När fynden knackar på dörren

En bra anledning att visa upp sina loppisfynd i bloggen och sociala medier är att ens bekantskapskrets får upp ögonen för vad man är intresserad av. Och så med jämna mellanrum börjar folk höra av sig och fråga ”Jag hittade den här på min mammas vind/min farfars förråd/vår sommarstuga, är det något du vill ha?”. Bara de senaste veckorna har det varit fyra olika personer som hört av sig och erbjudit mig att få ta hand om grejer de själva inte vill ha kvar. Porslin, möbler och prylar de tror att jag gillar. Blir så glad och lite rörd!

Bland det roligaste var när en äldre dam här i Västerås hade hittat min blogg av en slump och mailade mig och frågade om jag ville komma hem till hennes hus som skulle säljas. Som att komma till en loppis som den enda kunden…

Så – TACK Eva, Louise, Christian, Susanne, Anna, Antonia, Marcus, Christina, Gunnel, Ingrid, Sverre och alla ni andra som tänker på mig och mitt samlande. Det är fantastiskt att inte alltid behöva leta på loppis, loppisfynden hittar på något vis till mig ändå.

Sen har jag ju tyvärr inte plats för att säga ja till allting, tyvärr, men uppskattar verkligen att få frågan. Det finns inget som gör så ont i mitt hjärta som att höra att folk slänger fina gamla saker på tippen. Jag lovar att vi är många som gärna adopterar era gamla burkar/koppar/lampor/whatever.

Senast idag fick jag den här galongalgen med nitar från min vän Retroluxanna.

Och för ett par veckor sedan fick jag denna snapphanegrill av H & J som hade hittat den på en loppis i Västerbotten.

Japp, nu har jag inte mindre än tre snapphanegrillar! Samlingen växer…

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s