Årsresumé 2014

Ett galet år, tänker jag när jag nu går igenom bilderna från de tolv senaste månaderna. Är det något jag vill lova mig själv varje år så är det att vid nästa nyår kunna se tillbaka på året och säga: ”jag har levat”. Och jo, nog har jag levat 2014 alltid.

Det är ju få tillfällen man känner att man lever så mycket som när man är på resande fot. 2014 blev det tre utrikesresor. Köpenhamn har jag redan bloggat om här, och Wien-resan skrev jag om i somras här. Men den som berörde mig mest var resan i november som gick till Riga och Vilnius med Skribentskolan, och jag skrev ett inlägg även om denna resa här. Under 2015 vill jag göra så många resor jag kan och har råd med. En är bokad – det blir ett kärt återseende av New York över påsk.

Svårt att inte skriva om året 2014 utan att skriva om valen. Det var EP-val, riksdagsval, landstingsval och kommunfullmäktigeval. Jag var ute och kampanjade. Massor. Knackade dörr, stod i valstuga, körde kampanjbuss, lappade brevlådor, skrev artiklar och pressmeddelanden. När det gäller vår lokala valrörelse i Västerås är jag nöjd med insatsen men inte lika nöjd med utfallet. Men, vi gjorde ett bättre resultat i de lokala valen än på riksnivå. Alliansen håller ihop i landstinget och vi har haft väldigt bra stämning i jobbkorridoren hela året. Hade verkligen, verkligen velat att min chef skulle få leda hela landstinget då jag vet vilken skillnad det skulle göra, men nu blir det fyra år i opposition i stället. Jag har lärt mig att man måste ha tålamod och streta på långsiktigt för att nå majoritet. Jag som dagligen jobbar med politiken ser och upplever allt vi gör, skriver och säger. Den genomsnittlige väljaren ser en bråkdel. I bästa fall.

Efter valet blev jag utsedd till 2:e vice ordförande i Fastighetsnämnden, klart över mina förväntningar. Är oerhört glad över att valberedningen trodde på mig. 2015 ska jag trycka in så mycket kunskap i skallen som möjligt om fastigheter, bostadspolitik, drift, underhåll och ekonomi knutet till mitt uppdrag. Den politiska nörden i mig jublar.

Här är jag ute och knackar dörr i ett bostadsområde i Västerås. Det blev väldigt många dörrar till slut. Vill tro att det gjorde skillnad. Man blir dock lite matt när SD varken tar fram ett politiskt program eller lägger några budgetförslag i kommun och landsting, hälften av deras kandidater är mer eller mindre kriminella – och ändå fördubblar de sina mandat.

Det kändes ledsamt när Fredrik Reinfeldt avgick på valnatten. Slutet på en era. Jag började engagera mig samma år som han blev partiledare, 2004. Sedan dess har jag hört honom hålla många tal och i våras intervjuade jag honom för Moderaterna Västmanlands medlemstidning. Han går till historien som en oerhört framgångsrik partiledare och statsminister. Svårt att inte se honom som en förebild.

Ett mål jag hade inför året var att söka till, bli antagen och genomföra Skribentskolan. Och det överträffade mina förväntningar. Under året har jag besökt tidningsredaktioner i Stockholm, Karlstad, Visby, Växjö och Norrköping. Lärt känna ett gäng oerhört smarta och trevliga personer. Lärt mig skriva ledare. Lärt mig massor om mediebranschen. Alla som är det minsta sugna på ledarskrivande borde söka den här kursen, snart öppnar ansökningstiden för 2015. Och jag ska göra praktik på en ledarredaktion under 2015, det ska bli så himla kul!

Jag tog körkort! I mitten av juli klarade jag uppkörningen, och det hade aldrig gått utan världens bästa handledare tillika världens bästa landstingsråd och chefer, Tomas och Maria. De lät mig köra deras bilar, de hade tålamod att åka fram och tillbaka till Sala och Fagersta och Gud vet alla ställen. De har min eviga tacksamhet, och jag är glad över att få fortsätta jobba med dem kommande år. Vi har så himla kul på jobbet. Under 2015 ser jag även fram emot att köpa min första bil.

