Retro-räddningstjänsten rycker ut!

Idag var jag och J på Återbruket och slängde en massa skräp. Igår krattade vi löv halva dagen och röjde upp runt radhuslängorna tillsammans med grannarna. Skönt att städa upp inför vintern. I alla fall, när vi nästan hade tömt allt skräp från bilen på Återbruket ser jag en kvinna på väg mot en container med en rottingsoffa. Störtar fram och frågar så vänligt och icke-desperat jag förmår om jag möjligen kan få ta soffan om hon ändå ska kasta den?
– Självklart. Det är inget fel på den, det är bara det att vi aldrig använder den, svarar hon.

Jag jublade, det gjorde inte J. Han var så lättad över att vi blivit av med en massa bråte och så får han istället hjälpa mig att baxa hem en soffa. Men jag tror han kommer uppskatta den så småningom. Rottingmöbler har ju blivit sjukt trendigt dessutom. Soffor likt denna säljs inte billigt.

Förutom att jag är glad över själva soffan är jag glad över att ha lyckats rädda en fullt fungerande möbel från att förstöras. Jag blir galen på alla dessa människor som åker till Återbruket och kastar hur fina saker som helst. Bara under den korta stund jag var där idag såg jag hur en servis gick i kras, och när jag tittade ner i den containern låg där Vereco-glas och krukor som jag inte hade tackat nej till. Sorgligt och skamligt är vad det är! Och visst, jag kan köpa att alla inte har kunskap om vilka prylar som faktiskt har ett ekonomiskt värde MEN – på återbruken i Västerås har Vafab gjort ett riktigt bra jobb med att skylta tydligt vart man kan lämna sådant som man vill skänka till second hand. Alltså hela, fullt fungerande prylar. Det tar väl cirka en minut extra att köra ner bilen till den bod där man lämnar dessa prylar istället för att dumpa dem i skräp-containrarna. Det är inte svårt! Jag är absolut inte perfekt själv när det gäller att leva miljövänligt men blir ändå frustrerad över folks beteende.

Det var som någon skrev på Facebook, man borde börja åka till Återbruket regelbundet med en fällstol, en fikakorg, en reflexväst med texten ”retro-räddningstjänsten” och sätta sig på vakt, redo att rycka ut om man ser någon som försöker slänga något fint teakbord eller en kartong Gefleporslin.

Välkommen hem, soffan! Jag är glad att vi fann varandra, där bland containrarna.

Västerås Retromarknad 2017

Jag har haft så galet mycket att göra på sista tiden att jag inte hunnit blogga om höstens – hitills – roligaste händelse, nämligen Västerås Retromarknad. Två veckor har gått och jag har nog aldrig fått så mycket positiv respons på något jag gjort i hela mitt liv som under dessa veckor. Från alla möjliga håll!

Ett år efter att idén kläcktes blev evenemanget verklighet på Växhuset. Under det året har vi planerat, fixat, funderat, samlat och grejat för att ordna det evenemang vi själva saknat i Västerås.

Och vilken dundersuccé det blev! Visst trodde vi att det skulle finnas ett intresse för detta, men inte såååå stort som det blev. 1440 besökare räknade vi in till slut! 1440! På vårt första arrangemang någonsin. Mer än vi kunnat drömma om alltså.

Dagen innan höll vi på att tejpa upp montrar, mäta, bära, släpa, städa och fixa i timme efter timme.

Tidigt på morgonen, Dagen D, drog jag på mig min nyaste retroklänning. Sydd i gammalt tyg. Syns man inte så finns man inte!

Jag försökte hinna fotografera så många montrar som möjligt under uppackningen på morgonen, här vår säljare Margaretas fina monter uppbyggd av stringhyllor.

Glada Veronica hade en massa fina saker, främst sådant att ha på sig, och av henne hann jag köpa ett par snygga skor precis innan stängning.

Vi hade säljare från flera olika städer, här är Uppsala Antik & Vintage som dukade upp en massa härligt porslin bland annat.

Fridas Finaste från Kungsör hade också en av de finaste skyltningarna tycker jag.

 

10.30, en halvtimme innan öppning, var det kanske 12 personer som huttrade utanför. Då blev jag lite pessimistisk. Men när vi öppnade hade kön växt enormt och slingrade sig nästan runt hela Växhuset!

…och efter en stund såg det ut så här i en av våra två salar. Galet mycket folk.

Ett flertal besökare hade verkligen klätt upp sig och anammat stilen. Här två riktigt tjusiga som jag bara var tvungen att fota.

