På fyndjakt i ABB Arena

Varje vår arrangerar VSK Bandy en megaloppis i ABB Arena. Varje år är det miljoner Västeråsare som trängs bland borden, och varje år är jag där och nosar efter retroprylar och annat kul.

Som alltid gäller det att komma tidigt, innan de officiellt öppnar. Det tar nämligen inte lång tid innan man knappt kan röra sig framåt i trängseln.

Utbudet av retroprylar i förhållande till mängden leksaker och barnkläder var inte enormt, men några fynd gjorde jag i alla fall:

Roligaste fyndet var en rulle blommig 70-tals originaltapet för en femtiolapp. Lurar på om jag ska sätta upp den i hallen, eller kanske som fondvägg i sovrummet. Vi får se.
En fin adventsstjärna från 50-talet la jag också vantarna på, till det facila priset 20 kr.
Champagneglas hade jag faktiskt inga sedan tidigare, och det är ju himla tråkigt när man vill dricka champagne, så nu slog jag till på fyra stycken för 15 spänn. Inte så retro men allt man äger måste ju inte vara det 🙂
Med på bilden är även den fina kudden som jag plockade upp på Hemtex på vägen hem.

Sedan har jag äntligen köpt en riktig kamera. Gillar ju att fotografera och vill ta bättre bilder till bloggen och instagram. Har bara provat lite hittills men kvaliteten verkar vara bra. Smidig och snygg som tusan är den också. Nästa vecka får den följa med till New York – flyget går på fredag och jag är minst sagt laddad 🙂

Bostäder åt folk eller åt hackspettar?

Bostadsdebatten i Västerås har tagit fart och det är bra. Blir dock lite förundrad över S-styrets strategi. I måndags skrev jag, Elisabeth och Fredrik ett svar till Lars Korkman (S) och Amanda Agestav (KD) på deras mycket märkliga artikel som finns att läsa här, och vårt svar finns här.
S-styret verkar tycka att det finns för många aktörer på bostadsmarknaden i Västerås. Jag anser att det är alldeles för få. Västerås stad ordnade nyligen en stor workshop med ett helt gäng inbjudna byggherrar, tjänstemän och politiker. Det tydligaste beskedet från dagen var att kommunen måste bli mycket bättre på att gynna de små aktörerna. Idag har vi ett fåtal jättar som bygger det mesta. I Fastighetsnämnden har jag drivit på om att vi ska ha färre detaljkrav i våra upphandlingar just för att fler aktörer ska kunna delta. Fler växande företag ger som bekant fler jobb.

Därför är det så märkligt hur S-styret argumenterar när vi ifrågasätter varför de motverkar konkurrens på bostadsmarknaden. Moderaterna ifrågasatte alltså varför det kommunala bolaget fick attraktiv mark i city utan att någon annan aktör fick chansen. S-styret svarar med att anklaga oss för att: 1. Motarbeta det kommunala bolaget och 2. Vara emot hyresrätter.
Det är nästan löjligt, vi har tydligt ställt oss bakom målet att en tredjedel av det som byggs i Västerås ska vara hyresrätter, en tredjedel ska vara bostadsrätter och en tredjedel äganderätter.

På riksnivå har många uppmärksammat bostadsministern Mehmet Kaplans utspel på DN Debatt igår. Och massor av repliker har publicerats på nätet. Som sagt, bostadsdebatten börjar bli rejält het nu. Själv sällar jag mig till den rätt stora skaran kritiker som finns mot Kaplans bostadspolitik, eller snarare icke-politik. Som så många vänsterpolitiker skyller han på marknaden – trots att byggandet och hyrorna är hårt reglerade. Ett plus dock för att han tar upp frågan om att öka konkurrensen och underlätta för mindre företag att få kommunala markanvisningar. Men i övrigt är det tunt. För att snabba på byggprocessen måste man våga ta i frågor som bullerregler, strandskydd, riksintressen, naturreservat och fornlämningar. För att snabba på flyttkedjorna måste man våga ta i frågor som hyresregleringar och flyttskatt.

På senaste nämndmötet behandlades en detaljplan över ett område i Västerås. Flera sidor upptogs av en redovisning av hur nybyggnation skulle påverka gamla tallar och hackspettar negativt. Träd och fåglar i all ära, men vi talar om en stad – inte en skog – som har skriande bostadsbrist. I min värld är det värt att offra några gamla tallar och att en och annan hackspett får flytta på sig om vi kan skaffa fram fler bostäder åt människor som verkligen behöver dem.

Sverigedagen

Lika trist som det kändes när Fredrik Reinfeldt avgick i höstas, lika rätt kändes det i lördags när den nya partiledningen höll låda inför 1000 moderater som samlats på Kistamässan i Stockholm. Fick en bra känsla av att partiledaren Anna Kinberg Batra, partisekreteraren Tomas Tobé och gruppledaren Jessica Polfjärd värnar om ett mer inkluderande ledarskap. Tomas Tobé samlade förresten många pluspoäng hos mig och resten av Västmanlands delegation när han i sitt tal tog upp moderata landstingsgruppen i Västmanland som ett gott exempel på hur vi stått upp för ansvarsfull hantering av skattebetalarnas pengar. S-styrets felsatsningar på Sveriges första landstingsdrivna surdegsbageri (!!!) och en sjukhusentré för 55 miljoner kronor togs upp som avskräckande exempel på slöseri med skattemedel. Verkligen kul och välbehövligt att detta lyftes inför hela moderat-Sverige. Jag var nästan lite löjligt stolt över vår landstingsgrupp.

