Årsresumé 2013 och mina mål för 2014

Dags att sammanfatta 2013 och sätta upp mål för 2014 (föredrar målsättningar framför nyårslöften).

Året började med att jag anammade bibliotekarielooken i större utsträckning och skaffade brillor. En förnyelse så god som någon.

Årets största händelse var att jag tog beslutet att lämna den här vackra staden, Östra Aros eller Uppsala om man så vill, där jag haft fem fina år men allt har ju sin tid och efter mycket velande kom jag fram till att…

…det var i den här staden jag ville bo. Västerås. När jag väl bestämt mig hade jag samtidigt uppnått mitt sparmål och gjorde då mitt livs största investering, köpte en finfin bostadsrätt på Haga (och blev revisor i bostadsrättsföreningen innan jag hann packa upp flyttkartongerna). Älskar min lägenhet och har lagt en hel del tid på att inreda i min egen stil, med mycket retro och färger men ändå stilrent. Jag trivs väldigt bra både i lägenheten och i staden som helhet kan jag nöjt konstatera.

Politiskt innebar flytten att jag fick avsäga mig alla mina förtroendeuppdrag i Uppsala vilket kändes skittråkigt, men i samband med flytten blev jag tillfrågad om jag ville företräda Moderaterna i Miljö- och konsumentnämnden i Västeås vilket jag gladeligen tackade ja till. Hittills har det varit riktigt kul att lära sig ett nytt område och jag har börjat bygga upp en bild över hur Moderaterna kan utveckla sin miljöpolitik, både lokalt och nationellt. Det behövs fler engagerade moderater inom miljöfrågorna och jag vill gärna vara en av dem.
Annars är den största skillnaden mellan att vara politiskt aktiv i Uppsala respektive Västerås förstås att vi är i opposition i Västerås och Västmanland. Dock finns goda förutsättningar för maktskifte och jag är övertygad om att vi har det i egna händer, det vill säga om vi jobbar järnet och lite till kommer vi att vinna valet.

Sommaren minns jag med glädje. Började med Almedalsveckan som vanligt, sedan hängde jag i älskade Höga Kusten och åkte på gårdsauktioner vilket är något av det roligaste jag vet. Mitt intresse för gamla prylar från 1950-60-talet har växt enormt under detta år och visar ingen tendens till att avta.

Ovan en bild på mig från landstingets 150-årsjubileum. Jobbet på Landstingshuset har flutit på under året, jag trivs fortfarande grymt bra, har turen att jobba för världens bästa politiker och jag utvecklas fortfarande, sjukvårdspolitik är en djungel men som den nörd jag är tycker jag om att grotta ner mig i det. Nu väntar ett supervalår och jag känner att vi lagt en god grund för att nu gå in och ge allt vad vi har för valseger, det är trots allt det detta jobb går ut på slutändan. Och sedan? Ja, mitt anställningskontrakt löper ut den sista oktober… efter det får vi se, det kan bli en fortsättning eller en början på något helt nytt – och jag gillar känslan av att inte veta säkert vad som ska hända.

En anledning till varför jag trivs så bra i Västerås stavas Rotaract. Gick med i klubben i början av året och har sedan dess deltagit på en massa evenemang och fått nya vänner. De som går med här är drivna, trevliga personer med ambitioner vilket passar mig ypperligt. Under året har klubben drivit ett flertal välgörenhetsprojekt vilket varit ganska nytt för mig – i princip allt mitt ideella engagemang tidigare har ju handlat om partipolitik. Bilden ovan är från paketinslagningen, ett projekt där vi slog in paket och samlade in pengar till barnfamiljer i Västerås som inte har råd med julklappar själva.

Vad gjorde jag mer under året? Jag blev redaktör för Moderaterna i Västmanlands medlemstidning Västmannabygd och producerade fyra nummer sammanlagt under året som jag fick beröm för. Jag deltog på mitt första representantskap med FMSF – Gimo på underbara Gimo herrgård. Jag ordnade en överraskningsfest för min pappa som fyllde 60. Jag åkte till Bryssel med Stures alumner. Jag kom med i det kvinnliga karriärnätverket HERA, längtar redan till nästa års träffar. Men framför allt – jag har under året känt att jag blivit vuxen på riktigt och att jag mer än någonsin har en inneboende känsla av att det är jag själv som skapar min egen framtid, jag har alltid ett val och jag har massor av saker jag vill göra.

