New York-tips del 1: Att äta sig lycklig och lite till

Hemkommen från världens näst bästa stad (efter Västerås) känner jag ett visst behov av att skriva av mig lite om min och J:s drömresa. För det var verkligen en sådan, allting flöt på, vi åt gott, bodde bra, shoppade mycket och upplevde ännu mer.

newyork

Jag tycker New York är ett resmål som passar nästan alla, för utbudet av mat, hotell, boende och aktiviteter är så enormt stort och stadsdelarna ser så olika ut att det känns nästan omöjligt att ha tråkigt här. Vi bodde i Midtown, superpraktiskt och nära till allt, men inte lika mysigt som West Village och Greenwich. Där vill jag nog bo nästa gång. 2012 bodde jag på Upper West Side, men då var å andra sidan hela nedre Manhattan i princip avstängt på grund av stormen som brutit ut.

nyc

Vårt hotell var i alla fall tipptopp. Homewood Suites by Hilton hette det, helt nybyggt, öppnade i somras och rummen var därför oerhört fräscha. Vi valde att betala lite extra för att få balkong, hade en föreställning om att vi skulle sitta där om kvällarna, dricka Prosecco och känna oss lite som om vi befann oss i en film. I verkligheten var det svinkallt och balkongräcket så pass högt att man mest bara såg ut över en byggarbetsplats.
Nåväl, balkongen var jättestor och det var ju kul att kunna titta ut från rummet och föreställa sig hur underbart det hade varit att sitta där i solen.
En trevlig bonus med hotellet var att de bjöd på middag måndag-torsdag, inklusive viner & öl. Inga delikatesser men en helt okej buffé, det gjorde ju att man kunde spara in på middagsmaten de dagarna och brassa på ute övriga kvällar.

roosevelt

Mycket är dyrt i New York men gratisnöjen ska icke underskattas. Köper man tunnelbanekort för en vecka får man åka gratis linbana över till Roosevelt Island. Där finns inte mycket mer att göra än att strosa längs vattnet, kanske köpa en Cola på den lilla turistbyrån och bara andas en stund när man behöver ett break från trängseln och folkvimlet.

dylans

Ska man ändå åka linbanan kan jag tipsa om att passera Dylan´s Candy Bar på 1011 Third Ave, 60th St. Om man är det minsta intresserad av godis alltså. Herre Jesus, den butiken får Pippi Långstrumps berömda scen i godisaffären att verka fjuttig i jämförelse. Godis i alla färger och former från golv till tak. Varning för att ta med sig kids in hit, de vill nog aldrig någonsin komma ut igen. Särskilt billigt är det inte heller. Själv köpte jag choklad med kakdeg inuti, och en rosa godisautomat i miniatyr.

milkcookies

Apropå kakdeg. Det här stället är en riktig pärla. Milk and cookies, ett mysigt litet bakery i mysigaste stadsdelen, på 19 Commerce St. Jag hittade hit via guideboken ”Ett annat Manhattan” (för övrigt en riktigt bra guidebok, låna den på bibblan!) som rekommenderade en Bacon Chocolate Chip Cookie. Den smakade okej, men kakan med mjölkchoklad som jag också provade – den var helt fantastiskt god. Till kakorna serverades ett glas iskall mjölk.

 

På min favoritgata, Bleecker Street, ligger ett ställe du inte får missa om du åker till New York. Molly´s Cupcakes. Det är lätt att missa då deras skylt inte syns så tydligt, men spana efter en gul fasad och skylten ovan som upplyser om att leoparder är välkomna in. Nöj dig inte med att köpa bara en sort, det finns så många roliga. Deras Sea Salt Chocolate Caramel Cupcake är godast i världen.    Brunch hör till sådant jag sällan gör under vanliga helger men nu blev det äntligen av och J lotsade mig till 230 Fifth. Jag har egentligen inte så höga krav på en brunch, så länge det finns rejält med pannkakor och lönnsirap är jag nöjd. Här fanns massor av annat gott också, en särskild omelett-kock och en hink, inte en burk, med Nutella… Efter maten kilade vi upp på taket där man kan stå och posera framför Empire State Building hur länge som helst.   Jag älskar hamburgare! Det blev ett antal under denna resa. Bäst av alla var den som serveras på australiensiska Ruby´s Café, 219 Mulberry St. i Nolita. Huuur gott som helst. Extra plus för att deras pommes frites är friterade i tryffelolja. Ett perfekt ställe för lunch eftersom det ligger ett stenkast från all bra shopping i Soho.
En annan god burgare finns på Spotted Pig (314 West 11th Street) som även har en Michelinstjärna. Litet minus dock för att deras pommes frites var smala som snören och därmed något svårätna. Den prickiga grisen låg i mitt favoritområde och alldeles i närheten låg Carrie Bradshaw i SATC berömda trappa. Gjorde förstås en sväng förbi där, själva trappan får man inte beträda men det gick bra att fota mot att man skänkte en slant till New Yorks hemlösa katter och hundar. 

