Så som i Almedalen, så ock på fastlandet

Har hämtat andan från årets Almedalsvecka. Tur att den ger mer energi än den tar.
I år fokuserade jag på att gå på seminarier, möten och mingel som var kopplade till sjukvård och bostadsbyggande. Det vill säga ämnen som knyter an till mitt jobb och mitt gruppledarskap i Fastighetsnämnden. Kändes i efterhand som rätt prioritering. Och seminarier med dessa två ämnen fanns i överflöd.

Efter några år lär man sig rätt bra att sålla agnarna från Almedalsvetet. Ändå fanns det så mycket jag ville gå på. Är nyfiken och vill veta allt, lära mig allt, hinna med allt. Det är svårt. I Almedalen känns det hela tiden som om alla andra är någon annanstans. Stimmet är galet och härligt på samma gång.
Bodde i lägenhet precis innanför Söderport som tidigare år. Den snälla hyresvärden ville inte ta ut någon monsterhyra trots att efterfrågan på centralt boende är gigantisk, och jag som betalar boendet ur egen ficka var såklart djupt tacksam för det. Som prisutvecklingen ser ut är det på gränsen att fritidspolitiker och ideellt arbetande kan åka till Almedalen på egen bekostnad. Problematiskt. Det finaste med Almedalen är ju öppenheten och att vem som helst kan delta på de flesta arrangemang.

Dock tror jag inte på idén att flytta veckan någon annanstans. Det är ju den magiska inramningen som gör det så unikt. Visby tar alltid andan ur mig, med sina gränder, vinklar, vrår och utsiktsplatser. Bedövande vackert från morgon till kväll.
Bästa seminarierubriken löd ”Går det att förbjuda fula hus?”. Anordnat av Sveriges Arkitekter och Archileaks. Om det levde upp till förväntningarna? Det tycker jag. Blir mer och mer intresserad av arkitektur och tycker dagens stadsutveckling generellt är trist med väldigt likriktade hus och en negativ syn på att bygga i klassisk stil trots att de flesta människor uppskattar detta. Men som det sades i panelen, arkitekturdebatten hamnar ofta i diskussionen fint/fult men det finns fler dimensioner än så. Och för att få fram riktigt fina hus måste man nog tillåta ett och annat fult, det är dagens ”mellanmjölksstil” som är problematisk, där ingen vågar sticka ut. Många kloka människor i panelen som vågade säga saker som att ”vi borde samverka mindre”. Oftast hör man ju tvärtom, men här menade man att för mycket samverkan riskerar att ta udden av vågade idéer. Arkitekter vill arbeta på uppdrag, inte i projekt.
Här kan du se hela seminariet i efterhand.
 Satte nytt personligt rekord när jag lyckades hinna med sju seminarier och tre mingel på en dag. Vad göra när det finns så mycket som låter intressant? Dagen efter tog jag det något lugnare. En bägare från Visby Glass är obligatorisk. Lystring alla glassförsäljare – det är så här riktig glass ska smaka.
En av alla trevliga personer man kan träffa i Almedalen – Mattias Svensson. Han är inte bara AIK:are, han har också nyligen utkommit med boken ”Miljöpolitik för moderater” som jag berömde honom för. Har nästan läst klart den och det är rekommenderad läsning!

På torsdagen var det dags för den traditionella Kinadagen där korta, faktaspäckade seminarier om Kinas ekonomi, politik, media m.m. avlöser varandra under hela dagen. Man lyckas alltid locka de främsta Kinaexperterna och hitta nya vinklar. Det enda som är synd är att det inte finns tid för någon frågestund. En av de inbjudna gästerna i år var framtidsministern Kristina Persson. Jag lyssnade spänt då hon talade i femton minuter för att försöka förstå vad hon egentligen gör i regeringen. Men jag blev tyvärr inte klokare. Citat som ”det här är ju inte mitt ansvarsområde” och ”nu spekulerar jag” ändrar inte direkt min uppfattning om att hennes ministerpost är en tveksam uppfinning. Dessutom ansåg hon att Löfvens velande kring huruvida Kina är en diktatur eller inte var ett medialt drev som var uppförstorat och inte speciellt viktigt. Hmm.
Lunch på Kallis är alltid väldigt trevligt. I sällskap av Anna åt jag en skaldjurspasta med extremt mycket chili. Detta i kombination med att det var väldigt, väldigt varmt gjorde att hela jag förvandlades till en kokande kräfta.

