Årsresumé 2017, part deux

Då kör vi del två i min årsresumé (del ett finns här), juli-december:

Juli började i Visby. Almedalsveckan för åttonde året i rad. Stämningen bland oss M-märkta var väl sisådär under denna period, mycket snack och oro och tisseltassel. Men efter att ha nått botten där i somras så har vi simmat oss upp över ytan igen och det är match igen inför valåret.

Jag åkte lite tidigare från Visby för att ta mig upp till Övik och gå på Anneli & Johans bröllop. Så mysigt och vackert.

Jag med alla kusiner på pappas sida utanför Stensödens bygdegård.

Norrlandsresan fortsatte med häng på favoritställen som Wästerlunds konditori.

Och en massa härliga gårdsauktioner! Det är detta jag lever för om somrarna. Massor av folk, massor av spännande prylar, massor av spänning och glädje.

Emellanåt tog jag det lite lugnt också. Höga Kusten inbjuder till det.

 

Gav sambon en övernattning på Västerås undervattenshotell Utter Inn i födelsedagspresent!

En riktig hit! Bloggade mer om detta här.

Åkte på en helt magisk resa till Balkan i augusti. Fick uppleva tre länder och ett flertal häftiga städer.

Om den resan bloggade jag här.

Längtar tillbaka till Montenegro!

 

I september var det dags för återträff med min gymnasieklass från Sandö – 10 år efter studenten! Jag håller rätt bra kontakt med de flesta, jättebra med vissa och inte alls med andra. Men jag tycker verkligen om dem allihop och vi har varit med om så mycket tillsammans. Återträffen blev väldigt lyckad och jag hoppas vi håller i traditionen att ses vart femte år. Ett blogginlägg som jag skrev efter förra återträffen 2012 finns förresten att läsa här.

Åkte med fastighetsnämnden på studieresa till Norrköping och Linköping. Fastnade för detta fina hus när vi besökte Vallastaden i Linköping. Har blivit mer och mer intresserad av arkitekturfrågor och lade under hösten en motion om att Västerås behöver en stadsarkitekt. Har fått en hel del positiva reaktioner och det blir spännande att se vad majoriteten säger om förslaget.

Jag fick äran att vara toastmaster på Josefines disputationsfest i Uppsala. Superkul och helt klart en av årets bästa fester, så härlig stämning hemma hos dem på Uggelsta gård.

Och sen i oktober var det dags för årets happening – Västerås retromarknad! Det blev riktigt intensiva förberedelser i slutfasen men vi grejade allt och lite till!

 

Över 1440 besökare kom! Helt crazy bananas och tokhögt över våra förväntningar. Jag har aldrig fått så mycket positiv respons på något jag gjort i hela mitt liv. Fler bilder och text om detta finns här.

Detta hade aldrig varit möjligt utan detta fantastiska gäng! Heidi, Per, Anna och Ann-Charlott – nästa år gör vi om det och gör det ännu lite bättre!

 

I oktober valde vi ny partiledare också. Ulf Kristersson heter han om någon missat. Alltid tyckt att han varit bland Sveriges topp tre trevligaste politiker jag träffat. Uppenbarligen går han hem i stugorna på bred front.

Hösten bestod av väldigt många möten och konferenser, diverse politiska program ska skrivas och jobbas fram, utbildningar ska hållas och arbetsgrupper startas upp. Här en bild från ett av alla möten med regionpolitikerna jag jobbar för dagligen. Stabilt gäng!

Jag och J gick tillsammans med några vänner och kollade på David Batras ”Elefanten i rummet” också. Vi har som mål att gå på fler stand-up-shower under 2018!

Jag har en liten hösttradition att hänga med My och jaga älg uppe i Skalmsjö utanför Bredbyn. Blev inget skjutet  denna gång men jag lärde mig att stycka, alltid något.

 

Hösten blev snabbt mycket mörkare och vi var på den sorgligaste och finaste begravningen någonsin på Ulriksdals slottscafé. Jag insåg hur glad jag är över att J har så fina vänner omkring sig.

Tomaterna mognade långt in i oktober…

 

…och jag hade svårt att hålla tyst i diverse debatter i kommunfullmäktige.

Kom på en överraskande femte plats i provvalet till kommunfullmäktige. En placering som sedan fastställdes på nomineringsstämman i november. Otroligt glad över den fina placeringen. Man är rätt luttrad efter ett antal år i politiken, personval kan vara blodiga och sluta hur som helst. Det är ett nollsummespel hur man än vänder och vrider på det. Tacksam över att det gick rätt smärtfritt denna gång och över chansen att få företräda Moderaterna i Västerås kommande mandatperiod. Jag fortsätter gärna driva bygg- och bostadsfrågor efter bästa förmåga. Slöseriet med skattepengar är fortfarande för stort och styrningen av skolan fungerar inte alls. Det finns kort sagt mycket kvar att göra inom kommunpolitiken.

I november var vi kattvakter åt de här sötnosarna. Egentligen är det nog ingen bra idé att skaffa husdjur med tanke på alla mina ömtåliga vaser och grejer men åh vad hemmet känns mer levande med en katt eller två.