Shake Shack gör också väldigt goda burgare, går man över Brooklyn Bridge så kan man passa på att promenera vidare till en av deras restauranger i Brooklyn. Finns en vid Times Square också men det var alltid megafullt när vi passerade. En annan bra kedja är Five Guys (finns även på Times Square) – de har väldigt goda milkshakes och ett smidigt beställningssystem där man väljer helt fritt vad man vill ha på sin burgare.

En restaurang vi hade en del förväntningar på var Balthazar på 80 Spring St. Franskt ställe som var rätt stimmigt. Jag åt räkcocktail, moules frites och warm chocolate cake. Maten och servicen var bra men vi tyckte nog att Il punto (507 9th Ave), ett italienskt ställe nära vårt hotell i Midtown var snäppet vassare, lite lugnare och lite mer prisvärt. Dit går jag väldigt gärna igen. 

 

Godaste guacamolen fanns på Dos Caminos (finns på flera ställen i stan) men både jag och J tyckte nog att deras tacos inte riktigt tog oss hela vägen till Mexico. Däremot blev jag galen i hummern på Luke´s Lobster. Ett av deras ställen ligger vid Wall Street och passar bra att passera om man t.ex. ska åka färjan (som är gratis) över till Staten Island, eller besöka Ground Zero och One World Trade Center. Hummer i korvbröd – så kallade Lobster Rolls – är farligt gott. Synd bara att den tar slut så fort, känns sådär att betala 17 dollar och inte bli mätt.  

 Är man köttätare är ett besök på ett steakhouse ett måste, vi provade West Side Steakhouse på 597 10th Avenue som nog serverar bland de mer prisvärda biffarna på Manhattan. 

På 13 E. 37th St. hittar du Café China. Ser inte mycket ut för världen men stället har en Michelinstjärna och det är inte för inte. Jag bodde i Peking 2007 och den mat jag åt där har jag letat efter sen dess men inte funnit någon annan stans. Förrän nu. Smakerna på denna restaurang tog mig raka vägen tillbaka till en liten gata i Wangjing där jag brukade äta middag som 19-årig språkstudent i världens folkrikaste land.
Som brukligt är i Kina fick vi väldigt mycket mat på Café China och för första gången någonsin bad jag om en doggybag. På en Michelinkrog! Men det var ju så himla gott. Priserna avskräcker en inte heller.

Sista kvällen åt vi på thai-vietnamesiska restaurangen OBAO på 647 9th Ave som jag också varmt rekommenderar. Testa deras calamaris, jag vet inte vad de lagt i såsen men den var fruktansvärt god.

Just det! Träffade Susanna Kallur på flygplatsen också. Hon ville så himla gärna ta en selfie med mig, och det kunde jag ju inte neka henne 😉

Så, det var alla tips för idag. Återkommer med fler rapporter från The Big Apple till veckan.

Annonser

Riga och Vilnius

Det har gått drygt en månad sedan resan till Riga och Vilnius i slutet av november. Resan gjorde jag tillsammans med Skribentskolan och det var på många sätt ett uppvaknande – Estland, Lettland och Litauen skiljer sig åt mycket mer än jag trodde. Man blandar ofta samman de baltiska länderna men det kommer jag aldrig mer att slentrianmässigt göra. Folk, språk, religion och politik skiljer sig mycket åt. Ja, till och med användandet av sociala medier (Twitter är exempelvis inte betydelsefullt alls i Litauen jämfört med vad det är i Lettland fick jag höra).

