Moderna museet och suffragetter

I lördags blev det en tur till Stockholm. Jag och J hade siktet inställt på Skeppsholmen och Moderna museet. Ingen av oss hade varit där innan och nu är det ju fri entré också, även om jag tycker avgiftsbefrielsen är ett ytterst tveksamt politiskt beslut, i synnerhet då i stort sett alla statliga museer ligger i just Stockholm. Det är ju långt ifrån alla som kan ta del av utställningarna. Med det sagt så var det ett mycket trevligt museibesök.

På de permanenta utställningarna spanade vi in fin 50-talskonst, som denna tavla av min favorit Olle Baertling.   
   

På den temporära utställningen visades konst av Paul Klee och Salakonstnären Ivan Aguéli. Han var tydligen någon slags anarkist, läste jag mig till, medan hans målningar bestod mest av vackra landskap. Det var väldigt mycket folk på denna utställning, lite väl trångt för att man skulle kunna njuta fullt ut av konsten. 

Efter att ha betat av hela museet var vi hungriga och kunde inte motstå museets brunch som stod framdukad. Jag gillar verkligen brunch. Brunch innebär ju oftast att man får mycket mat och god mat och så är det synnerligen trevligt att stå och grädda våfflor med en underbar utsikt över Stockholm.

  På kvällen såg vi And then there were none – en miniserie på BBC efter Agatha Christies mästerverk. Jag har läst boken hundratals gånger och det är fortfarande en av de bästa böcker jag vet. Denna filmatisering var riktigt vass, svårt att se hur man kan göra det bättre. Men, som med alla riktigt bra böcker är det ändå boken som är bäst, i mitt tycke.

Ikväll blev det ytterligare en film. Jag, Terese och Anna gick på bio och såg Sufragette som handlar om brittiska kvinnors kamp för rösträtt. Det var längesen jag blev så berörd av en film! Jag är verkligen inte aktivist-typen som går i demonstrationståg och idkar civil olydnad. Jag tror på andra sätt att påverka. Men den här filmen gick rakt in i hjärtat. Rekommenderar alla att se den.  

Efter en synnerligen kulturell helg är det dags att säga godnatt. Skulle gärna klämma in ett biobesök kommande vecka också – insåg ikväll hur mycket jag gillar att gå på bio. 

Italien-resan del 1: Rom

Hemkommen från Italien sedan en vecka. Tre städer på nio dagar blev det. 

Målet med resan var att äta. Målet uppfylldes, kan man säga. Jag återvänder mätt och belåten, men samtidigt hungrig på mer. En vecka räcker ju liksom inte för att äta sig igenom hela det fantastiska utbud av ostar, viner, skinkor, olivoljor, glassar och pastarätter som finns i Italien. På sin höjd hinner man provsmaka en liten liten bit. 
Vi började i Rom. Det antika Rom. Det kristna Rom. Det delikata Rom. 

Vi inkvarterade oss på Crosti Hotel, nära tågstationen. Inte de mysigaste kvarteren direkt men hotellet var helt okej – och framförallt prisvärt, man vill ju ha pengar över till mat också. Frukosten hade nog skrämt slag på den sortens svenskar som är rädda för socker men turligt nog hör inte jag till den skaran 😉 

Nästa gång jag åker till Rom skulle jag nog försöka hitta ett prisvärt hotell i kvarteren kring Trastevere, det verkar klart mysigast. 

  
    

Första kvällen anlände vi sent och gick till en restaurang nära hotellet, Mamma Vita Mia. Åt en god skaldjurspasta. Maten var bra men mysfaktorn på stället ganska låg. 

  
   

Nästa dag promenerade vi till Colosseum. Vi gick inte in där, tyckte det räckte rätt bra att se det från utsidan.

   
 Varje söndag är det loppmarknad i ett kvarter vid Trastevere. Porta Portese heter den. Jag kunde såklart inte låta bli att leta mig dit, men det var inte riktigt värt mödan. Marknaden var väldigt lång och fylld med ”vanligt” marknadskrafs så som billiga t-shirts och dylikt. Inga roliga, unika prylar syntes till så vi gav upp fyndjakten och gick i stället och åt en gigantisk pasta carbonara på en restaurang i Trastevere i stället. Portionen var verkligen enormt stor. Jag kan äta mycket pasta men detta var även för mig övermäktigt. Smaken var det inget fel på. Restaurangen hette Antico Trattoria Da Carlone. Gå dit om ni gillar carbonara 🙂

   
Fontana di Trevi var ju fint – men kanske inte jätteromantiskt när det står 10000 turister och trängs för att kasta mynt och selfie-fota sig. Lite samma sak med Pantheon som låg i närheten. 