 

I november var det också dags för ytterligare ett tioårs-jubileum, denna gång på Hesselby Slott för föreningen Stures Alumner (en sammanslutning för alla som gått Timbros utbildning Stureakademin).

Jag har suttit i styrelsen i två års tid men under 2017 kände jag att det var dags att lämna den platsen, tiden räcker inte riktigt till. Men det har varit den styrelse med mest positiv energi som jag någonsin varit med i tror jag. Så många otroligt kompetenta och trevliga människor.

Tioårs-jubileet var riktigt lyckat och festen pågick inpå småtimmarna. Att jag fick världens mest rosa rum gjorde inte saken sämre. Klänningen är förresten panikköpt dagen innan på Ursulas här i Västerås – insåg nämligen väldigt sent att jag inte ägde någon högtidsdräkt som passade längre. För 7-8 år sedan när jag var student i Uppsala gick jag på högtidsdräkts-middagar jämt och ständigt men det var ju då det! Några år och kilon senare passade inte dräkterna från gamla fornstora dar.

Och i december blev det jul! Alliansen arrangerade ett megastort julfika på Regionhuset.

Och jag arrangerade traditionsenligt adventsfika hemma hos mig. Dock ”råkade” jag även dra igång en renovering hemma vilket jag inte rekommenderar någon att göra precis före jul pga risk för extremt stresspåslag.

Renoveringen blev i alla fall väldigt fin och här är en tjuvtitt på sovrummet, fler bilder kommer i ett separat inlägg senare.

Och i söndags firade jag och J in det nya året hos vänner i Vasastan.
Klart slut och gott nytt 2018!

Årsresumé 2017 del ett

Traditionsenligt ska det skrivas en sammanfattning av året med tillhörande bilder. För att inte göra detta till världens längsta inlägg delar jag upp det i två delar. Här kommer januari-juni:

Första bilden jag hittade från 2018 i min mobiltelefon var detta pussel (som jag tror var en julklapp från sambon). Symboliskt passar det ganska bra – mitt liv är ett evigt pusslande för att få alla bitar att passa ihop, ibland undrar jag om jag tappat både en och två bitar – men till slut brukar det bli riktigt fint ändå.

I januari bjöd jag tre av mina närmaste vänner på ”Halv åtta hos mig”, något som genomfördes med största seriositet och där alla fick sätta poäng. Insåg hur roligt det är att laga trerätters och förstår inte varför jag inte gör det oftare. I januari 2018 ska vi äntligen kora vinnaren i vår lilla tävling då den fjärde och sista middagen äger rum.

I februari åkte jag på Antikmässan som traditionen bjuder och föreningen ”Västerås retro” bildades. Tillsammans med Anna, Heidi, Per och Ann-Charlott började vi på allvar planera för årets stora event: Västerås retromarknad. Många möten hemma hos varandra blev det och det ledde till nya fina vänskaper.

Jag gästade instagramkontot @hemmahosretrofolk under en vecka och tog cirka sjuttio miljarder bilder på mitt hem.

Kompletterade min samling med stort S – Rörstrands Polaris. Och jag fick kontakt med dottern till formgivaren av dessa fantastiska skapelser via sociala medier – så himla roligt.

Gav mig in i debatten om könsseparata badtider (gillas icke) och blev citerad av Sakine. Är lite kär i Sakine som verkligen har lyft VLT:s ledarsida. Själv skrev jag en hel drös gästledare för Norrköpings Tidningar även detta år. Bland annat om äganderätt (här), brutna löften (här), gårdförsäljning (här), sjukvård (här) och arbetsmarknadspolitik (här). Att regelbundet få skriva om rikspolitik på en av Sveriges bästa ledarsidor känns fortfarande väldigt roligt och hedrande.

I mars åkte jag och J tillbaka till mina drömmars stad – Beijing. Eller Peking om man så vill.

När vi klev av planet var det morgon. Vi hade inte sovit mycket, men nog vaknar man till i Pekings galna trafik. Vår taxichaufför hade inga problem med att göra u-svängar på motorvägen eller med signalhornets hjälp få alla fotgängare att flytta sig ur vägen.

Hotellet vi bokat låg i Sanlitun. När jag bodde här 2007 var det här man hängde om kvällarna. Barer, restauranger och nattklubbar i mängder. Tio år senare var mycket av det borta. Shooters, min favoritbar back in the days, sågs inte till. Yashow market var ersatt av en stor galleria. Områdets mysiga karaktär hade förvandlats till något mer opersonligt. Jag var inte förvånad. Hastigheten i Peking ombyggnation har varit brutal.

Vårt hotell var härligt galet inrett. Helt nytt och med mycket färger och mönster. En rund säng med stor takspegel, duschkabin mitt i rummet och utsikt mot SOHO-komplexen. Vi trivdes.

Efter att ha checkat in tog vi en taxi till min gamla skola. Den finns inte heller kvar. Trist, det var en riktigt bra språkkurs jag gick där. Lärde mig kinesiska men framför allt lärde jag mig att bo i ett annat land, möta en helt annan kultur och fick vänner från alla världens hörn. Det var en av de bästa terminerna i mitt liv.

