Mat, teater och parlamentstur i London

Jag hade aldrig varit i London förut. Mitt sällskap J säkert tio gånger. Båda var supernöjda när vi landade på Västerås flygplats igår, efter en midsommarweekend i en stad som jag gillade så fort jag klev av planet.

Vi bodde väldigt nära British Museum på ett hotell som hette Myhotel Bloomsbury. Ett tips är att alltid boka via hotels.com – vi fick en gratisnatt i London tack vare att vi samlat på oss ett gäng hotellnätter i New York, och kunde kosta på oss att bo väldigt centralt. J ansåg att man ”ska” bo sunkigt i London och att det hör till, men jag höll väl inte riktigt med… Myhotel var i alla fall fräscht och vårt rum hade en enorm takhöjd. Ganska lyhört men är man redan halvdöv som jag är spelar ju sådant mindre roll.

Första kvällen åt vi på italienska lilla pärlan Cosmoba. Servitören hade allt annat än bråttom, och när J artigt frågade om de kunde sätta på värmen fick han svaret ”det är inte kallt”. Vilket vi mest tyckte var roligt, och min pasta carbonara var jättegod och förrätterna ännu bättre. Prisvärt ställe.

På Midsommarafton tog vi oss ut till Notting Hill. Gick längs Portobello Road och spanade in marknaden. Jag köpte två emaljskyltar och så åt vi fish and chips, en riktig klassiker.

Retro Clothing, en av få retro/vintage-butiker jag var inne i. Fanns lite porslin där också. Inget som jag fastnade för. Lär finnas mycket bra vintage i London dock, får se om jag tar mig tid någon annan gång att leta ordentligt. Nu var det mycket annat vi ville hinna med denna helg.

Vi promenerade i Kensington Gardens och Hyde Park.  Kan inte säga annat än att det var väldigt fint och romantiskt och gulligulligt.

Eftersom det var min födelsedag (hurra för mig) så överraskade J mig med att ha bokat bord i förväg på Tamarind. En indisk restaurang med en stjärna i Guide Michelin. Och det märktes kan jag säga. Åt kyckling till förrätt, lamm till huvudrätt och pistasch-kulfi till efterrätt. ALLT var himmelskt gott. Kan rekommendera deras teatermeny, då kostar det inte skjortan heller. Servicen oklanderlig.

Efter middagen var vi och såg The Mousetrap på St Martins Theatere. Detta är den teaterpjäs som spelats längst av alla i världen och nu är inne på sitt 63:e år. Jag är ett stort fan av Agatha Christie som skrivit pjäsen och har samlat på hennes böcker sedan jag var 12 år gammal. Nu har jag en ganska fin samling svenska originalutgåvor, får visa den i ett annat inlägg någon gång. I alla fall var det jätteroligt att få se pjäsen, välspelad, rolig och så genuint engelsk! Den utspelar sig på ett klassiskt gammalt guesthouse på landsbygden och jag och J blev rätt sugna på att ta in på ett sådant på en resa i framtiden.

På lördagen fick jag äntligen se Big Ben, när vi begav oss till det brittiska parlamentet för en guidad rundtur. Wow, säger jag bara. Deras parlament kändes stundtals mer som en kyrka, och det var roligt att se House of Commons som skiljer sig en del från plenum i Sveriges riksdag… bara en sådan sak som att inte alla får plats och att man får ställa sig i ett annat rum för att rösta. Är man politisk nörd är ett parlamentsbesök ett måste.

Efter parlamentet strosade vi runt Buckingham Palace men det var galet mycket folk så vi gick vidare och hälsade på Churchill…

Till London Eye var det milslånga köer så det skippade vi.

Afternoon Tea bokade vi in i förväg på The Library Lounge. Åh, det kommer jag leva på ett tag! Först och främst var teerna jättegoda. Utsökta klassiska tillbehör som scones och sandwich, lite sötsaker och macarons – och så fick vi dricka så mycket Prosecco vi bara orkade. Allt i en underbar biblioteksmiljö med utsikt över Themsen.

Värt varenda pence.

Lite shopping blev det också, bodde ju ett stenkast från Oxford Street. Besökte Primark för första gången, och det var ju precis sådär megabilligt som man hört talas om. Mitt emot Primark låg en av mina favoritaffärer Dorothy Perkins, där köpte jag klänningen som jag har på mig på bilden från Tamarind ovan.

Resan avslutade vi på Honest Burger. Sa jag att min karl är världsbäst på att hitta bra restauranger? Detta hipsterställe serverade otroligt goda hamburgare. Till och med bättre än de vi åt i New York, och då testade vi en rad olika. Det var sannerligen värt att vänta 45 minuter på ett bord, och då det ligger i Soho med mängder av barer runt hörnet är det inte svårt att hitta ett ställe för en drink medan man väntar.

Sammanfattningsvis – London är fantastiskt fint och jag återvänder väldigt gärna för att äta mera, shoppa mera och se mera. Att det dessutom går att flyga dit direkt från Västerås gör det ju inte mindre lockande att åka dit snart igen 🙂

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s