, varav många för mig nya ansikten – jättekul!

Banketten ägde rum på Clarion Hotell Gillet och innehöll många roliga tal och upptåg

Har nu även fullföljt 2 av mina 3 valberedningsuppdrag och önskar därmed den nya styrelsen lycka till med det intensiva arbete som väntar, hoppas på ett år med ännu fler föreningar ute i länet, fortsatt politikutveckling och naturligtvis fler aktiva.

Känner mig nödgad att upplysa omvärlden om att jag har fyndat en ny halsduk, från gamla goda Sonia! Rykiel. I tweed. Gillar! Men min vän Stina kommer nog att kalla detta för en av Eleonores otaliga dåliga dealer, och hävda att den inte är värd det. Kostade 640 kr och då var den nedsatt med 50 procent. Lovar att använda den varje dag

Tour de ski är ett kul koncept men tyvärr verkar ansvariga på internationella skidförbundet (med det passande namnet FIS) vara tomtar utan känsla för vad som är rättvist och inte. För ett par dagar sedan åkte en svensk utanför banmarkeringen mitt i ett lopp, utan att tjäna nämnvärt på det, och fick sju minuter i tidstillägg som straff. Idag åkte ”röddräkten” P. Northug utanför banmarkeringen mitt i en spurt om bonussekunder och får – en varning. Öööööhhhhh?! Lika regler för alla? Knappast. Riktigt pinsamt och jag funderar på att skicka en arg digital lapp till tävlingschefen.

Sen var det skidskyttestafett där Sverige gjorde en bra insats i snöstormen och blev trea. Här vill jag dock skicka en arg digital lapp till TV4 som bryter för reklam mitt i loppen. Jag har inget emot att man kör reklam direkt innan och efter ett lopp, men mitt under pågående tävling är inte OK. Det skulle aldrig hända om de sände en fotbollsmatch, hur oviktig den än var.

När jag ändå är igång och gnäller, SVT Sports årskrönika var bra, men nog kunde de haft ett liiite längre inslag om Rolf-Göran Bengtssons fantastiska EM-guld? Anser för övrigt att han borde ha tilldelats Bragdguldet. Sportmedia glömmer för ofta att ridsport är en av Sveriges absolut största idrotter.

Så, färdiggnällt. Dags att ladda inför finalen i junior-VM i ishockey. Det känns som om Sverige kommer att klara det. Tidigare år har det varit så hypade lag men i år har vi inte varit lika favorittippade, samt att vägen fram varit full av täta matcher. Så jag tror det är värt att sitta uppe halva natten och skaka av nervositet. Extra kul att Micke Renberg kommenterar, han har blivit riktigt bra utan att vara lika övertänd som Wikegård.

Och det var allt från dagens sportblogg…

Det blev traditionsenligt ett glimrande nyårsfirande i Junsele, med bastu, badtunna, stugor, potatisgratäng, tävlingar, massa spel, TP-duell, dans, fika, snö, kyla, champagne och över 20 Sandövänner att mysa, minnas och ha roligt med. Tack ni som var med för en fin helg, det var så kul att träffa er alla

När jag ser tillbaka på 2011 har det varit ett år med stora förändringar. Det största som hänt är att jag har börjat jobba heltid tillsammans med fantastiska människor på ett landstingshus som jag blir glad av att gå till. Jag delar numera min tid mellan Västra Aros och Östra Aros (gammalt namn på Uppsala). Under året har jag lämnat över mitt ordförandeskap i MST Uppsala och kårfullmäktige samt ett par andra förtroendeuppdrag. Det har känts helt rätt att gå vidare från en bra tid i livet till en annan. Kan dock inte låta bli att fortsätta engagera mig i både MUF och kåren men nu i ett lite annat, och mindre, format än tidigare.