Under våren ledde jag projektet ”Köp en extra” där vi i Rotaract Västerås stod på ICA Maxi under en hel helg och bad kunderna köpa extra schampo, tvål, tandborstar, strumpor m.m. som vi sedan överlämnade till Stadsmissionen, som i sin tur gav grejerna till hemlösa och behövande. Det gick otroligt bra, blev intervjuad av TV4 och Västerås tidning vilket ledde till att fler kom för att handla och vi samlade ihop nödvändiga produkter för tiotusentals kronor. Minns fortfarande när Stadsmissionen skulle komma och hämta sakerna när vi var klara med insamlingen och de såg helt chockade ut när de fick de hur mycket vi samlat ihop och fick ta flera vändor med bilen för att få med sig allt.
Under hösten kom diverse val i vägen och jag har inte hunnit vara så aktiv i Rotaract, men hoppas kunna vara mer med nästa år. Kanske åka på någon av Europakonferenserna som anordnas. Det är ett härligt gäng människor som är aktiva i Rotaract och klubben i Västerås bara växer.

Jag var i Almedalen i år också, lika roligt som alltid. Träffade min favoritidrottare alla kategorier – Peter Forsberg. Lika trevlig och ödmjuk som sist jag träffade honom för cirka tio år sedan!

Apropå sport. Jag gick på min första AIK-match tillika derby mot Djurgården. Hade inte varit på en allsvensk fotbollsmatch på säkert 15 år och det var en häftig upplevelse som gav mersmak. Sprang även två motionslopp, Vårruset och Mälarenergi stadslopp, på hyfsade tider för att vara mig.

Trots att jag har bott nära Stockholm i sex år har jag varit ruskigt dålig på att se sånt man ”ska” se i Stockholm. Men denna sommar lyckades jag besöka både Drottningholm slott, Skansen och Fotografiska. 2015 ska jag beta av lite fler ställen i Stockholm jag skäms över att inte ha besökt…

Sommaren var stekhet. Jag åkte på bröllop i Östersund, på auktion i Norrflärke, solade på Rotsidan och lånade Marias V70 som nybliven körkortsinnehavare…

En stor anledning till att det här året har varit det bästa någonsin är att jag träffade min fina J – bättre karl finns bara inte. Helt klart årets – och mitt livs – bästa fynd 😉 Vi hann med ett gäng trevliga utflykter, till Sala Silvergruva och Arboga bland annat. Och han lärde mig uppskatta indisk och libanesisk mat!

2014 har varit mitt år. Blir 2015 bara hälften så bra är jag nöjd. Valförlusterna var sura äpplen att bita i men livet består av mer än partipolitik. Ska förhoppningsvis läsa några kurser kommande år (bland annat har jag anmält mig till en sångkurs!), lära mig mer om fondsparande, läsa fler böcker, slösurfa mindre och träna mer än jag gjorde 2014.

Riga och Vilnius

Det har gått drygt en månad sedan resan till Riga och Vilnius i slutet av november. Resan gjorde jag tillsammans med Skribentskolan och det var på många sätt ett uppvaknande – Estland, Lettland och Litauen skiljer sig åt mycket mer än jag trodde. Man blandar ofta samman de baltiska länderna men det kommer jag aldrig mer att slentrianmässigt göra. Folk, språk, religion och politik skiljer sig mycket åt. Ja, till och med användandet av sociala medier (Twitter är exempelvis inte betydelsefullt alls i Litauen jämfört med vad det är i Lettland fick jag höra).

Vi fick besöka de svenska ambassaderna i bägge huvudstäder, besöka tidningar, svenskägda företag som matvarukedjan Rimi, ockupationsmuseet och gå stadsvandringar. Vi fick träffa medieexperter, politiker, ambassadörer och under en kväll ordnades mingel med journalister från olika länder i Östeuropa. Jag försökte ställa samma frågor till dessa olika personer, och alla gav utifrån sina roller och positioner lite olika svar. I gränslandet mellan dessa svar framträdde för mig en bild av länderna och kulturen.

Basen för resan var Handelshögskolans filial i Riga, som bidrar enormt till den högre utbildningen i Lettland. Landet har stora problem med att folk utvandrar (samtidigt tar man knappt tar emot en enda flykting) och svartjobb. Litauen dräneras på utbildade läkare som rekryteras direkt från universiteten till Norge och Sverige, där lönerna är högre och den medicintekniska utrustningen betydligt bättre.

Vid Frihetsmonumentet i Riga.

Jag har nog aldrig riktigt förstått Sovjet. Visst, man växte upp med kartböcker där Sovjetflaggan var överkryssad och visst har man läst och hört berättelser, men det är ändå något annat att vara på plats. Att se dessa enorma komplex av hus där människor inkvarterades på en boyta efter att staten hade bestämt hur mycket plats var och en skulle få. Och när staten tog ifrån människor deras hem för att göra dem till allas blev det plötsligt ingen som brydde sig om att underhålla dem längre. Och det syns på de förfallna fasader vi passerade.

