Hur bred är Oceanen?

Någon gång i juni tänkte jag att det kunde vara kul att ha något roligt att se fram emot under en grå månad som november. Så jag bokade biljetter till ”Utvandrarna” på Dramaten då jag är ett stort fan av både böckerna och Troells filmer. Böckerna brukar jag läsa om i stort sett varje år, så mycket gillar jag dem. Förväntningarna var därför maximala på teaterversionen regisserad av Mats Ek.

Scenografin till att börja med, var genialisk. Minimalt med rekvisita på själva scenen så som några trälådor, medan kulisserna var moderna skärmar som effektfullt illustrerade bränder, djur och havsvågor. Skådespelarna dansade mycket och visade prov på akrobatik och vighet. Rörelsemomenten förstärkte berättelsen.

Rolf Lassgård levererade som Karl Oskar. Möjligen tycker jag han framstod som aningens mer mansgrisig än jag upplevde honom i böckerna.
Kristina Törnqvist som spelade Ulrika var bra, men efter att Monica Zetterlund gjorde en så förbaskat briljant Ulrika i filmerna är det svårt att se någon annan i den rollen. Men allra mest imponerade nog Christoffer Svensson i rollen som Robert. Vilken spänstig och dansant karl! Gestaltar Roberts sökande efter frihet så att man känner det inpå bara kroppen.

Det måste vara en tacksam berättelse att ta sig an, i synnerhet i dessa invandringsdebatt-tider, samtidigt som den har berättats förr. Men nog lyckas Mats Ek göra den till sin egen. För mig är språket är en anledning till att jag älskar böckerna så mycket. Den knarriga småländskan ger hela historien så mycket mer karaktär. I filmatiseringen lyckas de få till dialekten väldigt bra, men på Dramaten är den helt slopad. ”Vi sysslar med gestaltning, inte med härmning” sa Mats Ek i en intervju apropå att många skådespelare är betydligt äldre än deras rollkaraktärer. Och visst, sådan är teatern. Men med tanke på att de framför föreställningen med betoning på en del komik skulle den inte ta skada av lite försök till dialekt, tycker jag. ”Hu bre ä osseanen?” låter mer genuint än ”Hur bred är Oceanen?”.

Sammantaget var det en väldigt fin teaterupplevelse. Gå och se den om ni kan. Och läs alla fyra böckerna och se filmerna, för bövelen, om ni inte gjort det 🙂

Subventionshyckleriet

P1 Morgon tog upp läx-RUT imorse. Avdraget för läxhjälp försvinner vid årsskiftet. Förutom att det kommer att drabba barn i behov av särskilt stöd allra mest, så stör det mig hur irrationellt de rödgröna partierna argumenterar för ett avskaffande.
Huvudargumentet tycks vara att endast rika familjer har råd att köpa läxhjälp. Men själva poängen med subventioner är ju att fler ska ha råd att göra det (och att svartjobben ska bli färre). Den poängen brukar Socialdemokraterna själva åberopa i andra sammanhang. Ta inträdet till de statliga museerna. Ta operabiljetter. De subventioneras kraftigt med skattepengar. De subventioneras med argumentet att fler ska ha råd att uppleva kulturens finrum.
Men när något verkligt angeläget, så som läxhjälp, ska subventioneras med argumentet att fler ska ha råd med det, då säger Socialdemokraterna blankt nej? Då gäller plötsligt inte deras egen argumentation längre?

Hyckleri, kan man kalla det. Jag subventionerar då hellre läxhjälp än statliga museer.

Tre yrken jag började drömma om i helgen

Det är aldrig fel att karriärplanera lite för framtiden. Jag var i Norrköping i helgen för att fortsätta utbilda mig i ledarskrivandets konst, och fick till på köpet smak för några andra yrken, nämligen…

1. Politisk kommentator

Mats Knutsson, Margit Silberstein och övriga – here I am!
I lördags fick jag prova på att kommentera regeringens budget framför kameran och det var så oerhört roligt! Norrköpings Tidningar har en egen TV-kanal som sänder nyheter flitigt och ibland låter de ledarskribenter kommentera aktuella politiska händelser. Föredömligt, jag saknar detta i Västerås, särskilt nu när TV4 slutat sända lokalnyheter finns ett stort hål att fylla. Dags för lokaltidningen VLT att börja satsa på TV-sändningar tycker jag!

Är alltid lite skakig och får ont i magen innan jag ska vara med i TV men när det väl drar igång känns det bara kul. Nyckeln till framgång är: tänk ut vad du ska säga – och säg det. 