Att resa är bland det roligaste jag vet. I somras var jag på en störtskön tripp till Budapest och planerar att åka utomlands minst ett par gånger under 2012. Förhoppningsvis blir det en sväng till Paris, och kanske Pristina, samt USA. Det sistnämnda är en mycket trevlig konsekvens av det faktum att jag detta år ska gå Stureakademin En utbildning som jag är fullt övertygad kommer utveckla mig som ideolog, skribent och opinionsbildare. I övrigt när det gäller studier siktar jag fortfarande på att en dag ta min fil. kand. inom ramen för Språkvetarprogrammet och ska verkligen försöka lägga mer tid på att plugga detta år.

TV-karriärsmässigt har det varit ett godkänt år med ett framträdande i Vem vet mest. Och Nobelfesten blev helt klart årets fest. Att göra såna grejer ger mig framför allt en stark känsla av att det mesta faktiskt är möjligt här i livet, begränsningarna sätter jag till största delen själv.

Så. Vad är väl ett nytt år utan några hurtiga nyårslöften? Planen är att 1. bli stammis på gymmet 2. få mitt bankkonto att svälla 3. lära känna fler roliga människor 4. bli bättre på att köra bil samt 5. prioritera projekt som främjar min högra hjärnhalva. Och på denna blogg utlovas oregelbundna uppdateringar om hur det går med dessa löften. God fortsättning!

Jag kommer aldrig att glömma dagen då jag och Alex intervjuade honom. Det var vintern 2005. Vi skrev då för vår skoltidning på gymnasiet, och en dag bestämde vi oss för att åka på vinst och förlust upp till Kempehallen för att försöka intervjua så många Modo-spelare som möjligt. Det var lockout-säsong och alla stjärnorna var där; Foppa, Näslund, Sedin, Salo – alla. Det var hastigt påkommet så vi hade förberett frågorna på bussen upp, ganska roliga när jag ser dem så här i efterhand Väl där så var jag rätt nervös. Laget hade träning, men Foppa hade problem med någon kroppsdel som vanligt och skulle köra ett eget pass när alla andra tränat klart. Vi snackade med Näslund, Salo och ett par andra och sen stod vi vid rinken och väntade. Och väntade. Och väntade. Foppa åkte varv på varv på varv innan han genomsvettig klev av isen och vi stod där som små ljus och frågade om vi fick intervjua honom.

Visst, det går bra, sa Foppa och jag började rabbla frågor i väldigt hög hastighet. Alex avbröt mig och sa att vi kanske borde presentera oss. Jag kom av mig, rodnade, hälsade och tog i Foppas (väldigt svettiga) hand. Sen snackade vi i säkert 20-30 minuter om allt ifrån skador till fans och NHL och skandalerna kring Sweden Hockey Games och hockeykulturen och tränare och om vem som var lagets sjusovare respektive partyprisse och om han drabbats av storhetsvansinne någon gång och på varje fråga var han lugn och tillmötesgående och bara så sjukt genomtrevlig och ödmjuk. Det låter kanske överdrivet men jag minns det så starkt än idag. Han var ett fullblodsproffs i alla avseenden och bemötte oss med respekt trots att vi var två unga tjejer som dök upp helt spontant och ställde en massa nyfikna frågor om allt möjligt utan att ens presentera oss ordentligt.

Naturligtvis hade vi kamera med oss och naturligtvis fungerade den inte när vi skulle ta den legendariska bilden för att föreviga intervjun. Dock fick vi en massa autografer och ett fulltecknat anteckningsblock där jag klottrade ner svaren på alla våra frågor, som sedan blev ett stort uppslag i skoltidningen:

Nog för att jag är rojalist och nog för att det egentligen bara finns en riktig konung i Sverige men… är det någon som förtjänar att kallas kung så är det faktiskt Peter Forsberg. Tack, Kung Foppa – för alla underbara minnen och uppvisningar genom åren som gett oss så mycket glädje, svett och tårar. Och för den oförglömliga intervjun i Kempehallens korridor.