Det är något annat när vi i Sverige skämtar om ubåtsjakter och hot från ryssen på ett sätt som knappast skulle ske i Lettland. Det är något annat när man hör om hur Ryssland sprider sin propaganda via medierna genom olika strategier.

Min partikollega Enes som själv växte upp med marxism på skolschemat brukade säga i valrörelsen: ”Kom nu så åker vi ut och bekämpar kommunismen!”. Och det är inte på skoj. Lettland och Litauen ligger nära oss men ändå långt ifrån. Många av de största lettiska företagen är svenskägda, i Litauen är det kö för att få läsa svenska på universitetet. Som moderat är det inte utan viss stolthet när jag tänker på de insatser som inte minst Gunnar Hökmark gjort för de baltiska ländernas självständighet genom grundandet av Måndagsrörelsen.

Ikväll såg jag att SVT sänder ett program där Sven Wollter, medlem i Kommunistpartiet, får prata om sin syn på Stalin under bästa sändningstid. Jag önskar att SVT åtminstone hade modet att klippa in några väl valda berättelser från människor som upplevt stalinismen i verkligheten men det är väl för mycket begärt.

Bild ovan från Ockupationsmuseet i Riga. Museet renoveras för närvarande så vi fick inte se så mycket. Kan annars varmt rekommendera House of Terror i Budapest som skildrar kommunismen och nazismens brott mot mänskligheten på ett sätt som verkligen berörde mig.

Fick träffa Litauens före detta justitieminister Remigijus Šimašius, som nu siktar på att bli borgmästare i Vilnius. Mycket trevlig och vältalig, även om jag misstänker att han gav en ganska friserad bild av hur sjukvårdssystemet fungerar (eller snarare inte fungerar).

Stadsdelen Uzupis i Vilnius har utropat sig som självständiga, och deras konstitution, som fanns uppsatt på många språk, var synnerligen underhållande. Eller vad sägs om paragrafer som ”Alla människor har rätt att inte begripa någonting alls” och ”En hund har rätt att vara hund”. ”Nationaldagen” firas den 1 april…

Vi fick se kyrkor i både gotisk stil och barock i Vilnius.

Bild från när vi besökte svenska ambassaden i Riga där Henrik Landerholm bjöd på en mycket trevlig lunch.

Sammantaget var det en fullspäckad resa som gav både en och två tankeställare. Sedan var det oerhört roligt att resa med Skribentskolegänget, tacksam över att jag fick åka och det fina mottagande vi fick överallt. Vi åkte bland annat buss från Riga till Vilnius vilket också var en upplevelse då man såg hur avfolkat det är på landsbygden. Och jag mig en rejäl dos av Sovjetstilen – och lovade mig själv att aldrig mer klaga på svensk arkitektur…

Retrojul i år igen

I retrobloggnätverket brukar det varje år göras en gemensam julkalender där retrobloggarna skriver ett inlägg var fram till julafton. Eftersom jag visste att december även i år skulle vara en månad då man inte hinner hälften så mycket som man vill bokade jag inte upp mig på något datum, utan hoppades att jag skulle hinna freestyla lite med ett jul-inlägg innan Tjugondag Knut åtminstone. Och se, jag hann 🙂 Hos Retrolux finns länkar till och inlägg om alla jul-retrobloggare, värt att klicka runt för att få en dos inspiration!

Eftersom jag firar själva julen ca 60 mil norr om Västerås åkte julpyntet fram lagom till andra advent hemma hos mig i år för att hinna njuta lite av en juldekorerad lägenhet.

Favoritpyntet är fortfarande mina trätomtar som ropades in på en sommarauktion ifjol. Till nästa år siktar jag på att fynda några riktigt gamla porslinstomtar att komplettera med.

Slog till på den här bonaden på Tradera, ”Tomteträdet” av Jerry Roupe. En klassiker som gör sig fantastiskt bra i varje retrohem.

I en inredningsbutik i Västerås hittade jag denna kökshandduk, ”Kaffefest” från Almedahls. Omöjlig att motstå.

Har suktat länge efter en rejäl glöggryta. Drömköpet är Anita Nylunds tomtegryta, men jag lyckades få tag på denna blå gryta från Jie med sju tillhörande muggar som är nästan lika fin till ett mkt bra pris. I samma veva köpte jag ett gäng små, små skedar på Tradera – NilsJohans fina serie ”Pastella”. Passar perfekt som glöggskedar.