2. Utrikeskorre

Hade äran att få sitta bredvid ledarskribenten Hans Stigsson Michajlov när vi åt middag, och han berättade om sina erfarenheter som utrikeskorrespondent i Ukraina. Ta chansen att åka om ni får den sa han. Ja, det kan du ge dig på att jag skulle! Helst i Kina förstås. Det finns så mycket inom kinesisk politik som jag skulle vilja gräva i och rapportera till svenska medier om.

3. Operasångerska

Vi har glädjen att ha en tvättäkta operasångare bland oss som går kursen, och under middagen bjöd denne på ett mycket uppskattat sångnummer. Jag själv älskar att sjunga – tyvärr räcker det ju inte riktigt för att bli heltidssysselsatt, men jag har faktiskt hittat en kurs i körsång som börjar på kvällstid i vår här i Västerås som kanske kan vara något.

Bild från när jag besökte Operahuset i Budapest för ett antal år sedan. 

 

Att välja partiledare

Igår nominerade Moderaterna i Västmanland både Anna Kinberg Batra och Peter Danielsson till uppdraget som partiledare för Moderaterna. Mer om själva nomineringen kan man läsa här. Bra att två personer nominerades, tycker jag. Sen vore det kul om fler moderater klev fram och sa att de kandiderar. Det skadar knappast om olika kandidaters profiler kommer fram tydligare och det blir en rejäl diskussion i vilken riktning Moderaterna ska fortsätta föras. Se på exemplet Centerpartiet, vars kandidater gavs stort utrymme i media att profilera sig på inför deras senaste partiledarval.

Men alla kan inte och somliga vill inte. Det förstår jag.  Moderater gör sällan något halvdant. Partiledaruppdraget kräver en enorm arbetskapacitet, erfarenhet och tålighet. Få pallar trycket. Något som blivit extra tydligt när Löfven gjort bort sig den senaste tiden med ”wrong papers”, kaos i EU-nämnden (något alla borde se, går det ens att göra en parodi på ett möte som är en parodi i sig?) och annat käbbel. Då inser man hur proffsig, påläst och kunnig Reinfeldt alltid var i alla lägen. 

Jag tycker det är viktigt att kommande moderatledare har potential att bli lika skicklig som Reinfeldt. Jag skriver potential, därför att det blir lätt så att man jämför de kandidater som finns med hur Reinfeldt var när han var i sitt esse och som mest populär. Det tog trots allt ett tag för honom att nå den stjärnstatusen.
Vissa lyfter fram egenskapen ”folkkär” som en önskvärd egenskap hos kommande partiledare. Jag tycker inte det är ett måste, det är trots allt allvarsamma Sverige vi pratar om. Hade humor och skojfriskhet premierats hade Göran Hägglund lyft Kristdemokraterna till högre nivåer. Nej, jag har faktiskt inget alls emot en stram partiledare – personen ska vara förtroendeingivande och kunnig först och främst. Det går så klart att kombinera med folklighet, men det måste vara äkta.

En ny partiledare bör framför allt uppmuntra att det förs en idédebatt kommande år. Moderaterna gjorde inte ett katastrofval, historiskt sett, men vi har en läxa att göra. Om vi återfår regeringsmakten är en fråga helt beroende av vår förmåga att analysera samhällsproblemen och hitta svar på dem utifrån vår moderata ideologi. Och sedan vara jäkligt tydliga med vilka våra svar är.

Eller som Fredrik Reinfeldt uttryckte det i sitt avslutningsanförande på partistämman när han blev vald till partiledare:
”Vi är inte ett parti i ideologisk kris, vi står samlade kring våra värden.
Vi är partiet för frihet, ansvarstagande, marknadsekonomi, rättsstat, privat äganderätt, frihandel, en begränsad statsmakt, låga skatter, fri företagsamhet, kunskap i skolan, samling kring familjen och de nära och de käras betydelse för tryggheten.”

Fossil

En gång är ingen gång. Två är början till en samling.
Lite så resonerar jag med mina retro-inköp. Senaste fyndet som innebar början till en samling är en riktigt snygg UE-vas. Fossil heter den. Lill-Fossil kallad då jag hade en större variant sedan tidigare. Fantastiska Mari Simmulson ligger bakom dessa vaser som tillverkades 1953-54.
Exakt hur många storlekar som finns vet jag inte, men det existerar åtminstone en stor golvvas samt en minivariant på 11 cm som jag ännu inte har i min ägo. Köper gärna om någon har till salu!
Tycker denna serie är grymt snygg och passar i princip överallt i hemmet. Prisvärda är de också, när jag budat hem mina på nätauktion har priserna inte rasat iväg direkt. Och det tackar man ju för.