Några av mina målsättningar för 2014:
– Ta körkort under vintern/våren.
– Söka till, bli antagen och genomföra en speciell kurs som jag väldigt gärna vill gå.
– Få minst 200 personkryss i kommun- och riksdagsvalet (fick 194 kryss i landstingsvalet i Uppsala 2010).
– Ta upp antingen kinesiskan eller franskan igen, vilket av dem det blir beror lite på om jag hittar en kvällskurs eller liknande som funkar tidsmässigt.
– Sälja in ett par icke-politiska krönikor till en tidning.
– Vara proaktiv i nämnden, skriva artiklar på miljötema, genomföra ytterligare studiebesök och utveckla Moderaternas miljöpolitik.
– Träna seriöst inför vårruset, har en deal med en viss riksdagsledamot sedan förra året om att göra just detta… och med seriöst menar jag alltså fler träningspass än en halvhjärtad joggingrunda veckan innan loppet.
– Inte ropa in en massa skräp på auktion bara för att det är kul utan endast köpa sådant jag verkligen, verkligen vill ha (och helst behöver).
– Jobba som satan genom hela valrörelsen. Vill vakna upp den 15 september och känna mig helt död, känna att jag gjort precis allt jag kan för valseger.

Gott nytt år!

God retrojul

Äntligen julefrid! December är för en föreningsaktiv människa en rätt fullspäckad månad då det ska avverkas julavslutningar, glöggmingel och liknande trevligheter, så tiden har inte riktigt räckt till för att hinna fynda så mycket julsaker till lägenheten. Som tur är var jag förutseende nog att ropa in en låda med fina tomtar på en gårdsauktion i somras (sommartid kan man verkligen fynda drösvis av fina retro-julsaker på auktioner), och så har jag fått två fina ljusstakar som liknar de klassiska Liljan-ljusstakarna av snälla Christina som hade sett mig sukta efter sådana i något blogginlägg. Med andra ord, det lönar sig att tala om för hela världen att man tacksamt tar emot fina 50-talssaker 🙂

Just nu befinner jag mig uppe i Norrlands skogar, sörplar Zeunerts julmust och inväntar mammas saffranspannkaka, men bjuder på ett par bilder från mitt färgglada kök i Västerås.

Nedan syns två av höstens fynd, en stringhylla och en telefonhylla, som äntligen har letat sig upp på väggarna och fyllts med auktionsfyndade tomtar.

En riktigt god retrojul önskar jag er alla!

(S)kattehyckleriet

Efter att ha följt den senaste veckans debatt kring sjunkande skolresultat och PISA-mätningar ställer jag mig frågan: när blev egentligen den svenska skolan förstatligad? Det låter nämligen så på de flesta debattörer från vänster till höger. Det talas nästan uteslutande om statliga reformer som antingen gått snett eller så har de inte hunnit slå igenom med full kraft. Björklund och riksdagspolitikerna får stå till svars, men i min värld är det fortfarande kommunerna som är huvudmän för skolan. Missförstå mig rätt, de statliga skolreformerna är både bra och välbehövliga – men jag tycker att man i dessa sammanhang måste våga ställa även kommunpolitikerna mot väggen, så länge de har ansvaret. Och inte låta dem komma undan med att beskylla regeringen för samtliga tillkortakommanden. De absolut största skillnaderna finns fortfarande inte mellan elever i olika skolor eller olika kommuner, utan mellan elever i samma skola. Det går att göra mycket mer på lokal nivå och det finns goda exempel på hur kommuner lyft sina resultat utan kostsamma reformer. Jag minns hur otroligt utmanande det var att sitta i Barn- och ungdomsnämnden i Uppsala, men också väldigt stimulerande att känna hur vi faktiskt kunde förändra till det bättre. Även om man vill se ett förstatligande av skolan i framtiden är det inte en ursäkt för att inte ställa krav på kommunpolitikerna i dag.

