En hälsning från policyträsket

Kommunfullmäktige pågår. Under detta fullmäktige har en policy för gemensam värdegrund och en policy för chef- och ledarskap debatterats och klubbats. Säkert bra grej, det där med gemensamma värdegrunder, om det nu inte vore så att i princip alla förvaltningar och kommunala bolag redan har egna värdegrunder som är framtagna och inarbetade. Jag är skeptisk till varför det behövs en ny utöver de värdegrunder som redan finns. Att den föreslagna värdegrunden i sig låter som en slogan för en konferensanläggning gör det hela inte mycket bättre. Men tydligen behövs det en värdegrund för att vinna någon tävling kommuner emellan, Kommunkompassen heter den visst. Kul med tävlingar men kommunfullmäktige har mer angelägna saker att lägga sin energi på kan jag tycka. Till exempel stora budgetunderskott i kommunens ekonomi.

Och bara ikväll är det hela nio ärenden på dagordningen som handlar om nya policys, program, riktlinjer, handlingsprogram och direktiv. Vissa dokument är det lagkrav på att ha, men ingen verkar reflektera över det stora träsk av styrdokument som har uppstått. Vem har koll på hur många som finns och om de följs? Vem vet vilka dokument som är aktuella och vilka som strider mot varandra? Nej, hädanefter kommer jag vara en vakthund som kommer att skälla högt när nya fluffiga dokument tas fram. Någonstans måste man sätta stopp.

  

Annonser

Hemma hos mig

Förra torsdagen publicerade VLT ett reportage hemma hos mig (finns att läsa här) och responsen har varit överväldigande. Känns som hela Västerås har sett mig posera med gamla kakburkar. Innerligt tack till alla som kommenterat och hört av sig – alla har varit så positiva vilket gör mig otroligt glad. Kan reportaget inspirera någon att intressera sig för gamla prylar och framför allt, låta bli att kasta dem utan eftertanke, så är jag mer är nöjd!

 
Ett antal personer har hört av sig och erbjudit mig saker som de ändå tänkt slänga, alltid kul när det händer. Och även om jag inte har plats för allt, kom ihåg att det finns en uppsjö av möjligheter att skänka bort saker via hjälporganisationer och Facebook-grupper till exempel. 

Tänkte bjuda på några fler bilder på mitt hem, följ mig gärna på Instagram om ni vill se mer, @retropellan heter jag där. Blir lite press på mig nu att uppdatera och underhålla den nya skaran följare men det är bara roligt 🙂 

  
  
  
  

  
  
 

Jag älskar verkligen min lägenhet. Det har tagit sin lilla tid men nu är den i stort sett precis så som jag vill ha den. Sen finns det alltid detaljer man vill fixa, ska till exempel byta ut dörrhandtagen till några i tidstypisk 50-talsstil. Och någon liten golvvas finns det alltid plats för 😉 

    
Vi får se hur länge jag bor kvar. Älskar lägenheten som sagt men ibland drömmer jag om något större. Var faktiskt och kollade på ett radhus igår. Föll pladask för köket, som är original från 1956. Hade gärna köpt det och lagt in ett schackrutigt golv. Huset ligger i ett väldigt attraktivt område i Västerås och det var en hel del folk på visningen. Jag smög omkring och hörde hur samtliga dömde ut det fantastiska köket. ”Ja men det här blir ju lätt att riva ut i alla fall” sa de. Jag får ont i hela kroppen av att höra dylika saker – varför riva ut något som hållit i 60 år och är så fint? Det övergår mitt förstånd. 
Min magkänsla säger att jag måste rädda det där köket från att blåsas ut. Min hjärna säger att det är ganska oklokt att impulsköpa ett radhus. Fortsättning följer…