Den kokande kräftan i sällskap med en annan Anna. Kinberg Batra, närmare bestämt. Sveriges första kvinnliga statsminister? Jag hoppas och tror att det blir så.

När vi ändå är inne på idolbilder, denne man heter Anders Ekholm och jag skulle vilja utnämna honom till Almedalens minst floskelbetonade debattör. Alltid, alltid underhållande och skarp att lyssna till. Ska ni ordna ett seminarium som berör sjukvård, bjud in honom för tusan. Det piggar upp hela tillställningen, jag lovar.

Apropå floskler. På ett seminarium om psykisk ohälsa hade ett gäng paneldeltagare stått och pratat om ”bred samverkan”, ”vi måste börja lyssna på patienten” och så vidare. Då räcker en ung tjej upp handen och säger ”Jag bara undrar… ni säger att ni ska lyssna på patienten men… kom ni på det nu eller?”. Tystnad uppstod innan någon ur panelen tog micken och svarade ”jag håller med dig!”. Jo, så kan man ju svara om man inte vill bemöta en obekväm fråga. Jag kände bara heja dig, tjejen som vågade ifrågasätta ”självklarheter”. Fler borde göra det.

Inget blogginlägg utan hamburgertips! I Visby finns ett hamburgerställe som heter Brooklyn. Riktigt bra och värt ett besök!

Vad tar jag då med mig hem till Västerås som tål att följas upp? Ja, bland annat etablerade jag kontakt med tre byggherrar som idag inte bygger i Västerås men som är intresserade av att bygga. Vi behöver fler som bygger så det känns superkul om det kan resultera i något.

Det var också intressant att notera det svala intresset från byggherrarna för regeringens bostadspolitik. Investeringsstödet som Mehmet Kaplan lanserade verkade få byggherrar ens förstå hur det är utformat. När jag skulle fråga Kaplan om detta på ett seminarium, smet han innan frågestunden ägde rum. Snopet! Detsamma gjorde förresten Gabriel Wikström på ett seminarium som Dagens Medicin anordnade. Trist att ansvariga ministrar inte tar sig tid att svara på frågor när de ändå tackat ja till att delta, tycker jag.

Almedalsrapportering slutförd. Nu blir det jobb resten av veckan – faktiskt väldigt skönt att vara nästan ensam på kontoret, beta av surdegar och försöka organisera alla tankar och idéer som virvlar runt kring allt som ska göras i höst.

Annonser

Tomter, tält och sex timmars arbetsdag 

Kommunfullmäktige pågår. Kunde inte hålla mig borta från talarstolen ikväll heller. Kvällens största debatt handlade om höjningen av priset för att friköpa sin tomträtt. Västerås har över 5500 tomträtter. En socialistisk kvarleva från 60- och 70-talet när kommunen ville ha kontroll över marken, därför tillät man folk att bara bygga sina hus på tomter som ägdes av kommunen som de sedan fick betala hyra för. Möjlighet att köpa loss sin tomt finns men nu ska priserna chockhöjas. För en familj på Hamre handlar det om en höjning med flera hundratusen kronor. Vi moderater är det enda partiet i kommunfullmäktige som står upp för husägarna och inte vill se några chockhöjda priser. Det är ju husägarna som skött om tomten, betalat anslutningsavgifter för vatten och värme en gång i tiden, samt betalat höga hyror genom alla år. Jag tycker det är bra om fler får äga sin tomt och ser inget egenvärde i att kommunen äger marken när det inte finns någon annan potentiell köpare än husägaren. Skrev en debattartikel om detta nyligen i VLT, den kan läsas här.

Var också uppe och debatterade sex timmars arbetsdag, ett förslag från Vänsterpartiet som vill införa detta inom stadens äldreomsorg. Finns ca 2000 goda argument varför detta inte bör införas, men några av de viktigaste är:

1. Finansiering saknas helt, äldrenämnden går redan med underskott. Naivt att tro att sex timmars arbetsdag med bibehållen lön inte skulle kosta massor med pengar.

