Har hämtat andan från årets Almedalsvecka. Tur att den ger mer energi än den tar.
I år fokuserade jag på att gå på seminarier, möten och mingel som var kopplade till sjukvård och bostadsbyggande. Det vill säga ämnen som knyter an till mitt jobb och mitt gruppledarskap i Fastighetsnämnden. Kändes i efterhand som rätt prioritering. Och seminarier med dessa två ämnen fanns i överflöd.
Efter några år lär man sig rätt bra att sålla agnarna från Almedalsvetet. Ändå fanns det så mycket jag ville gå på. Är nyfiken och vill veta allt, lära mig allt, hinna med allt. Det är svårt. I Almedalen känns det hela tiden som om alla andra är någon annanstans. Stimmet är galet och härligt på samma gång.
Bodde i lägenhet precis innanför Söderport som tidigare år. Den snälla hyresvärden ville inte ta ut någon monsterhyra trots att efterfrågan på centralt boende är gigantisk, och jag som betalar boendet ur egen ficka var såklart djupt tacksam för det. Som prisutvecklingen ser ut är det på gränsen att fritidspolitiker och ideellt arbetande kan åka till Almedalen på egen bekostnad. Problematiskt. Det finaste med Almedalen är ju öppenheten och att vem som helst kan delta på de flesta arrangemang.
Dock tror jag inte på idén att flytta veckan någon annanstans. Det är ju den magiska inramningen som gör det så unikt. Visby tar alltid andan ur mig, med sina gränder, vinklar, vrår och utsiktsplatser. Bedövande vackert från morgon till kväll.
Bästa seminarierubriken löd ”Går det att förbjuda fula hus?”. Anordnat av Sveriges Arkitekter och Archileaks. Om det levde upp till förväntningarna? Det tycker jag. Blir mer och mer intresserad av arkitektur och tycker dagens stadsutveckling generellt är trist med väldigt likriktade hus och en negativ syn på att bygga i klassisk stil trots att de flesta människor uppskattar detta. Men som det sades i panelen, arkitekturdebatten hamnar ofta i diskussionen fint/fult men det finns fler dimensioner än så. Och för att få fram riktigt fina hus måste man nog tillåta ett och annat fult, det är dagens ”mellanmjölksstil” som är problematisk, där ingen vågar sticka ut. Många kloka människor i panelen som vågade säga saker som att ”vi borde samverka mindre”. Oftast hör man ju tvärtom, men här menade man att för mycket samverkan riskerar att ta udden av vågade idéer. Arkitekter vill arbeta på uppdrag, inte i projekt.
Här kan du se hela seminariet i efterhand.
Satte nytt personligt rekord när jag lyckades hinna med sju seminarier och tre mingel på en dag. Vad göra när det finns så mycket som låter intressant? Dagen efter tog jag det något lugnare. En bägare från Visby Glass är obligatorisk. Lystring alla glassförsäljare – det är så här riktig glass ska smaka.
En av alla trevliga personer man kan träffa i Almedalen – Mattias Svensson. Han är inte bara AIK:are, han har också nyligen utkommit med boken ”Miljöpolitik för moderater” som jag berömde honom för. Har nästan läst klart den och det är rekommenderad läsning!
På torsdagen var det dags för den traditionella Kinadagen där korta, faktaspäckade seminarier om Kinas ekonomi, politik, media m.m. avlöser varandra under hela dagen. Man lyckas alltid locka de främsta Kinaexperterna och hitta nya vinklar. Det enda som är synd är att det inte finns tid för någon frågestund. En av de inbjudna gästerna i år var framtidsministern Kristina Persson. Jag lyssnade spänt då hon talade i femton minuter för att försöka förstå vad hon egentligen gör i regeringen. Men jag blev tyvärr inte klokare. Citat som ”det här är ju inte mitt ansvarsområde” och ”nu spekulerar jag” ändrar inte direkt min uppfattning om att hennes ministerpost är en tveksam uppfinning. Dessutom ansåg hon att Löfvens velande kring huruvida Kina är en diktatur eller inte var ett medialt drev som var uppförstorat och inte speciellt viktigt. Hmm.
Lunch på Kallis är alltid väldigt trevligt. I sällskap av Anna åt jag en skaldjurspasta med extremt mycket chili. Detta i kombination med att det var väldigt, väldigt varmt gjorde att hela jag förvandlades till en kokande kräfta.
Den kokande kräftan i sällskap med en annan Anna. Kinberg Batra, närmare bestämt. Sveriges första kvinnliga statsminister? Jag hoppas och tror att det blir så.
När vi ändå är inne på idolbilder, denne man heter Anders Ekholm och jag skulle vilja utnämna honom till Almedalens minst floskelbetonade debattör. Alltid, alltid underhållande och skarp att lyssna till. Ska ni ordna ett seminarium som berör sjukvård, bjud in honom för tusan. Det piggar upp hela tillställningen, jag lovar.
Apropå floskler. På ett seminarium om psykisk ohälsa hade ett gäng paneldeltagare stått och pratat om ”bred samverkan”, ”vi måste börja lyssna på patienten” och så vidare. Då räcker en ung tjej upp handen och säger ”Jag bara undrar… ni säger att ni ska lyssna på patienten men… kom ni på det nu eller?”. Tystnad uppstod innan någon ur panelen tog micken och svarade ”jag håller med dig!”. Jo, så kan man ju svara om man inte vill bemöta en obekväm fråga. Jag kände bara heja dig, tjejen som vågade ifrågasätta ”självklarheter”. Fler borde göra det.
Inget blogginlägg utan hamburgertips! I Visby finns ett hamburgerställe som heter Brooklyn. Riktigt bra och värt ett besök!
Vad tar jag då med mig hem till Västerås som tål att följas upp? Ja, bland annat etablerade jag kontakt med tre byggherrar som idag inte bygger i Västerås men som är intresserade av att bygga. Vi behöver fler som bygger så det känns superkul om det kan resultera i något.
Det var också intressant att notera det svala intresset från byggherrarna för regeringens bostadspolitik. Investeringsstödet som Mehmet Kaplan lanserade verkade få byggherrar ens förstå hur det är utformat. När jag skulle fråga Kaplan om detta på ett seminarium, smet han innan frågestunden ägde rum. Snopet! Detsamma gjorde förresten Gabriel Wikström på ett seminarium som Dagens Medicin anordnade. Trist att ansvariga ministrar inte tar sig tid att svara på frågor när de ändå tackat ja till att delta, tycker jag.
Almedalsrapportering slutförd. Nu blir det jobb resten av veckan – faktiskt väldigt skönt att vara nästan ensam på kontoret, beta av surdegar och försöka organisera alla tankar och idéer som virvlar runt kring allt som ska göras i höst.
Eleonore Lundkvist 