Förutom tal från partiledningen bestod dagen av olika workshops. Ett nytt sätt att jobba, i alla fall under mina år i partiet. I stället för att sätta sig och lyssna till en paneldiskussion fick vi sitta kring runda bord och prata, prata och prata politik, vända och vrida på olika knäckfrågor inom respektive område. Jag hade valt att diskutera välfärd och integration. Det var roligt att diskutera med slumpmässigt utvalda kommun- och landstingspolitiker från hela landet, det finns mycket kunskap och klokhet ute i partiet. Min enda invändning mot upplägget var att man borde delat upp välfärdspasset i en del för skola och en annan för sjukvård, utmaningarna ser så olika ut och det finns en helt annan politisering av skolan jämfört med sjukvården. Och det i sig, kom vi fram till, är en stor del av skolans problem, viljan att politisera den till den milda grad.

Det blir högintressant att se vad partiet kommer fram till för slutsatser på integrationsområdet, inte minst vad gäller bostäder. I Västerås planeras det för 4000 nya bostäder de kommande fyra åren. Behovet är stort men den ekonomiska efterfrågan är inte tillräcklig. Det vill säga, de med låga inkomster kommer inte ha råd med hyror eller kontantinsatser. Trångboddhet är redan idag ett problem bland nyanlända. Därtill behöver man bygga HVB-hem som lätt drar iväg kostnadsmässigt, och Migrationsverket upphandlar boenden av tveksam kvalitet på små orter. Här måste man ställa mycket högre krav och sprida ut boenden på fler kommuner.

Vad gäller jobbdelen inom integrationen tror jag, förutom att det måste bli ännu enklare att anställa, på att ta efter de goda exempel som finns där man tagit fram lokala utbildningar som tillgodosett det lokala behovet av arbetskraft. Exempelvis som man gjort i Fagersta inom skogsvård. Undervisning i svenska borde erbjudas även till asylsökande, idag blir det upp till ideella krafter att ordna detta, så ser det ut i min hemort Nordingrå där föreningar, företag och privatpersoner gör ett hästjobb för att ordna kläder, aktiviteter och en drägligare tillvaro för de asylsökande.
Vi diskuterade också under workshopen om det problematiska i att det många gånger lönar sig bättre att leva på försörjningsstöd än att ta ett jobb.

Socialdemokraterna har traditionsenligt förnekat behovet av integrationspolitik. Sverigedemokraterna saknar också idéer på området, deras kärnfråga är migrationspolitiken. För Moderaterna behöver integrationspolitiken inte göras svårare än att tydligt fastslå följande: Välkomna de som kommer hit. Lär ut språket, anpassa utbildningar efter behov och introducera i samhällslivet. Ta hjälp av civilsamhället men lägg inte allt ansvar på deras axlar. Ta efter lyckade jobbsatsningar och ställ krav på motprestation vid eventuellt försörjningsstöd. Och gör detta parallellt med en bredare reformagenda för framtidens arbets- och bostadsmarknad.

En riktig moderat

Sitter på kommunfullmäktige. Jag gillar verkligen att lyssna till rejäla debatter. Och att delta i dem, när andan faller på. Hittills ikväll ligger jag dock lågt, dels har jag inte riktigt hämtat mig från förra veckans influensa, och sen blev det ju en del vändor i talarstolen på förra fullmäktigemötet. Då var det också flera ärenden som ligger mig varmt om hjärtat (mat, förmynderi och arkitektur) på dagordningen. Några citat av mig från de debatterna kan läsas i artiklarna här och här. Den sistnämnda debatten om kommunens måltidspolicy känns ännu mer angelägen att ta strid för sedan jag lyssnat på ett radioinslag i veckan, där en koststrateg anställd av Västerås stad säger att skolmaten ”inte är en fråga om vad barnen tycker, utan vi fokuserar på att nå stadens strategiska mål.” Det är alltså viktigare att lyssna till kommunens strategidokument än att lyssna på barnens önskemål. Smått bisarrt, tycker jag. Vad är det egentligen för fel på att servera vanlig mat som barn och äldre tycker om och känner igen? Jag lär återkomma i ämnet.

När jag anlände till Stadshuset ikväll var det förresten en person som dunkade mig i ryggen och sa ”Du! Du är en riktig moderat! Ideologi! Inget trams. En riktig moderat!”. Tja, det var väl en trevlig komplimang 🙂 Jag räds inte att vara ideologisk stringent i debatten. Det tycker jag inte mina partikollegor gör heller, just nu argumenteras det flitigt i talarstolen om företagares rätt att få sätta upp skyltar i city utan att kommunens byråkrater ska lägga sig i.

För övrigt borde alla läsa min och mina kamrater i Fastighetsnämndens debattartikel i VLT: Låt fler vara med och bygga i Västerås.