Det anständiga fulpartiet

Analyserna går varma angående Feministiskt initiativs framfart nu. Stig-Björn Ljunggren, vars föredrag jag lyssnade på i fredags, kallade F! för ett ”anständigt fulparti”, ett alternativ för dem med lite ”kognitivt tankerus” som ville missnöjesrösta men göra det på något akademiskt. Per Gudmundsson skrev i SvD att F! har blivit ett coolare alternativ nu när Miljöpartiet blivit mainstream. Andra debattörer har ägnat sig åt att sprida listor med diverse kostnadsdrivande förslag som Feministerna röstat igenom på någon stämma där den mediala uppmärksamheten var minimal.

Jag minns när Feministiskt studentinitiativ tog sig in i kårfullmäktige i Uppsala för några år sedan. Då var jag fullmäktigeordförande och vi hade ett antal debatter – och metadebatter – om allt ifrån huruvida juristutbildningen bör erkänna att det finns 16 olika kön till om det borde vara obligatoriskt för alla att debattera från talarstolen (eftersom män oftare talar från talarstolen). Men mest minns jag nog debatten som följde när F! satte upp affischer över hela campus och hävdade att de hade valt en kvinnlig rektor för första gången i universitetets historia. Att F! hade haft ytterst marginell påverkansmöjlighet i valet av ny rektor framgick inte riktigt, så jag rev av ett litet brandtal i fullmäktige – och fick faktiskt, för en gångs skull, rejält beröm av vänstern efteråt.

Jag har sett både Birgitta Ohlsson och Annie Lööf debattera mot Schyman nyligen, och båda var noga med att berätta att de till stor del köper Schymans problemformuleringar. En djärv balansgång. Då måste man också vara väldigt tydlig med hur och varför man skiljer sig åt beträffande lösningarna. Och visa på de orimligheter och självmotsägelser som finns i Feministernas politik i dag, som inte minst skulle drabba kvinnor. Jag reagerade exempelvis på att de skriver i sitt partiprogram att ”Feministiskt initiativ anser att hårda straffsatser för att avskräcka människor att begå brott representerar ett omänskligt synsätt, som på sikt förstärker samhällsproblem istället för att förändra från grunden. Vi behöver skifta fokus från bestraffning till att vidta åtgärder som leder till att brottet inte händer igen.”  För att sedan, lite längre fram i programmet, konstatera: ”Feministiskt initiativ ser också att det finns områden där en skärpning av straffsatsen är nödvändig. Ett sådant brott är t.ex. grov kvinnofridskränkning.” OK, så det är omänskligt med hårda straff och de förstärker samhällsproblemen, men hårdare straff är nödvändiga när det gäller vissa brott? Och förstärker då inte alls dessa samhällsproblem? Jag får inte ihop det.

Men visst. Man kan skratta åt deras drömmande världsbilder eller hoppas på att de stannar på 3,9% och därmed försvagar hela vänsterblocket. Men. Det finns ett sug efter mer av jämställdhetspolitik och här måste bland annat Moderaterna bli bättre på att möta de frågor som ställs, inte minst på gräsrotsnivån. Det är en sak att diskutera huruvida Fredrik Reinfeldt borde kalla sig feminist eller ej. Än viktigare tror jag det är att alla vi som nu går ut och knackar dörr, bemannar valstugan, sitter i nämnder och så vidare, faktiskt bryr oss mer, engagerar oss mer och tar fram ännu bättre idéer för hur vi kan utveckla vår jämställdhetspolitik. Den som står still vinner nämligen inga val.

namnteckning

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s