Wästerlunds konditori 

Idag skjutsade jag sambon till Kramfors. Han tog tåget söderut för att sedan fortsätta till Bosnien där AIK spelar om ett par dagar. Jag var inte så sugen på att följa med så jag stannar några dagar till i Höga Kusten. På väg hem från Kramfors blev det ett stopp i Lunde på anrika Wästerlunds konditori som är klassat som byggnadsminne. 

Trots att jag förr om åren bott ett stenkast härifrån har jag knappt varit här. Hemmablind kallas det visst. Men nu tog jag tag i saken. Med en så fantastisk skylt kan det inte bli annat än bra? Skylten är från 50-talet och var ett tag Norrlands största. 

Och jodå. Även inredningen håller stilen. I stort sett intakt sedan 1960. Utbudet av förtäring har måhända anpassats en del till moderna tider. Här fanns nämligen inte bara ostmackor och biskvier utan även friterade vårrullar och kycklingvingar med BBQ-smak. Jag satsade på en räkmacka och en kaka, gott och prisvärt. 

När jag satt där kunde jag inte låta bli att tänka på hur det skulle vara att driva ett riktigt klassiskt retrocafé i den här stilen. Säkert jättejättemycket jobb för jättejättelite pengar och så men… tanken lockar ändå. 

Besöker ni Höga Kusten, eller som mig, har bott här halva ert liv utan att gå in, så åk hit och fika! 

Semesterplaner

Många har frågat vad jag ska göra på semestern. Oh well. Det har varit bestämt sen länge. Jag ska ligga i min gamla solstol med 70-talsmönster i min radhusträdgård och läsa biografier, deckare, facklitteratur, Nobelpristagare och inredningstidningar. Läsa något av Pär Lagerkvist och kanske något av Per Schlingmann. Vidare ska jag gräva i trädgården, plantera blommor och skörda grönsaker. Planera altanbygge. Dricka vin och grilla. Kanske måla om någon vägg och någon möbel. Bjuda hem vänner jag saknar. Åka runt runt i olika byar och tvärnita vid varje loppisskylt. Åka på gårdsaktioner i Norrland och råka bjuda högst på någon obskyr gammal pryl. Äta Ben & Jerrys. Testa några nya restauranger. Baka paj. Tvätta bilen. Se tv-serier. Lyssna på vinylskivor. Och kanske göra någon spontanutflykt. Det räcker bra va? Men innan allt detta blir det en sväng till Almedalen. 

Tänk att för första gången många år känner jag inget sug efter att resa utomlands. Inte just nu i alla fall. Jag älskar Sverige dessa månader och jag älskar mitt radhus. Vi flyttade ju in i höstas så sommaren i huset, och framför allt den lilla trädgården, har vi inte upplevt ännu. Den är full av överraskningar, plötsligt blommar pioner och för ett tag sedan hittade jag smultron. Underbart. Jag stortrivs verkligen med att bo här och ännu bättre ska det bli när lite fix och målning är klart. To be continued… 

Rosorna längs vår husvägg

Hoppas på många Perfect Days i sommar… 

Öster Mälarstrand 

Idag har jag varit på det bostadsseminarium som Västerås stad anordnar två gånger per år. Förutom politiker och tjänstemän bjuds alla byggherrar som bygger eller vill bygga i Västerås in. Det brukar vara välbesökt och så även idag. Alltid lika kul att träffa entreprenörer och personer som vill bygga och utveckla Västerås. Det absolut roligaste med att vara vice ordförande i fastighetsnämnden är att få vara med i alla byggprojekt redan från idéstadiet. Just nu är det över 250 (!!!) aktörer som vill bygga i Västerås och på nästa etapp av Öster Mälarstrand är det över 30 byggherrar som lämnat in ansökan om att få bygga. Det blir en angenäm process för oss i fastighetsnämnden att under hösten välja ut vilka som får markanvisning på stadens mest attraktiva mark just nu. 

Det blev en rätt lång dag på ACC och en del av tiden ägnades åt Öster Mälarstrand. Planerna på byggnation i området inleddes i början av 1990-talet, då under stora protester. 25 år senare har det blivit en fantastisk stadsdel som växer för varje dag. Jag bor ju en bit ifrån men insåg när jag satt på seminariet att jag borde åka dit och bara njuta av utsikten och båtlivet. Man måste ju inte bo där för att hänga där. Sagt och gjort, jag och sambon tog en lång kvällspromenad längs marinan i kvällssolen. Uppvuxen vid vatten som jag är njöt jag i fulla drag. Närheten till Mälaren är verkligen det bästa med Västerås. 