   
Det finns oändligt många fina kyrkor i Rom. Vi besökte bland annat Santa Maria Maggiore som syns på bilderna ovan. 

   

    
 

   

 
Bilderna ovan är från det gamla romerska torget och handelsplatsen Forum Romanum och Palatinen som är en av Roms sju kullar. Vi hade kanonväder alla dagar. Runt 13 plusgrader, och det var riktigt behagligt att promenera omkring i solen. Man behövde inte trängas direkt eftersom det var så stort, och det fanns mycket att se. Väl värt att köpa en biljett hit in alltså. Vi behövde inte köa heller.

   
    
   
Bilderna ovan visar Spanska trappan. Efter att J försökt lura mig ett antal gånger när vi passerat andra trappor i Rom var jag tvungen att dubbelkolla att detta verkligen var den riktiga spanska trappan…

  

  
Tyvärr har jag inga bilder från min favoritsevärdhet – Kapuchinermunkarnas krypta. Strängt fotoförbud. Men lika bra det då det är roligare att gå hit om man inte vet riktigt vad som väntar. Här inne finns i alla fall en makaber samling benknotor och döskallar från 4000 döda munkar. Det ni! (Bilden med skelettet ovan är från kyrkan Santa Maria del Popolo som vi också besökte). 

   
 

  
Peterskyrkan i Vatikanstaten var ett måste för mig att besöka. Vi hade blivit varse att det kunde vara långa köer för att komma in så vi gick upp tidigt en morgon och var på plats innan 9, då var det ingen kö. Det var en mäktig upplevelse att se den otroliga kyrkan. Jag kan bara rekommendera att göra ett besök. 

  
Här en förteckning över alla påvar. Det är några stycken. Väl tillbaka på hotellet kunde jag inte låta bli att börja googla och läsa på om gamla påvar, en typisk sak som jag kan nörda ner mig i. Vi gick även ner och tittade på katakomberna där Drottning Kristina låg begravd. 

   

 Efter besöket i Peterskyrkan hade vi fått tips om en pizzeria nära Vatikanen som skulle vara något extra. Den hette Il Pizzarium men var inte så lätt att hitta. Vi gick fel och var rejält hungriga när vi äntligen fann rätt väg. Dock var det så värt att gå vilse för denna pizza. Jag åt en himmelsk skapelse med massor av kött och gorgonzola. Liknade ingen annan pizza jag ätit. 

  
En annan god pizzeria hette Pinsere och låg nära vårt hotell. Väldigt god pizza för en liten peng! Pizzarium var lite dyrare.   

Jag gillar skaldjurspasta och på restaurangen Il Molo 91 blev det ännu en räkpasta. Det jag gillade med denna restaurang var att vi fick gratis bruschetta och efter maten var det frikostigt med både biscotti och starkvaror att doppa biscottin i…

  

En sak jag älskade med Rom och Italien var det stora utbudet av glassbarer – gelaterias. Vår favorit låg ett stenkast från hotellet och hette La Romana. De hade alltså två kranar där det rann vit och mörk choklad! Helt underbart. Jag vill också ha en sådan kran hemma. Många smaker fanns att välja mellan, min favorit var hasselnöten. 

  
Sista kvällen åt vi på Maccheroni som låg nära Pantheon och jag gillade stället. Rejält med prosciutto och mozzarella till förrätt, god cannelloni till varmrätt. Men bäst var efterrätten – en helt ljuvlig tiramisu. J tyckte stället var lite väl stimmigt, men jag gillar när det är lite fart på kyparna. Dessutom var vinet mycket bra.

   
 Jag shoppade nästan inget i Rom. Fokus var mer på mat än shopping. Dock hittade jag en finfin affär som sålde snygga bord och lampor. Interiors32 hette den och bordet ovan dreglade jag över ett tag. 

Sammanfattningsvis så var Rom mycket av allt. Galet mäktiga sevärdheter, stort utbud av restauranger, stora portioner mat och miljoner turister. Det finns så mycket att se att man lätt blir stressad av alla måsten. Och det är ju dumt när man har semester. Mitt tips är att bara göra det man verkligen känner sig lockad av. Har man bara några dagar på sig som vi hade får man prioritera. Vi skippade faktiskt Vatikanmuséerna denna gång, det hade säkert varit en upplevelse men tre timmars kötid  kändes roligare att lägga på andra sevärdheter – och på att bara promenera omkring. Vi gick nästan överallt och det funkade bra. 

  
Efter 3,5 dagar i Rom var det dags att sätta sig på tåget till Florens. Mer om det i nästa inlägg!