Glöggrytan har redan använts flera gånger, bjöd bland annat några vänner på adventsfika. Har tyvärr inte hunnit baka så mycket som jag velat men några saffransskorpor fick jag till 🙂 Notera även min roliga nötknäppare i teak.

Av min hjärtevän J fick jag denna fina Luma-ljusstake i teak och mässing. Den var visst på väg att slängas – skönt att kunna rädda den och återigen känner jag mig manad att folkbilda – släng för guds skull inte gamla fina adventssljusstakar, bonader, dukar, julgranskulor etc – det finns gott om folk som suktar efter dem. Om inte annat är de värda en slant.

På antikvariatet i Västerås hittade jag ett gammalt nummer av Julpost från 1963. Som synes är det mästaren Stig Lindbergs omslag och dessutom en artikel om honom inne i tidningen. En tia var den värd tyckte jag.

Julblommor som amaryllis och hyacinter är ett måste!

Zeunerts julmust är definitivt ett måste. Sveriges överlägset godaste must, nästan så att jag vägrar dricka någon annan. För övrigt – den enklaste och snyggaste retroljusstaken görs genom att köpa röda och vita blockljus som placeras på udda kaffefat med någon snygg dekor som de flesta retromänniskor brukar ha hemma i något skåp, alternativt så plundrar man en äldre släktings 🙂

Det enda som saknas hos mig är egentligen en äkta gran med gammaldags julgransdekorationer. Det får bli ett projekt till nästa år, med lite tur kan man ropa in fina saker på någon sommarauktion.

God retrojul önskar jag Er alla!

Retro-weekend i Köpenhamn

Köpenhamn är inget dumt resmål för den som gillar retro. Dansk design i allmänhet får min inredningsådra att pulsera, och när min karl fann tågbiljetter till Köpenhamn för ynka 185 kronor (enbart sträckan Västerås-Sthlm kostar vanligtvis 143) var det bara att slå till.

I min drömvärld hade vi bott på fina retrohotellet Hotel Alexandra, men det får bli en annan gång. Istället inkvarterade vi oss på DGI Byen nära tågstationen vid badhuset, helt okej det med. På fredagkvällen åt vi middag på den italienska restaurangen Famo och det serverades bland annat kanin som jag hade svårt att få i mig, jag var helt enkelt sjåpig som Edward Blom hade uttryckt det.

Igår betade vi av en rad retrobutiker på Vesterbro. Funky junky och Dannebrog Antik gillade jag bäst. Oh vilka fina teakmöbler. Men det kändes bökigt att släpa med sig ett skrivbord på tåget så det blev inget köp.
Däremot köpte jag en världsfin grön kappa i en annan butik på Istedgade som hade massor av nyproducerade kläder i vintagestil. Dyrt men bra kvalitet.
Sedan gick vi på Tivoli. Trots ösregn var det mysigt, jag åt bananpannkaka och inhandlade en julgranskula.

Lördagens middag intogs på det vietnamesiska stället Kivi. Rekommenderar att prova deras biffsallad. Förrätterna var också goda. Sedan gick vi på ölcaféer resten av kvällen, min favorit var Jernbanecafeen som var färgglatt, mysigt och kitschigt.

Idag checkade vi ut och sedan gick vi till Illums Bolighus vid Ströget. ”Som ett Cervera på steroider” tyckte min karl – själv blev så förtjust i Lotus-skålarna som designades av Arne Clausen 1963 men som nu kommit i nyproduktion att jag slog till på den blå här på bilden. Supernöjd! Därefter promenerade vi till retrocaféet Kalaset som hade gamla radioapparater på väggarna och jag drack en lyxig varm choklad. Ett sådant här café får hemskt gärna öppna i Västerås 🙂

Sista anhalt på resan blev ett besök på Saluhallen där vi provsmakade goda ostar och åt lunch. Köpenhamn gav verkligen mersmak, återvänder gärna hit och då kanske helst när det inte regnar stup i kvarten 😉

Med mig på resan hade jag tidningen Scandinavian Retro nr 1 från 2013 som innehåller en utmärkt retroguide till butiker, hotell och caféer. Hann bara besöka en bråkdel men hoppas få till en resa till sommaren då mer av denna härliga stad ska utforskas.