Gästar ledarsidan – igen

En gång i månaden skriver jag en gästledare i Norrköpings tidningar, något som jag tycker är väldigt roligt. Dels för att jag gillar NT:s ledarsida (som är moderat) i allmänhet och dels för att jag sporras i att skriva texter som (förhoppningsvis) håller hög kvalitet och kan läsas av många. Dessutom är det kul med en plattform för att kunna tycka till i rikspolitiska frågor, när jag skriver i VLT blir det ju allt som oftast lokalpolitik.

Dagens ledare är en rejäl sågning av regeringens utredning som föreslår vetorätt för  hyresgäster mot renoveringar. Läs den här: Äganderätten är hotad.

elli

Tidevarv komma. 

I torsdags tog vi farväl av Hövdingen. Det var ett smeknamn hon hade, min farmor, efter en maskerad för några år sedan. Nu är Hövdingen i himmelen och jag hoppas hon har det bra där.

Det slumpade sig så att igår var det dop för ett av mina kusinbarn i Nordingrå, på min mammas sida av släkten. Begravning och dop inom två dagar. Fint på något sätt? Sorg och glädje. Tidevarv komma, tidevarv försvinna. Släkten följa släktens gång. 

Jag är djupt tacksam över att jag fick växa upp med och lära känna alla mina fyra mor- och farföräldrar. Det är det inte alla som får. Och jag har nu ljusa minnen av dem alla. Deras livshistorier lever också kvar. Det är ibland svårt att förstå att världskrig, fattigdom och svält bara är två generationer bort.

Ofta romantiserar jag 50-talet. Jag är väldigt medveten om det, att jag bara lyfter fram det skimrande, vackra. Teakmöblerna, det pastellfärgade porslinet, de svängande tyllkjolarna och somriga dansbanorna.

Min farmor gav mig perspektiv på detta. Hon fnös och sa att 50-talet bara var en tid av arbete och slit på gården. Tidiga morgnar med mjölkning för hand. Sex barn som skulle födas och fostras. Allt det där som jag sluppit.

Någon gång vill jag släktforska på de grenar av min släkt som är outforskade. Vet inte om det bara är pensionärer som gör sånt, och jag har tretusen andra grejer på gång just nu, men – jag är nyfiken av mig.

Det har varit en annorlunda vecka. I måndags var jag i Shanghai. Ska blogga om den resan senare. Nu lite vila och sömn inför den stundande jobb- och mötesintensiva veckan. Godnatt.

Borde jag blogga om bord? 

Ja, det borde jag sannerligen eftersom jag just köpt ett nytt sådant.

Idag hämtade jag hem mitt senaste auktionsköp, detta ”Albertsbord” från Albert Larssons Möbelfabrik i Tibro.

Det är så litet och nätt och passar in överallt med sin runda form och finfina teakskiva. Svårt att motstå.

Instruktionen för hur bordet ska monteras satt kvar under skivan.

På tal om bord, nyligen fick jag äntligen reda på vem som gjort mitt vardagsrumsbord. Bordet ovan kom nämligen ut på Bukowskis och mitt är ju i det närmaste identiskt, dock något mindre. Det är i alla fall Karl-Erik Ekselius som gjort bägge borden för JOC Vetlanda på 1960-talet. JOC står för Johan Oskar Carlsson, som är far till Karl-Erik Ekselius och startade möbelföretaget 1930. Det märks att Ekselius inspirerades av dansk design, trodde först att bordet kunde vara danskt.

Alltid skönt att veta formgivaren till det man har i sin ägo. Och vips blev mitt auktionsfynd ett ännu större fynd! Ropade in det för bara några futtiga hundralappar på en gårdsauktion i höstas, i felfritt skick. Har en känsla av att det kommer att hänga med i många år. Tycker storleken är perfekt också. Soffbord ska inte vara för stora och klumpiga tycker jag, men det ska ändå finnas plats att duka upp en helgfrukost.