Jetlagen gjorde väl sitt till. När jag stod där och såg längs gatan där min skola låg, var det med tomhet i blicken. Gatan var som jag minns den, lite ruffig med livligt gatuliv. En blandning av grönsaksförsäljare, cykelreparatörer, kortspelande äldre herrar och osande gatumatstånd. Allt var som förut men jag var tio år äldre. Och vid min sida fanns min J, men inte mina gamla skolkamrater Nat, Arianna, Luisa, Derk, Layroy och alla de andra.

Vi tog en promenad i området. Körsbärsträden blommade för fullt. Det var varmt och kvavt i luften.

Till min stora glädje fanns ett av mina gamla lunchställen kvar. En enkel restaurang men med oh så god kinesisk mat. Och billigt. Vi beställde in tre olika rätter. Att något så enkelt som tomat och ägg kan vara så gott? Rätt tillagat och rätt kryddat så lyckas kineserna verkligen koka soppa på en spik.

Peking är en enormt stor stad. Det tar tid att ta sig mellan stadsdelarna och det finns oerhört mycket att se och göra. Har man ett begränsat antal dagar gäller det att prioritera. J hade inte besökt Förbjudna Staden så det blev en halvdag där. Himmelska fridens torg är mäktig och ett måste tycker jag. Att gå in i Förbjudna Staden är kanske inte ett lika stort måste. Kan nog sträcka mig så långt som att jag tycker att det är den mest överskattade sevärdheten.

Vi åt Pekinganka en kväll och det är verkligen inte överskattat.

Och vi vandrade på Kinesiska muren i värmen. Jag har ju sett den förut men den tål att ses igen. Förra gången, år 2007, var jag dessutom dödsbakis när jag gick här, rekommenderas ej.

En glad kille som gillar att åka tåg. Vi åkte tåg mellan Peking och Shanghai. Betydligt bekvämare och snabbare än våra svenska tåg.

Shanghai var amazing. Hade aldrig varit där men åker gärna dit igen.

Shanghai är lite mer modernt, lite mer städat och lite mer internationellt än Peking. Vill man uppleva kinesisk historia och kultur och sevärdheter, då är Peking oslagbart. Vill man ha mer New York-känsla vad gäller mat/shopping/uteliv, då är Shanghai mer passande. Vi kombinerade båda på denna resa vilket ju dessutom gör att man får uppleva kontrasterna mellan städerna.

Men det jag minns bäst från Shanghai var ändå den här brunchen på Hyatt on the Bund. Alltså LIVETS brunch?!? Obegränsat med hummer, obegränsat med champagne, massor av läckra rätter som lagades på beställning. Supertrevlig personal, magisk utsikt över Shanghai… åker ni hit måste ni boka detta. Det är värt varenda yuan. Jag lovar. Lovar. Vi åt och drack i tre timmar och sedan levde vi lyckliga resten av året. Typ.

Tillbaka i Sverige och tråkiga besked. I april gick min farmor bort. Det blir som så ofta extra tydligt nu när det varit jul och släkten samlas men hon är inte längre med.
Nu är alla mina fyra mor- och farföräldrar borta. Det känns ledsamt, men jag är djupt tacksam att jag fick lära känna dem och har ljusa minnen av allihop.

En positiv sak med att samla släkten och prata gamla minnen är att gamla fotoalbum plockas fram. Denna bild på pappa (längst till vänster) med syskon är ju bara för skön. Sörjer att jag inte fick uppleva 70-talet (jag vet att många som de facto upplevde 70-talet inte förstår mig i detta). 

Vi gick visst på dop också, tre stycken tror jag det blev totalt under året. Tre dop, två begravningar och ett bröllop om jag minns rätt. Mycket glädje och en del sorg. Som livet ska vara.

Framåt maj-juni är det samma visa varje år – budgettider. En budget för regionen jobbas fram och det blir alltid intensiva dagar innan presskonferens och sedan budgetdebatt. Men vi fixade det i år också, tillsammans med grymma Allianskollegor.

I juni stängde Västerås enda antikvariat – Leanders. Och under tre dagar fick man gå dit och plocka på sig hur många böcker man ville – alldeles gratis. För två bokälskare som mig och J var detta rena julafton. Var där i flera timmar och rotade fram en massa godbitar. Det var så roligt och sorgligt på samma gång. Så många fantastiska verk som inte är värt någonting i pengar längre.

Jag åkte till Ö-vik och firade mina kusiner på en och samma dag. Först Annelis möhippa…

…och sen Sandras födelsedag. Mina kusiner är bäst!

Min födelsedag firade jag på jobbet genom att äta kladdkaka med kollegorna. Älskar det här gänget! Nästa år fyller jag 30 och då blir det stort kalas. Kanske till och med två.

 

Firade midsommar i Uppsala med goda vänner. Och med J. Han är fortfarande roligast, snyggast och snällast!

Våra vänner i Uppsala har lite högre ambitioner vad gäller odlingar än vad vi hade i år…

Men för att var första sommaren är jag nöjd med vår skörd, fick en hel del kryddor och till sist även en massa tomater.

