Riga och Vilnius

Det har gått drygt en månad sedan resan till Riga och Vilnius i slutet av november. Resan gjorde jag tillsammans med Skribentskolan och det var på många sätt ett uppvaknande – Estland, Lettland och Litauen skiljer sig åt mycket mer än jag trodde. Man blandar ofta samman de baltiska länderna men det kommer jag aldrig mer att slentrianmässigt göra. Folk, språk, religion och politik skiljer sig mycket åt. Ja, till och med användandet av sociala medier (Twitter är exempelvis inte betydelsefullt alls i Litauen jämfört med vad det är i Lettland fick jag höra).

Vi fick besöka de svenska ambassaderna i bägge huvudstäder, besöka tidningar, svenskägda företag som matvarukedjan Rimi, ockupationsmuseet och gå stadsvandringar. Vi fick träffa medieexperter, politiker, ambassadörer och under en kväll ordnades mingel med journalister från olika länder i Östeuropa. Jag försökte ställa samma frågor till dessa olika personer, och alla gav utifrån sina roller och positioner lite olika svar. I gränslandet mellan dessa svar framträdde för mig en bild av länderna och kulturen.

Basen för resan var Handelshögskolans filial i Riga, som bidrar enormt till den högre utbildningen i Lettland. Landet har stora problem med att folk utvandrar (samtidigt tar man knappt tar emot en enda flykting) och svartjobb. Litauen dräneras på utbildade läkare som rekryteras direkt från universiteten till Norge och Sverige, där lönerna är högre och den medicintekniska utrustningen betydligt bättre.

IMG_3394-0.JPG

Vid Frihetsmonumentet i Riga.

Jag har nog aldrig riktigt förstått Sovjet. Visst, man växte upp med kartböcker där Sovjetflaggan var överkryssad och visst har man läst och hört berättelser, men det är ändå något annat att vara på plats. Att se dessa enorma komplex av hus där människor inkvarterades på en boyta efter att staten hade bestämt hur mycket plats var och en skulle få. Och när staten tog ifrån människor deras hem för att göra dem till allas blev det plötsligt ingen som brydde sig om att underhålla dem längre. Och det syns på de förfallna fasader vi passerade.

Det är något annat när vi i Sverige skämtar om ubåtsjakter och hot från ryssen på ett sätt som knappast skulle ske i Lettland. Det är något annat när man hör om hur Ryssland sprider sin propaganda via medierna genom olika strategier.

Min partikollega Enes som själv växte upp med marxism på skolschemat brukade säga i valrörelsen: ”Kom nu så åker vi ut och bekämpar kommunismen!”. Och det är inte på skoj. Lettland och Litauen ligger nära oss men ändå långt ifrån. Många av de största lettiska företagen är svenskägda, i Litauen är det kö för att få läsa svenska på universitetet. Som moderat är det inte utan viss stolthet när jag tänker på de insatser som inte minst Gunnar Hökmark gjort för de baltiska ländernas självständighet genom grundandet av Måndagsrörelsen.

Ikväll såg jag att SVT sänder ett program där Sven Wollter, medlem i Kommunistpartiet, får prata om sin syn på Stalin under bästa sändningstid. Jag önskar att SVT åtminstone hade modet att klippa in några väl valda berättelser från människor som upplevt stalinismen i verkligheten men det är väl för mycket begärt.

IMG_3400-0.JPG

Bild ovan från Ockupationsmuseet i Riga. Museet renoveras för närvarande så vi fick inte se så mycket. Kan annars varmt rekommendera House of Terror i Budapest som skildrar kommunismen och nazismens brott mot mänskligheten på ett sätt som verkligen berörde mig.

justitieministern

Fick träffa Litauens före detta justitieminister Remigijus Šimašius, som nu siktar på att bli borgmästare i Vilnius. Mycket trevlig och vältalig, även om jag misstänker att han gav en ganska friserad bild av hur sjukvårdssystemet fungerar (eller snarare inte fungerar).

konstitution

Stadsdelen Uzupis i Vilnius har utropat sig som självständiga, och deras konstitution, som fanns uppsatt på många språk, var synnerligen underhållande. Eller vad sägs om paragrafer som ”Alla människor har rätt att inte begripa någonting alls” och ”En hund har rätt att vara hund”. ”Nationaldagen” firas den 1 april…

vilniuskyrka

Vi fick se kyrkor i både gotisk stil och barock i Vilnius.

ambassaden

Bild från när vi besökte svenska ambassaden i Riga där Henrik Landerholm bjöd på en mycket trevlig lunch.

Sammantaget var det en fullspäckad resa som gav både en och två tankeställare. Sedan var det oerhört roligt att resa med Skribentskolegänget, tacksam över att jag fick åka och det fina mottagande vi fick överallt. Vi åkte bland annat buss från Riga till Vilnius vilket också var en upplevelse då man såg hur avfolkat det är på landsbygden. Och jag mig en rejäl dos av Sovjetstilen – och lovade mig själv att aldrig mer klaga på svensk arkitektur…

namnteckning

Annonser

En reaktion på ”Riga och Vilnius

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s