 

Retromorsan var såklart på plats – men lyckades bara delvis hamna på bild…

 

Säljaren Stefan hade tagit med sig en hel del jättesnygga möbler vilket var roligt. Och sålde bra gjorde de också!

 

Fröken Pralin dukade upp en riktigt härlig avdelning fylld av vintageklänningar.

Tillsammans med Linda ”Good old vintage” och Liv ”Vintagesamlingen” bildade de ett litet kluster av vintageklädmontrar. Vi hade ställt i ordning flera provhytter också vilket jag tror uppskattades.

Linda i full färd med att ta betalt.

Det fanns såå mycket fina kläder!

Returbolaget hade flera montrar med snygga saker.

Mycket porslin fanns det för den som ville komplettera sina samlingar.

Gavel25 hade tagit med sig flera golvlampor som gick åt i rasande fart.

Min medarrangör Heidi var som alltid glad och piffig!

Här en bild från Ting Retros monter, alltid kul med besök från Dalarna.

Föreläsningar hade vi också! Tre stycken, här Jenny Hultin som föreläste om tysk keramik. Även Lata Pigan föreläste, om vintagekläder, och Benny Movarp om Gefleporslin. Alla tre gjorde det strålande bra och informativt för oss som älskar att nörda ner oss i dessa ämnen! Föreläsningarna hölls i Växhusets café och var det något denna dag som gick lite mindre bra så var det väl att caféet blev lite stimmigt och ljudet från första föreläsningen inte helt hundra. Något vi tar med oss till en eventuell uppföljare 🙂

 

 

 

HÄR är det fantastiska gänget som gjorde allt detta möjligt! Jag, Heidi, Per, Anna och Ann-Charlott. Love you! Ni är helt enkelt bäst och roligast och härligast och jobbar hårdast! Är så glad att jag fått jobba med just er.

 

 

 

 

Sist men inte minst, en liten titt på vad jag själv köpte. Jag hann knappt handla eftersom det var fullt ös hela dagen, men sista timmen blev det lugnare och jag hann springa runt och köpa skorna, två blommiga örngott, en bok om Gefleporslin, två klänningar och en kappa (visar dem vid annat tillfälle) samt komplettera två samlingar. Dels Guldi-skedarna och dels två Gefle-assietter i dekoren ”Gefle 100”.

Så för att sammanfatta: jag är toknöjd med hur utfallet blev och fortfarande överväldigad och enormt glad över att intresset för retro är så stort i Västerås. Det här hoppas jag vi gör om!

Dagen innan

Spänningen är stor inför morgondagen. Hela dagen, och massvis med timmar under hela året, har jag och mina vänner i arrangörsgruppen fixat och förberett inför Västerås första renodlade retromarknad. En färgsprakande liten fest blir det och jag hoppas ni kommer och hälsar på i Växhuset mellan 11-16 imorgon. Nu ska jag strax stryka nyköpta retroklänningen som jag ska inviga imorgon och sedan försöka sova några timmar.

Disputationsfest

I fredags körde jag i halvpanik från jobbet för att hinna till Uppsala. 

En av mina bästa vänner, Josefine, har nämligen disputerat i nationalekonomi och det skulle såklart firas. T ä n k att kunna kalla sig doktor! Så mäktigt ändå. Och jag, den simpla fil kand:en, fick äran att vara toastmaster. 

Är inte lite imponerad av detta verk. Skrivet utan medförfattare dessutom. Professorerna öste beröm i sina tal på middagen och det med all rätt. 

Vanligen håller man disputationsfester på nation men om man som Josefine bor på en stor gård som är som gjord för att ha fest i ska man naturligtvis hålla den där. Ja ni ser ju, här vill man partaja. 

Hade sådan tur att jag fick Timbros chefsekonom till bordet. Var lite nervös eftersom jag aldrig varit toastmaster på en disputationsfest förut men det gick alldeles strålande. Alla titlar blev rätt och stämningen var på topp. 

Efter middagen blev det kaffe och avec i salen på ovanvåningen. 

Maten var väldigt god rakt igenom. Till förrätt, Västerbottenspaj med löjrom, mmmmmm.

Lyckades hålla mig vaken till 03. Sedan vaknade jag upp här. På landet. I ett 1800-talshus med fontän. Kände mig så lugn och lycklig. 

Sen åt vi pannkakor innan jag åkte hem. Tack Jossan för en helt fantastisk tillställning!