Typ såhär, hehe. Finns nog inget jag gillar så mycket som en redig helgfrukost…

Spaning från Antikmässan 2017

Under vintern går jag i loppis-ide. I synnerhet under de allra mörkaste månaderna. Jag är väldigt beroende av ljus för att piggna till och är det mörkt och kallt håller jag mig helst inomhus. Att gå upp i ottan en helgmorgon för att hänga på låset till någon loppis händer alltså väldigt sällan på vintern, men desto oftare under sommarhalvåret. Jag tankar energi nu för att orka loppa järnet till våren. Men undantag finns ju, och i februari varje år inträffar ett stort undantag – nämligen Antikmässan i Stockholm.

I fredags styrde jag alltså kosan mot Älvsjö tillsammans med Retrolux-Anna och Retromorsan.

En av många snygga montrar. Överlag var det en bättre planerad mässa logistiskt i år, bättre flöden och inte lika trångt som tidigare år.

En monter med så kallad gladretro. Retroprylar man blir glad av helt enkelt. Färgglada och ganska okomplicerade saker. Allt på en mässa behöver inte vara dyrt och exklusivt utan man kan hitta roliga grejer i alla prisklasser.

Lyssnade på en föreläsning där Magnus Palm berättade om Marianne Westman och hennes fantastiska porslin. Marianne som tyvärr nyligen gick bort, men vilka skatter hon lämnar efter sig. Många av hennes dekorer hör till mina drömköp, exempelvis Handy-kopparna överst på bilden.

Varje år på Antikmässan brukar vi ha en träff med retrobloggnätverket jag är med i. I år blev det en lite mindre och kortare träff än vanligt då det var så många spännande föreläsningar som pågick samtidigt, men det var inte mindre trevligt för det. Superkul att träffa folk från hela Sverige som har precis samma intresse som en själv. Många passade på att byta grejer med varann, och vi gästades som vanligt av Viveca Carlsson som är chefredaktör på tidningen Scandinavian Retro. De fick förresten pris på mässan som Årets nydanare, lite kul med tanke på att tidningen funnits i sex år, men det är väl naturligt med en viss eftersläpning i antikvärlden 😉 Bilden lånad av Anna.

Jag velade hela dagen fram och tillbaka om jag skulle köpa denna lampa. Jag har ju en nästan likadan hängandes i hallen därhemma och den är jag grymt nöjd med. Det vore kul att ha två i samma stil, men jag kände mig snål och lät bli.

Detta köpte jag inte heller. En orgie i Zebra-porslin. Frågade vad tekannan kostade. Fjorton tusen femhundra blev svaret. Och sju tusen kronor styck för gräddkannorna bredvid. Jojo, som hittat! Undrar just hur länge dessa kommer att fortsätta stiga i pris. För två år sedan hittade jag koppar med fat för 795 kronor styck, i år kostade samma koppar 1300.

Dessa bestick är de snyggaste jag vet. Guldi från Nilsjohan. Men på mässan kostade en gaffel 120 kronor och det var liiite för saftigt för att jag skulle utöka min samling.

Vad jag däremot köpte tänkte jag visa nu. Först denna skärbräda i flintporslin från Gustavsberg. ”Star” heter dekoren. Oklart vem som gjort den – skriv gärna en kommentar om du vet. Försäljaren gissade på Bibi Breger. Svart, vitt och rosa är en ypperlig färgkombination tycker jag och den här kommer hänga så fint så fint i mitt kök.

Fulgentin är ett måste i varje retrohem. Jag har inte provat det själv än men ska inom kort gå loss på några fläckiga möbler, de ska tydligen bli som nya efter en dos Fulgentin.
Sedan utökade jag min porslinssamling med en ny dekor – Taverna från Rörstrand.

En serie jag velat samla på länge är denna – Trio av Hjördis Oldfors för Upsala-Ekeby. I mitt föräldrahem finns ett fat i samma serie, så den ligger nära hjärtat. Jag har en ganska ”gullig” stil i övrigt, och denna vas bryter av snyggt mot det.

Överlag är jag mycket nöjd med årets mässa. Något jag glömde att fotografera var den fantastiska textilutställningen, men den har andra förevigat på instagram under #antikmässan2017 – så kika gärna in där. Eller kolla in mitt blogginlägg från augusti här, utställningen var en del av den som visades på Målshammar Galleri i somras. Nu återvänder jag till loppisidet för att så småningom krypa fram lagom till vårens ankomst…