Har även noterat att Socialdemokraterna nu går ut med full kraft på riks- såväl som lokal nivå och kräver bland annat mindre klasser och ökad lärartäthet. Jaha, men inför det då! (S) styr faktiskt en hel massa kommuner i det här landet och har således mandat att genomföra sina förslag. Utnyttja huvudmannaskapet!

På förekommen anledning uppstod en diskussion på Twitter mellan mig och en socialdemokrat (Löfvéns talskrivare om jag inte missminner mig) som ondgjorde sig över att Alliansen fortfarande vill sänka skatten, trots sjunkande skolresultat och ”sämst sjukvård i Norden”. Jag svarade att sänkt skatt är inte den enda lösningen på alla samhällsproblem och det tror jag ingen seriös moderat hävdar heller – men lika lite är höjd skatt en garanti för bättre välfärd. Sverige tillhör för övrigt de OECD-länder som satsar allra mest pengar på skolan. En grundbult i moderat politik är att vi vill ge människor större makt över att bestämma över sina egna pengar, och mindre makt till politikerna. Därför ska skatterna vara låga (betänk att vi fortfarande har världens högsta skattetryck). Om högre skatt är lösningen på skolans problem, varför höjer inte alla S-styrda kommuner sin kommunalskatt omedelbums? De har alla möjligheter att genomföra det. Och vad gäller sjukvården är det intressant hur det på riksnivå ofta trumpetas ut att den svenska sjukvården är i kris – förutom i de S-styrda landstingen såklart. Och finns det mot förmodan några problem där är det oavkortat regeringens fel.

Nej, jag är ganska trött på det där (s)kattehyckleriet nu. De kommer undan alldeles för enkelt.

 

Bryssel

Känner mig något trött men glad efter ha varit på en tvådagars visit i Bryssel tillsammans med nätverket Stures alumner. Ett ganska kort men intensivt besök vilket passade mig perfekt, har ju varit i Bryssel ett par gånger tidigare. Den politiska nörden i mig trivdes som fisken i vattnet bland alla välbekanta ansikten. Förutom att besöka parlamentet gjorde vi studiebesök på Svenskt Näringsliv och ECIPE bland annat. Värd för tillställningen var parlamentarikern Christofer Fjellner och den karl’n imponerar alltid på mig med sin förmåga att tala om EU-frågor på ett sätt som aldrig blir tråkigt. Att hans hjärtefrågor är frihandel och ett gränslöst Europa gör ju inte saken sämre, jag kommer att kryssa honom den 25:e maj då det är dags för val och det tycker jag att ni också ska göra 🙂

Annars var det bästa med resan att få träffa alla vänner från förra årets Stureakademi igen, samt lära känna ett gäng nya, intressanta personer. Som alltid blir det roliga diskussioner när vi ses.

Möte med Brussels Network

Glada Sturealumner utanför parlamentet

Träffade min vän Stina inuti parlamentet och fick en smygtitt in i S-högkvarteret, sedan tog vi en cola och diskuterade blocköverskridande överenskommelser 😉

Herr Lidström

I fredags gick jag på min första hockeymatch i Västerås, VIK mötte Mora. Modo är ju det enda laget i mitt hjärta, men det vore väldigt kul om Västerås skulle gå upp i Elitserien (begreppet SHL har jag ännu inte anammat) och därmed ge mig ett par chanser att se Modo i Västerås nästa säsong 🙂 Matchen var helt okej och Västerås vann, dock var den absoluta höjdpunkten att springa på Nicklas Lidström i pausen. Han var supertrevlig – i de två sekunder jag lyckades prata med honom. Herr Lidström är ju en legend, framröstad till världens bäste back cirka 7000 år i rad och jag kommer aldrig att glömma när han gjorde det avgörande målet i OS-finalen i Turin 2006. Minns den matchen lite extra eftersom jag dagen efter skulle genomgå min ryggoperation och var rätt bitter över det, men OS-guldet gjorde mig lite gladare.