 

Sist men absolut inte minst så hände detta i juni 2017 – JAG BLEV KLAR MED C-UPPSATSEN I STATSVETENSKAP!!! Under hela våren åkte jag fram och tillbaka till Eskilstuna för att göra en intervjustudie om New public management, jag läste allt jag kunde hitta i ämnet och skrev, skrev, skrev. Detta samtidigt som jag jobbade heltid och jonglerade mina fyra styrelseuppdrag + gästledarskrivandet… herrejesus vad intensiv våren var på det sättet, men jag fixade det! När jag väl sätter mig och skriver är jag tämligen effektiv får väl sägas. Uppsatsen fick omdömet ”en oslipad diamant” av examinatorn och jag är mer än nöjd med mig själv. Tre terminers heltidsstudier vid sidan av heltidsjobb är nu över och jag kan äntligen titulera mig statsvetare. Hurra! 

Ja, puh, det var del ett. Imorgon ska jag berätta vad som hände under andra halvan av året. Till dess – gott nytt år!

Det bästa jag vet

Somliga förstår inte hur jag kan sätta mig i bilen en varm sommardag och köra 70 mil för en gårdsauktion. Nå, det har kanske funnits stunder då jag själv undrat – särskilt på den tiden då min bil saknade fungerande AC (att laga den var för övrigt sommarens bäst spenderade tusenlappar!). Men i grund och botten är det enkelt – för mig är gårdsauktioner bland det absolut roligaste som finns. Och kan folk åka kors och tvärs över landet för att gå på musikfestivaler, bilträffar och fotbollsmatcher, så kan väl jag åka på auktioner. Jag älskar stämningen, spänningen, prylarna och så är det faktiskt ett bra sätt att hitta till nya platser. I sommar slog jag personligt rekord då jag var på fyra gårdsauktioner på två veckor… och då spenderar jag alltså ofta 6-8 timmar på varje auktion.

Bild från en auktion i obygden utanför Umeå. Kallt, myggigt och troligen den sjukaste auktion jag varit på – en man som köpt upp det dödsbo som auktionerades ut var där, var full och bjöd själv över alla andra på hälften av grejerna? Jag fick med mig några fynd hem dock. Vi kombinerade dessutom auktionen med två hotellnätter och restaurangbesök i Umeå så det var en trevlig upplevelse som helhet.

En betydligt mer normal gårdsauktion i Ådalen. Dock regnade det hela dagen men för en räv som jag är sådant bara positivt. Konkurrensen om godbitarna blir nämligen betydligt mindre. Dessutom träffade jag helt otippat två av mina gamla gymnasielärare i vimlet. Lärare jag inte sett på tio år men som jag tycker väldigt mycket om!

Dags att kika på vad jag fyndade. Ni som följer mig på instagram har redan sett en hel del. Detta är blandat från olika loppisar och auktioner lite huller om buller… åkte runt i Norrland i två veckor så det blev en del. Porslin är ju mitt största samlarintresse och jag kan inte låta bli nya snygga dekorer. Favoriten är ”Solei” överst till vänster från norska Stavangerflint och Inger Waage. Vidare har vi Fasan, Bimbo, Milano, Lansett, Jasmin och ett okänt litet fat som jag tänker blir bedårande med en snygg retrokruka ovanpå.

Plötsligt hittade jag en massa textil. Är riktigt förtjust i blommiga, färgglada retropåslakan och det är ju något som fortfarande går att hitta billigt. Vissa människor tror man är dum i huvudet när man berättar att det går att sälja gamla påslakan för flera hundra kronor till rätt köpare. Roligaste fyndet på denna bild var i alla fall det rödvita Marimekko-påslakanet ”Raita” från 1970. Köpte ett helt set för en femtiolapp i toppskick på Lenas loppis i Bjärtrå (för övrigt ett bra tips om ni ska loppa i Ångermanland). Lycka!

Fiiiinaste auktionsfyndet nånsin kanske?? Denna saladjär kommer jag använda till tacos, till plock, ja till det mesta. Pastellkaramell.

Sex våningar kakburk. Det måste man ju ha? Jag trodde inte jag skulle vara den som bjöd högst, jag trodde den skulle bli svindyr på auktionen jag var på, för de där burkarna brukar bli det. Men icke. Jag fick den till ett helt okej pris.

Den rosa väckarklockan fick jag gratis. Jag såg den ligga i en fyndlåda som en snubbe ropade in, sen gick jag fram och frågade om jag fick köpa den av honom, då sa han att jag kunde få den gratis. Note to self: var fräck och våga fråga!

Galongalgarna hjälpte min fantastiska faster Eva mig att fynda. Hon brukar messa när hon hittar saker på loppis hon tror att jag gillar. Hur snällt?

Tapetrullarna köpte jag av en jättesur tant. Hon blev kränkt när jag ville pruta. Mycket märkligt. För övrigt borde jag verkligen börja tapetsera vårt radhus snart.

Iraburken längst till vänster passar fint i min samling och krukfaten fick jag billigt, typiskt sådant som är bra att ha när man fyndar krukor och behöver passande fat.

Ropade in en vas och ett fat i serien ”City” av Hjördis Oldfors för Upsala Ekeby. Hjördis alltså, en riktig favoritformgivare. Tror jag betalade 300 för bägge delarna och jag gillar dem skarpt. Bryter av så fint mot allt pastelligt och färgglatt i mitt hem. Och mönstret är fantastiskt.