2. Sverige har idag få kvinnliga chefer och VD:ar jämfört med andra länder, detta beroende på att kvinnor jobbar färre timmar än män. Du når inte toppositioner genom att jobba mindre. Alltså skulle en arbetstidsförkortning inom kvinnodominerade yrken öka ojämställdheten. 

3. Det är i grunden en fråga mellan arbetsmarknadens parter, inte för politiska beslut. 

Slutligen hade jag tillsammans med Caroline Högström och Jesper Brandberg ställt en interpellation om det märkliga beslutet att förbjuda torghandlare att ha andra tältfärger än vita och grönvita. Efter många turer tillåter kommunen nu även andra färger, en liten men viktig seger för friheten.

Rundar av med en fin bild från Strömsholms slott, jag var där i förmiddags och kampanjade i Moderaternas monter på hästtävlingarna som pågår fram till söndag. Ett jättetrevligt arrangemang, är man det minsta hästintresserad kan jag varmt rekommendera att åka dit. 

 

Jobbfientligt fack och bostadsfientlig hyresgästförening

Läser i kårtidningen Ergo om hur Folkes livs i Uppsala inte får ha nattöppet, trots att de anställda vill detta och efterfrågan finns bland kunderna. Studenter kan som bekant ha en annan dygnsrytm (läs: pubrundor, sovmorgnar och fem timmars schemalagd tid i veckan-kurser, been there, done that) och då är det inte orimligt att komma på idén att köpa ett paket makaroner klockan två på natten. Men facket säger nej och hänvisar till att ”det inte är nödvändigt ur samhällssynpunkt”, och att butiken ”redan har stans längsta öppettider”. Dessutom kan det vara ohälsosamt att jobba natt. Att det skulle kunna leda till fler jobb, det struntar man i. Och det är det som gör mig så upprörd. Om man påstår sig värna arbetare, borde man väl jubla åt alla försök att minska arbetslösheten? Det måste väl vara tusen gånger bättre att jobba natt i en matbutik än att gå arbetslös?
Och den paternalism som facket visar prov på är så oerhört tröttsam. Varför ska facket ens ha synpunkter på hur länge en affär har öppet eller när folk borde handla sin mat? Vill Handels även återgå till 60-talets förbud mot att ha öppet på kvällar och söndagar? Samma argument hördes ju då – stackars anställda som får jobba kvällstid. Nu råkar det vara rätt populärt att jobba obekväm arbetstid inom Handels därför att ob-ersättningen är hög (särskilt jämfört med restaurangbranschen). Vi människor är olika och vissa trivs bra med att jobba andra tider än normen. Men för facket finns bara plats för ett synsätt, en norm, en tanke. Det är verkligen sorgligt.

En annan stor organisation som påstår sig stå på vanligt folks sida är Hyresgästföreningen. De driver en kampanj som heter Fler hem.
Nu har det kommunala bolaget Salabostäder bestämt sig för att sälja en del lägenheter ur sitt bestånd för att ha råd att bygga nytt. Ett ganska vanligt sätt att få loss kapital inom byggbranschen. Man räknar med att bygga 58 nya lägenheter. De lägenheter som säljs får nya ägare och totalt ökar alltså antalet hyresrätter i Sala. Bra eftersom det råder bostadsbrist i kommunen, kan man tycka. Men Hyresgästföreningen slår bakut och protesterar. Ojar sig om att detta skapar oro hos hyresgästerna, trots att de är garanterade att få bo kvar. Trots att detta är nödvändigt för att – just det, skapa fler hem.
Hur tror Hyresgästföreningen att man ska ha råd att bygga nytt om man inte får loss kapital? Det är så ohederligt att driva en kampanj för fler bostäder ena dagen, för att andra dagen motarbeta konkreta förslag för just detta. Hyckleri är vad det är. Och för övrigt är det fel att kalla det ”utförsäljning” när det är en försäljning det handlar om. Att ”sälja ut” är att rea ut något, skillnaden är stor men tyvärr brukar även medierna, som SVT i det här fallet, ha svårt att skilja på dessa begrepp.