Vi fick besöka de svenska ambassaderna i bägge huvudstäder, besöka tidningar, svenskägda företag som matvarukedjan Rimi, ockupationsmuseet och gå stadsvandringar. Vi fick träffa medieexperter, politiker, ambassadörer och under en kväll ordnades mingel med journalister från olika länder i Östeuropa. Jag försökte ställa samma frågor till dessa olika personer, och alla gav utifrån sina roller och positioner lite olika svar. I gränslandet mellan dessa svar framträdde för mig en bild av länderna och kulturen.

Basen för resan var Handelshögskolans filial i Riga, som bidrar enormt till den högre utbildningen i Lettland. Landet har stora problem med att folk utvandrar (samtidigt tar man knappt tar emot en enda flykting) och svartjobb. Litauen dräneras på utbildade läkare som rekryteras direkt från universiteten till Norge och Sverige, där lönerna är högre och den medicintekniska utrustningen betydligt bättre.

IMG_3394-0.JPG

Vid Frihetsmonumentet i Riga.

Jag har nog aldrig riktigt förstått Sovjet. Visst, man växte upp med kartböcker där Sovjetflaggan var överkryssad och visst har man läst och hört berättelser, men det är ändå något annat att vara på plats. Att se dessa enorma komplex av hus där människor inkvarterades på en boyta efter att staten hade bestämt hur mycket plats var och en skulle få. Och när staten tog ifrån människor deras hem för att göra dem till allas blev det plötsligt ingen som brydde sig om att underhålla dem längre. Och det syns på de förfallna fasader vi passerade.

Det är något annat när vi i Sverige skämtar om ubåtsjakter och hot från ryssen på ett sätt som knappast skulle ske i Lettland. Det är något annat när man hör om hur Ryssland sprider sin propaganda via medierna genom olika strategier.

Min partikollega Enes som själv växte upp med marxism på skolschemat brukade säga i valrörelsen: ”Kom nu så åker vi ut och bekämpar kommunismen!”. Och det är inte på skoj. Lettland och Litauen ligger nära oss men ändå långt ifrån. Många av de största lettiska företagen är svenskägda, i Litauen är det kö för att få läsa svenska på universitetet. Som moderat är det inte utan viss stolthet när jag tänker på de insatser som inte minst Gunnar Hökmark gjort för de baltiska ländernas självständighet genom grundandet av Måndagsrörelsen.

Ikväll såg jag att SVT sänder ett program där Sven Wollter, medlem i Kommunistpartiet, får prata om sin syn på Stalin under bästa sändningstid. Jag önskar att SVT åtminstone hade modet att klippa in några väl valda berättelser från människor som upplevt stalinismen i verkligheten men det är väl för mycket begärt.

IMG_3400-0.JPG

Bild ovan från Ockupationsmuseet i Riga. Museet renoveras för närvarande så vi fick inte se så mycket. Kan annars varmt rekommendera House of Terror i Budapest som skildrar kommunismen och nazismens brott mot mänskligheten på ett sätt som verkligen berörde mig.

justitieministern

Fick träffa Litauens före detta justitieminister Remigijus Šimašius, som nu siktar på att bli borgmästare i Vilnius. Mycket trevlig och vältalig, även om jag misstänker att han gav en ganska friserad bild av hur sjukvårdssystemet fungerar (eller snarare inte fungerar).

konstitution

Stadsdelen Uzupis i Vilnius har utropat sig som självständiga, och deras konstitution, som fanns uppsatt på många språk, var synnerligen underhållande. Eller vad sägs om paragrafer som ”Alla människor har rätt att inte begripa någonting alls” och ”En hund har rätt att vara hund”. ”Nationaldagen” firas den 1 april…

vilniuskyrka

Vi fick se kyrkor i både gotisk stil och barock i Vilnius.

ambassaden

Bild från när vi besökte svenska ambassaden i Riga där Henrik Landerholm bjöd på en mycket trevlig lunch.