Den här lampan hittade jag på en loppis utanför Umeå som var fylld med just lampor. Det var en pensionerad elektriker som hade loppisen och det fanns mycket fint i lampväg till bra priser. Jag har ett par lampor sen tidigare i samma stil fast gröna, så den här kommer passa perfekt. Dock tycker sambon den är farlig och är övertygad om att han kommer slå huvudet i den. Fortsättning följer…

Mer keramik, mer Upsala Ekeby. Denna heter Sagnia och har helt underbara färger tycker jag. Köpte den på auktion i Kramfors. En såndär auktion där allt gick billigt, det var få som bjöd MEN auktionisten var så långsam att jag höll på att gå i bitar. Vanligtvis har jag stort tålamod men efter sex timmar var det fortfarande massor av prylar kvar men inte särskilt många besökare. Men ändå gick det lika långsamt när saker skulle bäras fram, undersökas och ropas ut. Undrar om de någonsin lyckades tömma det där huset? Avdelning saker man aldrig får veta.

Ett roligt och annorlunda fynd var detta gjutjärnsunderlägg med namnet ”Ingrid”. Inget jag lade märke till på auktionsvisningen men när det ropades ut bjöd jag på det spontant. Och fick den för 60 kronor. Ett riktigt fynd faktiskt. Dels behöver vi ett rejält underlägg i köket, dels bär både min farmor och sambons mamma namnet Ingrid.

Detta var några av sommarens fynd i Norrland. Vill ni se mer får ni gärna följa mig på instagram (@retropellan) 🙂

Tidevarv komma.

I torsdags tog vi farväl av Hövdingen. Det var ett smeknamn hon hade, min farmor, efter en maskerad för några år sedan. Nu är Hövdingen i himmelen och jag hoppas hon har det bra där.

Det slumpade sig så att igår var det dop för ett av mina kusinbarn i Nordingrå, på min mammas sida av släkten. Begravning och dop inom två dagar. Fint på något sätt? Sorg och glädje. Tidevarv komma, tidevarv försvinna. Släkten följa släktens gång. 

Jag är djupt tacksam över att jag fick växa upp med och lära känna alla mina fyra mor- och farföräldrar. Det är det inte alla som får. Och jag har nu ljusa minnen av dem alla. Deras livshistorier lever också kvar. Det är ibland svårt att förstå att världskrig, fattigdom och svält bara är två generationer bort.

Ofta romantiserar jag 50-talet. Jag är väldigt medveten om det, att jag bara lyfter fram det skimrande, vackra. Teakmöblerna, det pastellfärgade porslinet, de svängande tyllkjolarna och somriga dansbanorna.

Min farmor gav mig perspektiv på detta. Hon fnös och sa att 50-talet bara var en tid av arbete och slit på gården. Tidiga morgnar med mjölkning för hand. Sex barn som skulle födas och fostras. Allt det där som jag sluppit.

Någon gång vill jag släktforska på de grenar av min släkt som är outforskade. Vet inte om det bara är pensionärer som gör sånt, och jag har tretusen andra grejer på gång just nu, men – jag är nyfiken av mig.

Det har varit en annorlunda vecka. I måndags var jag i Shanghai. Ska blogga om den resan senare. Nu lite vila och sömn inför den stundande jobb- och mötesintensiva veckan. Godnatt.

It’s all about the kids

Helgen har sannerligen gått i barnens och ungdomens tecken. Igår var jag på min hundraelfte (typ) distriktsstämma med Moderata ungdomsförbundet. Det var ju där allt mitt politiska engagemang började – för 13 år sedan, då i Sundsvall. En stämma och sen var jag fast. 

Muf har varit en jättestor del av mitt liv. Här lärde jag mig argumentera för platt skatt, här lärde jag mig att leda möten, att bokföra, att arrangera konferenser och här träffade jag vänner som står ut med mig än idag. Blod, skratt och tårar har det varit. För ungefär fem år sedan växlade jag över till att fokusera helt på partiet men någon gång ibland är det kul att återuppleva gamla minnen. Igår var en sådan dag och extra roligt förstås när vi var ett gäng ”gamla uvar” som gick på stämman tillsammans. Man måste ju hålla koll så att kidsen sköter sig, och middag på Hahrska Palatzet är aldrig fel. 

Idag var det baby shower för vännen Erica. En helt ny företeelse för mig, men ack så mysig och rolig. En otrolig tårta (kolla in instagramkontot IsabellesBak, det var hon som stod för den magiska skapelsen), lekar, mat, presenter och såklart massa bebisprat och mys med Ericas väninnor. Att vi höll till i en fantastisk funkisvilla gjorde inte saken sämre. Jag skulle nog kunna gå på baby showers varje helg tror jag.

Mina mål för 2017

• Lära mig tapetsera. Hur svårt kan det vara?
• Ta privata sånglektioner. Något jag velat göra länge.
• Laga mer mat och lära mig laga nya rätter. Är ju så kul!
• Boka in fler luncher/fikor med personer jag egentligen inte känner så bra men vill lära känna. Så lätt att man bara säger att man borde göra det och så blir det inte av. Nu ska det bli av! 
• Investera mer i aktier. Hej courtageklasser och direktavkastning. 
• Få ordning på vår lilla radhusträdgård. Lite blommor och buskar så blir det nog bra.
• Ta examen i statsvetenskap. Stort mål men är väl förberedd.
• Lägga fler motioner och interpellationer i kommunfullmäktige än jag gjorde 2016. Idéer saknas inte, ska bara få dem på pränt. Och helst få andra att tycka det är en bra idé också… 
• Beta av diverse sevärdheter i Stockholm som jag otroligt nog aldrig besökt. Det är nästan pinsamt men jag har aldrig besökt Stockholms slott t.ex.?

