Glasblåsning

Förra veckan var jag på konferens på underbara Södertuna Slott utanför Gnesta. Efter att ha varit på ett antal konferensställen genom åren måste jag säga att detta var bäst hittills, maten var gudomlig och slottsmiljön likaså. Konferensaktiviteten gick inte heller av för hackor, en bit därifrån ligger nämligen Skeppsta Hytta och där fick jag för första gången prova på glasblåsning. Efter en demonstration fick jag blåsa en glaskula. Valde att blåsa den i pastellrosa färg och lyckades tydligen få den riktigt stor. Det var riktigt kul att prova, hantverkaren i mig lever upp någon gång per år och detta var ett sådant tillfälle 🙂

Varmt, varmt, varmt…

Mitt mästerverk! Trädde kulan på ett satinband och den får hänga i sovrummet så länge.

Underbara Södertuna Slott, hit kommer jag gärna tillbaka.

Alla behövs

Knackat dörr i moderatjacka för andra dagen i rad. Det kommer att bli många dörrar fram till den 14 september. Bakom varje dörr vi ringer på finns en livshistoria, och ibland får man lyssna till långa berättelser, ibland bara korta fragment som utmynnar i åsikter om samhället och politiken. Och ibland får man endast lyssna till ringklockans dova plingande.
Ibland, men inte ofta, häpnar man över hur otrevliga människor kan vara. Betydligt oftare blir man glad över hur trevliga de allra flesta människor faktiskt är.
Igår var det en person som öppnade sin dörr och efter en stunds samtal sa: ”I mitt hemland doktorerade jag, och hade ansvar för massor av studenter. I Västerås är det längsta jag kommit en praktikplats på en gymnasieskola. Jag älskar Sverige, men lever på existensminimum.”
Tyvärr är det ingen ovanlig berättelse. Men den säger något om varför arbetslinjen behöver vässas. Det är kasst när vi inte kan ge människor som kommer hit chansen. Jobben är valets viktigaste fråga.
För alla behövs – så är det bara.