Sammantaget var det en fullspäckad resa som gav både en och två tankeställare. Sedan var det oerhört roligt att resa med Skribentskolegänget, tacksam över att jag fick åka och det fina mottagande vi fick överallt. Vi åkte bland annat buss från Riga till Vilnius vilket också var en upplevelse då man såg hur avfolkat det är på landsbygden. Och jag mig en rejäl dos av Sovjetstilen – och lovade mig själv att aldrig mer klaga på svensk arkitektur…

namnteckning

Retro-weekend i Köpenhamn

Köpenhamn är inget dumt resmål för den som gillar retro. Dansk design i allmänhet får min inredningsådra att pulsera, och när min karl fann tågbiljetter till Köpenhamn för ynka 185 kronor (enbart sträckan Västerås-Sthlm kostar vanligtvis 143) var det bara att slå till.

I min drömvärld hade vi bott på fina retrohotellet Hotel Alexandra, men det får bli en annan gång. Istället inkvarterade vi oss på DGI Byen nära tågstationen vid badhuset, helt okej det med. På fredagkvällen åt vi middag på den italienska restaurangen Famo och det serverades bland annat kanin som jag hade svårt att få i mig, jag var helt enkelt sjåpig som Edward Blom hade uttryckt det.

image

Igår betade vi av en rad retrobutiker på Vesterbro. Funky junky och Dannebrog Antik gillade jag bäst. Oh vilka fina teakmöbler. Men det kändes bökigt att släpa med sig ett skrivbord på tåget så det blev inget köp.
Däremot köpte jag en världsfin grön kappa i en annan butik på Istedgade som hade massor av nyproducerade kläder i vintagestil. Dyrt men bra kvalitet.
Sedan gick vi på Tivoli. Trots ösregn var det mysigt, jag åt bananpannkaka och inhandlade en julgranskula.

image

Lördagens middag intogs på det vietnamesiska stället Kivi. Rekommenderar att prova deras biffsallad. Förrätterna var också goda. Sedan gick vi på ölcaféer resten av kvällen, min favorit var Jernbanecafeen som var färgglatt, mysigt och kitschigt.

image

Idag checkade vi ut och sedan gick vi till Illums Bolighus vid Ströget. ”Som ett Cervera på steroider” tyckte min karl – själv blev så förtjust i Lotus-skålarna som designades av Arne Clausen 1963 men som nu kommit i nyproduktion att jag slog till på den blå här på bilden. Supernöjd! Därefter promenerade vi till retrocaféet Kalaset som hade gamla radioapparater på väggarna och jag drack en lyxig varm choklad. Ett sådant här café får hemskt gärna öppna i Västerås 🙂

image

Sista anhalt på resan blev ett besök på Saluhallen där vi provsmakade goda ostar och åt lunch. Köpenhamn gav verkligen mersmak, återvänder gärna hit och då kanske helst när det inte regnar stup i kvarten 😉

Med mig på resan hade jag tidningen Scandinavian Retro nr 1 från 2013 som innehåller en utmärkt retroguide till butiker, hotell och caféer. Hann bara besöka en bråkdel men hoppas få till en resa till sommaren då mer av denna härliga stad ska utforskas.

Retro och lite till i Wien

Jag har varit i Wien och det var underbart men kort. Blev ganska förälskad i staden och inser att det fanns mycket mer att se och göra än jag hann med, så en returresa känns given. Någon gång.

20140803-204759-74879526.jpg

Jag bodde på Hotell Cristall och det bästa var att de serverade hemgjorda pannkakor till frukosten. Rent var det också och låg nära tunnelbanan. Lite lyhört kanske men om man som jag är halvdöv spelar ju sådant mindre roll.

20140803-205242-75162607.jpg

Jag lyckades även hitta en tvättäkta retrobutik. Skulle egentligen till en italiensk restaurang men gick lite fel och det är ju oftast då man gör de bästa upptäckterna 🙂
Butiken var riktigt snyggt inredd och priserna ungefär som i svenska retrobutiker. Tyvärr verkade inte personalen superkunniga på grejerna de sålde, frågade lite om ursprung på några vaser men fick bara gissningar till svar. Så det blev inget köp, men kul att retrotrenden finns även här. Butiken låg på Siebensterngasse.