Fler jobb och fler bostäder är två av våra största samhällsutmaningar. Därför är det så anmärkningsvärt att två av de största aktörerna på arbets- och bostadsmarknaden helt missar målet. De arbetslösa och de bostadssökande är förlorarna när fack och hyresgästförening får bestämma.

Sverigedagen

Lika trist som det kändes när Fredrik Reinfeldt avgick i höstas, lika rätt kändes det i lördags när den nya partiledningen höll låda inför 1000 moderater som samlats på Kistamässan i Stockholm. Fick en bra känsla av att partiledaren Anna Kinberg Batra, partisekreteraren Tomas Tobé och gruppledaren Jessica Polfjärd värnar om ett mer inkluderande ledarskap. Tomas Tobé samlade förresten många pluspoäng hos mig och resten av Västmanlands delegation när han i sitt tal tog upp moderata landstingsgruppen i Västmanland som ett gott exempel på hur vi stått upp för ansvarsfull hantering av skattebetalarnas pengar. S-styrets felsatsningar på Sveriges första landstingsdrivna surdegsbageri (!!!) och en sjukhusentré för 55 miljoner kronor togs upp som avskräckande exempel på slöseri med skattemedel. Verkligen kul och välbehövligt att detta lyftes inför hela moderat-Sverige. Jag var nästan lite löjligt stolt över vår landstingsgrupp.

tomastobe

Förutom tal från partiledningen bestod dagen av olika workshops. Ett nytt sätt att jobba, i alla fall under mina år i partiet. I stället för att sätta sig och lyssna till en paneldiskussion fick vi sitta kring runda bord och prata, prata och prata politik, vända och vrida på olika knäckfrågor inom respektive område. Jag hade valt att diskutera välfärd och integration. Det var roligt att diskutera med slumpmässigt utvalda kommun- och landstingspolitiker från hela landet, det finns mycket kunskap och klokhet ute i partiet. Min enda invändning mot upplägget var att man borde delat upp välfärdspasset i en del för skola och en annan för sjukvård, utmaningarna ser så olika ut och det finns en helt annan politisering av skolan jämfört med sjukvården. Och det i sig, kom vi fram till, är en stor del av skolans problem, viljan att politisera den till den milda grad.

Det blir högintressant att se vad partiet kommer fram till för slutsatser på integrationsområdet, inte minst vad gäller bostäder. I Västerås planeras det för 4000 nya bostäder de kommande fyra åren. Behovet är stort men den ekonomiska efterfrågan är inte tillräcklig. Det vill säga, de med låga inkomster kommer inte ha råd med hyror eller kontantinsatser. Trångboddhet är redan idag ett problem bland nyanlända. Därtill behöver man bygga HVB-hem som lätt drar iväg kostnadsmässigt, och Migrationsverket upphandlar boenden av tveksam kvalitet på små orter. Här måste man ställa mycket högre krav och sprida ut boenden på fler kommuner.

Vad gäller jobbdelen inom integrationen tror jag, förutom att det måste bli ännu enklare att anställa, på att ta efter de goda exempel som finns där man tagit fram lokala utbildningar som tillgodosett det lokala behovet av arbetskraft. Exempelvis som man gjort i Fagersta inom skogsvård. Undervisning i svenska borde erbjudas även till asylsökande, idag blir det upp till ideella krafter att ordna detta, så ser det ut i min hemort Nordingrå där föreningar, företag och privatpersoner gör ett hästjobb för att ordna kläder, aktiviteter och en drägligare tillvaro för de asylsökande.
Vi diskuterade också under workshopen om det problematiska i att det många gånger lönar sig bättre att leva på försörjningsstöd än att ta ett jobb.

Socialdemokraterna har traditionsenligt förnekat behovet av integrationspolitik. Sverigedemokraterna saknar också idéer på området, deras kärnfråga är migrationspolitiken. För Moderaterna behöver integrationspolitiken inte göras svårare än att tydligt fastslå följande: Välkomna de som kommer hit. Lär ut språket, anpassa utbildningar efter behov och introducera i samhällslivet. Ta hjälp av civilsamhället men lägg inte allt ansvar på deras axlar. Ta efter lyckade jobbsatsningar och ställ krav på motprestation vid eventuellt försörjningsstöd. Och gör detta parallellt med en bredare reformagenda för framtidens arbets- och bostadsmarknad.