Årsresumé 2016, del 1: januari-juni

2016 har varit ett väldigt händelserikt år i mitt liv på många plan. Framför allt första halvan. Dags att se tillbaka på vad som egentligen hände. Obs, detta blir ett långt inlägg pga har inte riktigt tagit mig tid att blogga tidigare om alla resor och så vidare, men nu kör vi!

Året började på ett torg i Florens. Jag önskar varje år kunde börja på ett torg i Florens. Jag älskar verkligen Florens, Toscana och Italien. Förra nyårsafton var den bästa i mitt liv, överlag en av mina topp fem bästa dagar i livet tror jag? Jag och J åkte runt hela dagen och provade Chiantiviner med världens bästa guide, tillsammans med en supertrevlig tysk familj. Vi drack drömgoda viner, åt massor av ost och en underbar hemlagad lasagne på en av gårdarna. Allt var så lugnt och fridfullt. På kvällen klädde vi upp oss till tänderna och gick på restaurang och åt Bistecca Fiorentina. Ljuvligt.
Det enda dåliga med Florensresan var väl att i stort sett alla sevärdheter var stängda de dagar vi var där. Men ja, så länge det fanns vin, pasta och ost gjorde det ju ingenting egentligen.

Efter Florens tog vi tåget vidare till Bologna. Där stannade vi bara en natt, men jag hade gärna stannat längre. Supertrevlig stad och vi åt en otroligt god råbiff på Ristorante Luciano,  den tillagades direkt vid vårt bord och bara det var ju en mycket trevlig upplevelse.

I februari brakade Fryx-affären loss. En fråga som plötsligt hamnade överst på agendan i hela Västeråspolitiken under ett antal månader. Det kröp nämligen fram att S-styret i Västerås gjort upp med en fastighetsägare om att sälja fyra skolbyggnader till honom till ett lågt pris mot ett löfte om att han skulle bygga en ny skola åt kommunen. Jag, i min roll som 2:e vice ordförande i fastighetsnämnden, fick kavla upp ärmarna och börja gräva i vad det egentligen var som pågick. Många och långa möten blev det, jag gav nog en och annan registrator gråa hår när handling efter handling begärdes ut, vi moderater kampanjade och knackade dörr och det hela gick på högvarv i media. Stämningen i nämnden var hetare än någonsin. Men från en dag till en annan vände allt. KD backade från förslaget och det blev ingen försäljning. Thank God! Socialdemokraterna har sedan dess lagt locket på och har inte velat prata om affären under hela hösten. Anledningen är sannolikt att de insett att det är en fråga som de kan förlora valet på, det var nämligen vad som hände 1991.

Bland annat denna skolbyggnad skulle S-styret sälja, för fem miljoner kronor – galet! Detta är ett av Västerås vackraste hus om ni frågar mig.

Samtidigt som Fryx-affären pågick för fullt hamnade jag också plötsligt i styrgruppen för att rekrytera en ny fastighetsdirektör till Västerås stad. Otroligt intressant att vara med i en sådan rekryteringsprocess även om det slukade mycket tid. En bra erfarenhet att ha fått intervjua kandidater till ett av de tyngsta jobben i kommunen. Resultatet är jag nöjd med, vi har fått en riktigt bra direktör. 

Från politik till retro. Jag gick på Antikmässan och Uppsala vintagefestival och drömde mig bort bland Zebrakoppar och femtiotalsklänningar.

Här en bild från Bohmanfondens årliga sammankomst där Alice Teodorescu fick stipendium. En av mina förebilder bland ledarskribenter. Själv började jag under 2016 skriva gästledare i Norrköpings Tidningar varje månad och det har jag fortsatt med under hösten. Här, här och här kan ni läsa några av mina texter.

Och över påsken åkte jag och J till Chicago. En helt fantastisk resa. Jag ÄLSKAR Chicago!
På bilden ovan äter jag brunch på The Signature Room. Bästa brunchen i mitt liv! Storslagen utsikt och maten var gudomlig. Gick att beställa in hur många varmrätter man ville. Skulle vilja åka hit igen enbart för att äta denna brunch igen.

Märks det att mat är en viktig del i mitt liv eller? Åt den godaste raviolin någonsin på RPM Italian i Chicago. Ja, det var faktiskt godare än raviolin vi åt under Italien-resan några månader tidigare. 

ACME Hotel kan jag varmt rekommendera om ni vill ha ett schysst hipster-hotell som ligger supercentralt. Generellt sett är hotellen mycket billigare än i New York. Ja, överlag tycker jag Chicago har i stort sett allt som New York har – skyskrapor, grym shopping, fantastiska restauranger och härliga promenadstråk. Och sportevenemang i världsklass om man gillar det. Det galnaste med hela Chicago-resan var att vi fick den gratis! Flyget hem blev nämligen fem timmar försenat, och SAS gav oss då 5500 kronor i ersättning vilket täckte både flygresan och alla fem hotellnätter. Allt tack vare EU-regler, tro det eller ej.