Sätter man det i relation till deras mycket begränsade inflytande i processen undrar man stilla vilken planet de lever på. De har inte deltagit i rekryteringsgruppen, de har haft en enda av över 50 röster i hörandeförsamlingen och då ska man också komma ihåg att deras representant inte blev vald av fullmäktige utan kom in senare i processen. De var inte med på alla hearings med kandidaterna och deras representant avsade sig uppdraget direkt när rektorsvalet var avslutat och deltog alltså inte alls i prorektorsvalet. Däremot hävdar de att de har viftat med någon rapport som belyser jämställdhet i rekryteringsprocesser och att de har jobbat för jämställdhetsfrågan i kårstyrelsen, men rektorsvalet är inte en fråga som bedrivs i kårstyrelsen och att inte hörandeförsamlingens ordförande skulle ha känt till den där rapporten har jag svårt att tro. Kort sagt, de försöker hävda att deras små smulor av påverkansarbete egentligen är en stor limpa. Och det har fått ett antal kåraktiva att ilskna till. Med rätta, eftersom det finns en grupp människor som verkligen lagt ner sin själ i rektorsarbetet och gjort sig förtjänta av beröm – men i feministernas värld är det endast feministerna som gör skillnad.

Är man invald i kåren för att representera studenterna vid Uppsala Universitet tycker jag att man kan ha någon slags heder. Nån slags känsla för vad som är sant och för vad som är rätt och riktigt.
Feministiskt studentinitiativ har nu visat att man inte är kapabla att göra den bedömningen överhuvudtaget. I interpellationsdebatten brände jag av ett anförande á la ord och inga visor. Fick efteråt uppskattande ord från flera partier, tror även det var första gången jag fått beröm av vänstern

Detta med att ta åt sig äran för saker man inte haft ett dugg med att göra går ju dock i linje med hela F!-strategin, jag tänker på artikeln i UNT där de jämförde sitt kårvalsresultat med den arabiska våren. Det är tydligt, att det enda Feministiskt studentinitiativ levererat är pinsamma och åter pinsamma utspel.

Årets mest pinsamma affisch?

Bild från fullmäktige. Fullmäktiges ordförande i tomteluva

Åter till vardagslivet alltså. Idag har jag suttit i möte nästan hela dagen, med Folkuniversitetets styrelse. Lite tråkigt då det var mitt sista med dem för denna gång, jag har valt att inte ställa upp ett år till eftersom jag kommer att prioritera nya utmaningar kommande år. Men det har varit väldigt lärorikt och kul att ha diskuterat utbildningsfrågor ur ett bredare perspektiv, fördjupat mina ekonomiska kunskaper och lärt känna kompetenta människor. Ordet folkbildning låter lite tärt men är en viktig hörnsten i utbildningsvärlden. Sen gillar jag Folkuniversitetet specifikt eftersom de är politiskt/religiöst neutrala och jobbar mycket med kvalitet. Lunchen intog vi för övrigt på Sven Dufva, kan rekommendera deras julbord, hemlagat och man får ta hur mycket dajmtårta man vill till efterrätt

Ja, om man som jag jobbar i många styrelser parallellt blir december en hektisk månad. Julavslutningarna avlöser nämligen varandra. Har därför inte köpt hem någon mat denna vecka eftersom jag räknar med att kunna äta upp mig på alla dessa julavslutningar/middagar/luncher/glöggmingel och sen komplettera med havregryn och mackor efter behov. En bra deal helt enkelt.

Smink och hårstyling på Östermalm. Det visade sig att min frisör var från Kramfors. Of course. Världen har aldrig känts mindre. Jag frågade om det var några kändisar som brukade gå till salongen, och fick svaret att Gösta Ekman var deras stammis. Dock fick jag ingen Jönssonligan-frisyr vilket kanske var tur Istället blev det ljuvliga lockar och en massa grön ögonskugga.

Påklädning. Alla på hotellet tyckte jag var fin

I väntans tider. Vi stod näst längst fram av alla gäster i kön att få komma in till Stadshuset. Mitt tidsschema höll väldigt bra.