20140803-205446-75286603.jpg

20140803-205447-75287180.jpg

20140803-212025-76825250.jpg

I en galleria som hette Gemgross (liknade Åhléns) fanns en del nyproducerade inredningsdetaljer i retrostil. Handlade inget sådant, men däremot blev det en del nya träningskläder och skor, de hade en stor sportbutik på ett våningsplan och det var rejäl rea överallt.

Besökte även Sigmund Freud-museet vilket var helt okej, inget man måste se om man inte är ett stort Freud-fan kanske men trevligt. Mitt emot fanns även en second hand-butik som jag snokade runt i.

20140803-205836-75516481.jpg

Annars var nog mina bästa fynd alla goda Gspritzers som intogs. Wien kryllar av tokfina caféer. Besökte bland annat Cafe Central och åt en riktigt god Sachertårta. Atmosfären är fantastisk, att det sedan var stamhak för ett gäng kommunistledare för hundra år sedan fick jag försöka förtränga. Bra restauranger fanns det också förstås, hann äta både god schnitzel och gulasch. Fast det mest legendariska schnitzelstället, Figlmuller, där man får gigantiska portioner, var tyvärr fullbokat 😦 Får bli nästa gång.

20140803-210104-75664711.jpg

20140803-210104-75664160.jpg

Som den politiknörd jag är var jag ju tvungen att beskåda det österrikiska parlamentet. Mäktigt som tusan. Man behöver inte åka till Grekland, i denna väldiga byggnad ryms gudastatyer och pelare så det räcker och blir över. Rekommenderar den guidade rundturen, väldigt kunnig guide som enkelt svarade på frågor om allt ifrån debattklimatet i plenum till Habsburgarnas relation till ryssarna genom historien.

20140803-210441-75881664.jpg

20140803-210440-75880794.jpg

För mig som verkligen uppskattar klassisk arkitektur var det underbart att flanera i Wien och betrakta alla vackra byggnader. Antalet fula hus i stadskärnan var högst begränsat.

20140803-210725-76045797.jpg

Sista kvällen var jag inbjuden på 30-årshemmafest. Var enda icke-socialdemokraten av gästerna men det var mkt trevligt ändå att dricka champagne och Gspritzer och äta paj och Stinas hembakade tårta på en balkong och lyssna på 90-talsmusik. Ja det var en fin kväll och en fin avslutning på en toppenresa. Rekommenderar Wien till alla som längtar till en typisk ”vuxenstad” med fokus på kultur, arkitektur, mat och vin.

20140803-210935-76175744.jpg

20140803-210935-76175875.jpg

Wien är även ett bra resmål om man gillar ordning och reda. Hittade denna text i en guidebok och tror den stämmer rätt bra.

20140803-211050-76250924.jpg

Bryssel

Känner mig något trött men glad efter ha varit på en tvådagars visit i Bryssel tillsammans med nätverket Stures alumner. Ett ganska kort men intensivt besök vilket passade mig perfekt, har ju varit i Bryssel ett par gånger tidigare. Den politiska nörden i mig trivdes som fisken i vattnet bland alla välbekanta ansikten. Förutom att besöka parlamentet gjorde vi studiebesök på Svenskt Näringsliv och ECIPE bland annat. Värd för tillställningen var parlamentarikern Christofer Fjellner och den karl’n imponerar alltid på mig med sin förmåga att tala om EU-frågor på ett sätt som aldrig blir tråkigt. Att hans hjärtefrågor är frihandel och ett gränslöst Europa gör ju inte saken sämre, jag kommer att kryssa honom den 25:e maj då det är dags för val och det tycker jag att ni också ska göra 🙂

Annars var det bästa med resan att få träffa alla vänner från förra årets Stureakademi igen, samt lära känna ett gäng nya, intressanta personer. Som alltid blir det roliga diskussioner när vi ses.

Bild 005Möte med Brussels Network

Bild 012

Glada Sturealumner utanför parlamentet

Bild 010

Träffade min vän Stina inuti parlamentet och fick en smygtitt in i S-högkvarteret, sedan tog vi en cola och diskuterade blocköverskridande överenskommelser 😉

namnteckning