Under våren fortsatte jag att plugga statsvetenskap. Ja, på heltid. Ja, vid sidan av heltidsjobb och politik. Ja, det var jobbigt men det gick ändå väldigt bra. Jag vet inte om det säger mer om kurskvaliteten än om min förmåga att multitaska, men jag är ändå väldigt stolt över att jag klarade alla tentor utan problem och skrev en B-uppsats om utvecklingen av antalet byråkrater i kommuner och landsting. Kan verkligen rekommendera att plugga igen efter att ha jobbat under några år. Jag fick en helt annan studiemotivation och tog till mig kursinnehållet på ett djupare plan än vad jag gjorde när jag var 20.

Första helgen i april var det dags för Rotaracts årliga nationella konferens RIS. Jag, Erica, Linnea och Lillie arrangerade det hela. Ett jätteroligt projekt som krävde en del jobb såklart men som gav väldigt mycket tillbaka i form av glädje och inspiration till olika former av ideellt engagemang. Rotaractare från hela Sverige kom till Västerås för att lyssna till engagerade talare från bland annat Invitationsdepartementet, Löparakademin, asylboendet Flygskytten och inte minst komikern Umit Dag som var så rolig att jag skrattade mer än jag gjort på länge. Och deltagarna samlade in såå mycket bra grejer till asylboendet Flygskytten under denna helg, det värmde verkligen i hjärtat. 

I maj kom beskedet att Förvaltningsrätten upphäver beslutet om att betala ut 900 000 kronor från Västerås stad till en enskild företagare. Beslutet togs av fastighetsnämndens miljöpartistiske ordförande utan att vare sig fråga eller informera mig eller någon annan i nämnden vilket gjorde mig minst sagt upprörd. Det blev även här många och långa debatter och det var oerhört skönt att till sist få rätt i domstol, utbetalningen var olaglig. 

Årets mest oväntade negativa händelse var definitivt detta. I början av juni hittade jag min bil uppeldad på parkeringen i Bro centrum. Hur mycket man än läst om bilbränder så hade jag inte kunnat föreställa mig detta. Det blev många telefonsamtal fram och tillbaka med polisen, kommunen, försäkringsbolaget och så vidare. Overkligt. Vila i frid, lilla bil. 

Betydligt roligare var det att åka till New York över midsommar. Eftersom vi fick oväntad ersättning från SAS för Chicagoresan hade vi ju plötsligt råd att åka på ytterligare en USA-resa. Livet är kort så vi pallrade oss iväg och åt en massa god mat, promenerade över broar och shoppade snygga kläder. Och gick på flea market i Brooklyn såklart.

Min fina J fyllde år och jag överraskade med att boka bord på den koreanska restaurangen Gaonnuri. Fantastisk mat och fantastisk utsikt över Manhattan. De bjöd oss på efterrätten när de fick veta att J fyllde år 🙂 Servicen i USA är verkligen oslagbart mycket bättre än i Sverige.

Ja, och så fyllde jag visst 28 år också. Dagen innan hade Erica haft 30-årsfest, som i sig var årets roligaste fest tror jag, så det blev en ganska lugn dag. Men ingen födelsedag utan egenhändigt komponerade bakverk! Baka är något jag vill göra mer av 2017, så avkopplande och samtidigt kreativt.

Det var januari till och med juni 2016 det! Under våren sprang jag på en hel del mäklarvisningar också, mer om det i årsresumén del två som kommer imorgon!

Att fika ihjäl sig

December – månaden då du dricker glögg tills russinen står ut genom öronen. Men jag gillar det. Älskar julen och älskar alla tillfällen att träffa nya och gamla vänner på diverse tillställningar. Denna helg var inget undantag. Jag har näst intill fikat ihjäl mig.

  
Tidigt i lördags bar det av in till Stockholm för att spana in NK:s julskyltning tillsammans med J. Hade vissa förväntningar då jag hört att den skulle vara i retrostil och yes box, ett fönster var fyllt av femtiotal. Tycker de fått till det riktigt bra. Blev sugen på att köpa tv:n. 

   
 
Sedan mötte jag upp Alex på retrocaféet Älskade traditioner. Det ligger på Söder och är hur mysigt som helst. Inte alltid retrocaféer får till det tycker jag, men här hade de verkligen lyckats. Klämde i mig en stor våffla med lemoncurd, grädde och bär – mums. Inga mesiga mini-våfflor utan rejäla, det gillas. 

 
Efter fikat gick vi en sväng på stan. Så härligt att träffas igen, denna vän bodde jag alltså med 2005-2007 och sedan dess har hon för alltid en särskild plats i mitt hjärta.  
På kvällen besökte jag vännen S som också bor på Söder. Det bakades lussekatter och bjöds på risgrynsgröt och prosecco – en oväntat god kombination. 