Facklor och uppställning

Spana in Juholt som sitter i hörnet för sig själv till höger i bild. När alla andra minglade innan banketten pratade han inte med en kotte utan satt för sig själv och såg inte glad ut. Jag hälsade på honom och han bad om hjälp att hitta sin plats i bordplaceringsboken. Han stack direkt efter middagen. Tyckte lite synd om honom för han verkade inte alls ha roligt på sin första Nobelfest.

Min plats. Champagnen var otroligt god!

Menyn. Maten var toppen, inget var äckligt. Förrätten godast, hummer med nån gegga. Man fick mycket mat, trodde det skulle vara mycket mindre portioner men jag blev mätt. Jag hade dock grundat med pizza innan för säkerhets skull.

Det s.k. fotoförbudet var det få som brydde sig om. Tyvärr hade jag bara mobilkameran med mig, hade jag vetat att så många skulle dra fram sina digitalkameror så ogenerat hade jag också släpat med den för att få bättre bilder.

Varmrätten serveras. Pärlhöna med rotfrukter, svamp och en random sås. Det var gott men inte så speciellt, inga roliga kryddor eller så vilket jag hade förväntat mig.

Om du är avis på mig behöver du inte vara det för min bordsplacering iaf, för vi satt lite i sämsta laget om man ska vara ärlig. Hade hoppats att få sitta lite närmare honnören men man kan inte få allt och allt var fantastiskt ändå även om det var svårt för mig som har kort överkropp att se så mycket. Dessutom var vi nog de enda gästerna som fick sitta på en iskall stenbänk (!). Jag som hade tjocka lager klänningstyg frös inte men det gjorde de som satt bredvid mig. Och jag menar, blåskatarr är kanske inte en bieffekt man väntar sig av en Nobelmiddag…

Den kalla stenbänken vägdes upp av trevligt bordssällskap, här några studenter från Handels, en var såklart MUF:are

Efterrätten var sliskig och god. Överst sockervadd, under det en vit chokladmousse med kanel inuti och hallon utanpå. Ger den 4 av 5 dynamitgubbar i betyg.

Efter middagen skulle vi ta oss upp till Gyllene salen för dans. Det tog ett tag, kön var låååång. På väg upp passerade jag honnörsbordet och platserna där kungafamiljen suttit. Noterade att alla deras glas var fyllda till bredden, de drack ingenting till skillnad från de flesta andra gäster.

Från trappan upp till Gyllene salen

På dansgolvet. Här var Lars Ohly kungen. Sjukt glad kille som öste järnet hela kvällen. Björklund var ganska dansant han också.

En lite bättre bild så ni ser hur min klänning såg ut. Helt underbar va? Älskar det röda nertill och stenarna på överdelen.

Extra kul förstås att så många moderata ministrar var på plats. Fredrik var stilig i frack.

Här tog mitt batteri i mobilen slut så fick bara med en ynka bild från efterfesten, Nobel NightCap på Stockholms Universitet. Det var också en fantastisk tillställning, ett frosseri utan dess like! Allt var gratis, många barer med Riojaviner, champagne, whiskey, drinkar, julmust osv. plus massa mat, salami, tårta, macarons, marsipangrisar, en stor chokladfontän och mycket, mycket mer! Temat tror jag var något med 1700-tal även om det var lite oklart. Olika rum var inredda i olika stil, det fanns bl.a. ett casino och en rosa sockersöt hörna där jag kände mig hemma I kön på väg in träffade vi klanen Tranströmer som var väldigt trevliga. Här anslöt även ett helt gäng kårvänner från Uppsala vilket förstås var extra kul. Jag menar, hur påkostad en fest än är så är den inte lika rolig om man inte är bland vänner.

Tydligen syntes jag i TV i alla fall några sekunder under dansen. Har kollat igenom SVT:s sändningar nu i efterhand, ni som såg Nobelfesten på TV såg garanterat mer av kungafamiljen än jag gjorde på plats.

Sammanfattningsvis – allt gick bra, jag spillde inget, gjorde inte bort mig vad jag vet och blev inte utkastad. Längtar redan till nästa år. Ja, för lyckades jag ta mig in i år är det väl inget som säger att detta inte ska bli en tradition?

Frågor på det?