Omtumlande dagar

Lite överväldigad över responsen jag fick på mitt förra inlägg som skrevs i all hast under budgetkaoset. Kanske är det då man författar de bästa inläggen, för hittills har över 3800 personer läst det. Så många brukar det inte vara som läser mina blogginlägg 😉

Hur som helst är det svårt att landa efter den gångna veckan. Det har inte riktigt sjunkit in att det snart är valrörelse igen. Skulle just till att trycka nya numret av vår medlemstidning, men plötsligt blev hela tidningen väldigt inaktuell i samband med beskedet om extra val. Det som skulle fokusera på valanalys och reflektion fick plötsligt ändras till pepp och ny motivation. Surrealistiskt. Samtidigt finns det ju där i en, suget efter att ta revansch och faktiskt visa att den här gången är det förmågan till ledarskap och ansvar som blir avgörande. Spelteorier finns det just nu tusentals av,  men antalet reella regeringsalternativ är fortfarande väldigt få.

Mitt i allt detta gjorde jag premiär i talarstolen på kommunfullmäktige i torsdags. Ärendet handlade om en gemensam värdegrund för Västerås stad. En sådan sak kan man ju tro ska föregås av lång bearbetning och ordentlig förankring om det nu ska vara någon mening med det – men icke. Kommunledningen var ivrig om att vinna en tävling för bästa kommun och då måste man ha en värdegrund. Så då lät man ett gäng chefer enas kring ett förslag och la hastigt fram det till kommunstyrelsen. Utan någon beredning i styrelser och nämnder. Förslagets inledningsmening ”Alltid bästa möjliga möte” påminde mer om en reklamslogan för en konferensanläggning än en kommunal värdegrund vilket en partikollega så klokt påpekade.

Ibland brukar man diskutera var gränsen går mellan vad som är en politisk fråga och en tjänstemannafråga. Värdegrundsdiskussioner anser jag i högsta grad vara något som bör diskuteras bland de folkvalda. Om inte de personer som ska representera Västeråsarna har fått vara med och tycka till – hur mycket respekt har man då visat? Om ingen fått vara delaktig i en värdegrund som beskriver delaktighet som viktigt? Jag anser det vara höjden av ironi. Kul att lokaltidningen VLT valde att citera mitt premiärinlägg i fullmäktige, se bild nedan. Den S-ledda majoriteten kunde inte försvara hanteringen och fick backa. Känns skönt att kunna påverka. Ett dåligt beslut mindre, så här långt alltså.

Gjorde även ett ytterligare inlägg längre fram på kvällen. Då handlade det om bostäder. Folkpartiet hade föreslagit att det kommunala bostadsbolaget Mimer ska bygga 200 lägenheter per år, och för att ha råd med detta föreslogs en nyemission och sänkt avkastningskrav. Att Mimer ska bygga mer tycker jag är bra (staden har bostadsbrist och behöver då använda sig av det egna bolaget), att finansiera detta på det sätt som föreslogs mindre bra – i synnerhet eftersom Mimer själva ansåg sig klara finansieringen ändå. Nej, det är inte främst pengarna det handlar om här utan om markanvisningarna. Var ska det byggas? Mimer måste bygga i hela staden och inte enbart ges förtur framför andra byggherrar innanför cityringen. Mimer är en viktig aktör men inte den enda. Det finns fler som vill bygga hyresrätter i Västerås bara det planeras mark. Detta ser jag fram emot att jobba för i Fastighetsnämnden framöver.

Nu är det dags att bege sig mot Västerås slott för det traditionsenliga glöggminglet med landshövdingen!

Tips till partier som söker ”samarbete över blockgränsen”:

1. Gå inte ut som central företrädare i valrörelsen och säg saker som att ”Alliansen begår väpnat rån mot samhället” (Margot Wallström, augusti 2014). Det kan tolkas som att ni vill allt annat än att samarbeta.

2. Låt inte ett renodlat vänsterparti med svagt väljarstöd få orimligt mycket inflytande över budgeten, för att sedan förvänta er att borgerliga partier ska vilja stötta en sådan politik.

3. Bryt inte praxis kring budgetreglerna knappt ett år innan valet, där ni tillsammans med SD bryter ut delar ur budgeten för att fälla regeringen. Säg samtidigt inte saker som ”Det är inte oppositionens uppgift att lotsa igenom regeringens budget” (Magdalena Andersson, december 2013) för att ett år senare vråla att det är det minsann visst.

4. Berätta för svenska folket innan valet hur ni har tänkt att regera och med vilka.

5. Skyll för Guds skull inte ifrån er på andra när ni misslyckas med att driva igenom er egen politik.

6. Försök svälja det faktum att ni inte längre utgör svensk politiks normalläge, och att alla andra därmed ska anpassa sig efter er.