  
Och idag åkte jag och J till Sigtuna julmarknad och det var så mysigt. Jag hade faktiskt aldrig varit i Sigtuna men blev snabbt förtjust i de fina pittoreska husen och stadskärnan. Hit vill jag åka igen och bara gå runt och strosa. 

  

Efter julmarknaden åkte vi vidare mot Uppsala för att hälsa på H och J i deras nya hus. Och vilket hus det visade sig vara! En helt fantastisk 1800-talsgård med kakelugnar, tjusiga pardörrar, barockmöbler i salongen och mycket goda badmöjligheter 🙂 Det bjöds på varm choklad, nybakt saffranslängd och annat gott. Dessa vänner är även kända för att gå all in när det kommer till julpynt så det fanns mycket kul bling-bling att titta på. Kommer bjuda in mig själv hit fler gånger, och kanske fota lite mer av huset om jag får ägarnas välsignelse 🙂 Blir lycklig av gamla gedigna hus och drömmer om den dag då jag själv bosätter mig i ett.

Nu väntar en vecka fylld av jobb, kommunpolitik och ett antal   glöggmingel, precis som det ska vara. På lördag kommer jag förresten publicera ett renodlat retrojul-inlägg – missa inte det. 

Ledarskapsutbildning

Var på ledarskapsutbildning med Rotaract igår. Efter en stressig vecka där vi gjorde klart landstingsbudgeten var jag något seg på morgonkvisten då vi drog igång tidigt. Men det visade sig vara den bästa sortens utbildning, det vill säga en sådan där man fick vara aktiv själv och diskutera, rita, skriva och reflektera. Vi fick presentera oss själva utifrån områden som styrkor, utmaningar i livet just nu och i vilka situationer vi mår som bäst på jobbet. Det var kul att lära känna alla som deltog lite mer – få höra sådant man inte visste men som ökar förståelsen för varför en person beter sig på ett visst sätt. Det här med att inte döma personer så hårt, det är något man får träna på hela livet. 

Vi övade också på att ge och ta emot feedback. Jag gör det ju i jobbet dagligen och inom politiken är man helt beroende av det. Tycker själv jag är bättre på att ge feedback än att ta emot – inser att jag nog lite för ofta känner ett behov att försvara mig, kanske inte så konstigt när man debatterar mycket. Men jag kan älta saker lite för länge ibland. Hur som helst var det en nyttig övning. Vi fick skriva positiva saker om varandra på post it-lappar – en klart underskattad aktivitet. Det borde vi göra på jobbet och inom partiet också 🙂 För hur ofta händer det att någon säger att den är trött på att höra positiva och berömmande ord från andra? Aldrig.

 
Lapparna som jag fick med mig. Extra kul när jag får höra att jag inspirerar folk att engagera sig politiskt, det känns verkligen sjukt bra. Stort tack till Roger från Move management som höll i utbildningen! 

På kvällen hade vi abonnerat långbord på Publik och det åts grillat och samtalades med nyvalda Roatarct-presidenter från hela Sverige. Mycket spännande är på gång, bland annat ska vi i Västerås arrangera RIS nästa år som är Rotaracts stora årskonferens  och jag är med i projektgruppen som kommunikationsansvarig. 

 
Avslutar med denna härliga bild på klänningen som jag hade på middagen, temat var blommor så vad passade bättre än denna vintageklänning som jag fyndade i Gottne? 🙂  

Tre yrken jag började drömma om i helgen

Det är aldrig fel att karriärplanera lite för framtiden. Jag var i Norrköping i helgen för att fortsätta utbilda mig i ledarskrivandets konst, och fick till på köpet smak för några andra yrken, nämligen…

1. Politisk kommentator

Mats Knutsson, Margit Silberstein och övriga – here I am!
I lördags fick jag prova på att kommentera regeringens budget framför kameran och det var så oerhört roligt! Norrköpings Tidningar har en egen TV-kanal som sänder nyheter flitigt och ibland låter de ledarskribenter kommentera aktuella politiska händelser. Föredömligt, jag saknar detta i Västerås, särskilt nu när TV4 slutat sända lokalnyheter finns ett stort hål att fylla. Dags för lokaltidningen VLT att börja satsa på TV-sändningar tycker jag!

Är alltid lite skakig och får ont i magen innan jag ska vara med i TV men när det väl drar igång känns det bara kul. Nyckeln till framgång är: tänk ut vad du ska säga – och säg det. 

2. Utrikeskorre

Hade äran att få sitta bredvid ledarskribenten Hans Stigsson Michajlov när vi åt middag, och han berättade om sina erfarenheter som utrikeskorrespondent i Ukraina. Ta chansen att åka om ni får den sa han. Ja, det kan du ge dig på att jag skulle! Helst i Kina förstås. Det finns så mycket inom kinesisk politik som jag skulle vilja gräva i och rapportera till svenska medier om.

3. Operasångerska

Vi har glädjen att ha en tvättäkta operasångare bland oss som går kursen, och under middagen bjöd denne på ett mycket uppskattat sångnummer. Jag själv älskar att sjunga – tyvärr räcker det ju inte riktigt för att bli heltidssysselsatt, men jag har faktiskt hittat en kurs i körsång som börjar på kvällstid i vår här i Västerås som kanske kan vara något.

Bild från när jag besökte Operahuset i Budapest för ett antal år sedan.