En riktig moderat

Sitter på kommunfullmäktige. Jag gillar verkligen att lyssna till rejäla debatter. Och att delta i dem, när andan faller på. Hittills ikväll ligger jag dock lågt, dels har jag inte riktigt hämtat mig från förra veckans influensa, och sen blev det ju en del vändor i talarstolen på förra fullmäktigemötet. Då var det också flera ärenden som ligger mig varmt om hjärtat (mat, förmynderi och arkitektur) på dagordningen. Några citat av mig från de debatterna kan läsas i artiklarna här och här. Den sistnämnda debatten om kommunens måltidspolicy känns ännu mer angelägen att ta strid för sedan jag lyssnat på ett radioinslag i veckan, där en koststrateg anställd av Västerås stad säger att skolmaten ”inte är en fråga om vad barnen tycker, utan vi fokuserar på att nå stadens strategiska mål.” Det är alltså viktigare att lyssna till kommunens strategidokument än att lyssna på barnens önskemål. Smått bisarrt, tycker jag. Vad är det egentligen för fel på att servera vanlig mat som barn och äldre tycker om och känner igen? Jag lär återkomma i ämnet.

När jag anlände till Stadshuset ikväll var det förresten en person som dunkade mig i ryggen och sa ”Du! Du är en riktig moderat! Ideologi! Inget trams. En riktig moderat!”. Tja, det var väl en trevlig komplimang 🙂 Jag räds inte att vara ideologisk stringent i debatten. Det tycker jag inte mina partikollegor gör heller, just nu argumenteras det flitigt i talarstolen om företagares rätt att få sätta upp skyltar i city utan att kommunens byråkrater ska lägga sig i.

För övrigt borde alla läsa min och mina kamrater i Fastighetsnämndens debattartikel i VLT: Låt fler vara med och bygga i Västerås.

20150305-193855-70735972.jpg

Obegripligt skyltmotstånd

I dagens VLT kan man läsa om en butik i Västerås city som vill sätta upp en skylt för att kunderna ska hitta till dem, många har nänligen klagat på att det är lätt att missa butiken.
För att få göra detta måste man snällt gå till Byggnadsnämnden och be om lov. Och vad säger då den S-styrda Byggnadsnämnden? De säger nej, fasaden ska minsann vara ren och ”tänk om alla vill ha sina skyltar där, hur skulle det se ut?”
Ja hur skulle det se ut? En grå vägg i Västerås citykärna som täcks med några skyltar? Rena rama Times Square!

Nej, Staffan Jansson (S), det här duger inte. Alla västeråspolitiker pratar om vikten av ett levande city och att underlätta för näringsliv och företagande. Att kunder hittar till butikerna är en förutsättning för att jobben ska finnas kvar.
Skyltbeslutet i Byggnadsnämnden går i precis motsatt riktning, och framstår som dumt, ogenomtänkt, ja rent ut sagt obegripligt.

20150202-184257-67377668.jpg

Subventionshyckleriet

P1 Morgon tog upp läx-RUT imorse. Avdraget för läxhjälp försvinner vid årsskiftet. Förutom att det kommer att drabba barn i behov av särskilt stöd allra mest, så stör det mig hur irrationellt de rödgröna partierna argumenterar för ett avskaffande.
Huvudargumentet tycks vara att endast rika familjer har råd att köpa läxhjälp. Men själva poängen med subventioner är ju att fler ska ha råd att göra det (och att svartjobben ska bli färre). Den poängen brukar Socialdemokraterna själva åberopa i andra sammanhang. Ta inträdet till de statliga museerna. Ta operabiljetter. De subventioneras kraftigt med skattepengar. De subventioneras med argumentet att fler ska ha råd att uppleva kulturens finrum.
Men när något verkligt angeläget, så som läxhjälp, ska subventioneras med argumentet att fler ska ha råd med det, då säger Socialdemokraterna blankt nej? Då gäller plötsligt inte deras egen argumentation längre?

Hyckleri, kan man kalla det. Jag subventionerar då hellre läxhjälp än statliga museer.