Ska vi ha fler eller färre kommunpolitiker?

Jag hör till den sortens nörd som har en förkärlek för de där torra, vitala delarna av demokratin. Det finns en särskild tjusning i att sitta i en fullmäktigesal och lyssna till inlägg om nämndreglementen, att välja personer till förtroendeuppdrag man knappt visste existerade och att höra klubban falla.
Att delta på mitt första kommunfullmäktigemöte i Västerås ikväll kändes helt enkelt en smula högtidligt. Huvuddelen av mötet bestod av att välja folk till en herrans massa olika styrelse och nämnder.
Jag blev vald till 2:e vice ordförande i Fastighetsnämnden och det är jag superglad över 🙂 Kul med en ny nämnd och nya frågor att ta sig an, dessutom på en presidiepost – det hade jag sannerligen inte förväntat mig. Steg ett blir nu att läsa på så mycket som möjligt om mitt nya uppdrag.

Inför denna mandatperiod har den styrande majoriteten valt att splittra några nämnder och skapa nya. Det innebär ett ökat antal politiker. Jag tycker generellt att kommunen ska ha färre politiker, inte fler. Förutom att det skulle spara skattepengar, anser jag att ju fler som ska in i maskineriet, desto större risk att politiker bestämmer saker som medborgarna bättre själva kan besluta om.
Därför är jag glad att Moderaterna yrkade på att minska antalet ledamöter i Förskolenämnden och Nämnden för idrott och friluftsliv. Känns vettigare om vi lägger skattepengar på förskolornas verksamhet än på förskolepolitiker. Socialdemokraterna gav inte heller något svar på varför det nödvändigtvis måste vara nio ledamöter i dessa nämnder. Sju borde vara fullt tillräckligt, tyckte vi.

Vänsterpartiet passade på att lägga sin första motion för mandatperioden. De föreslår att kommunen ska införa sex timmars arbetsdag. Har svårt att se hur det ska bli verklighet. Även om MP är för och delar av S också stödjer förslaget, så hoppas & tror jag knappast att C och KD som nu sitter i majoritet skulle gå med på en sådan radikal vänsterreform.

Fullmäktigemötet slutade ganska tidigt, framöver lär vi nog hålla på fram till 23.00 som är officiell sluttid. Min partikollega Jan berättade för mig att förr hade kommunfullmäktige ingen tidsgräns, då kunde mötena hålla på långt in på småtimmarna. Han berättade att på ett möte hade en vänsterpartist fått nog när klockan slagit 03.00 på natten. Vänsterpartisten gick upp i talarstolen, höll fram en sax och sa: Om ni inte slutar debattera nu så knipsar jag av mikrofonsladden!
Så kan det gå.

Ser fram emot nästa fullmäktige, då blir det kanske premiär i talarstolen också 🙂

Vissa saker kan man inte träna på

Det har varit en omtumlande dag på flera sätt. Har medietränats hela dagen i Stockholm av den briljanta Martin Borgs (tillika avgående Slöseriombudsman) tillsammans med Skribentskolan. Martin var väldigt duktig på att plocka fram det bästa ur oss och få oss att själva uppmärksamma våra styrkor och svagheter. Vi fick se oss själva på TV flera gånger vilket börjar bli mindre och mindre läskigt. Fick beröm för min röst och mitt kroppsspråk också – kul. Det blev även en rejäl debattövning. Ingen hemlighet att jag älskar att debattera och nu är jag ännu bättre förberedd för kommande debatter som främst lär äga rum i kommunfullmäktige framöver för min del. Är såklart öppen för eventuella morgonsoffor också om frågan ställs 😉

Bilder från dagens övning.

Sen finns det saker i livet man aldrig kan träna eller förbereda sig på. Som dödsfall. Ikväll fick jag veta att Magnus, tidigare förbundsordförande i Uppsala och statssekreterare, gått bort. Känns väldigt ledsamt. Han var en person som gjorde stort intryck på mig. Få kunde leda möten som han gjorde. Alltid lugn, alltid extremt saklig och skärpt. Han visste alltid vad han skulle säga och när han hade sagt det kände man sällan att man behövde lägga till något. Minns särskilt ett samtal vi hade på en konferensbåt för ett par år sedan då jag funderade mycket över framtiden och eventuella karriärval. Han gav tydliga och kloka råd som jag kommer att bära med mig, och det är jag tacksam för.

I somras miste vi i Alliansen en annan person som gjorde intryck på mig i den politiska vardagen. Han arbetade i kontorsrummet vägg i vägg med mitt, in i det absolut sista slet han för att vi skulle vinna valet tillsammans, och jag slås fortfarande av hur tyst det ibland kan kännas i korridoren. Vi jobbar vidare, men det är lite tystare, lite tommare.

Ja, plötsligt en dag fattas någon, och det är inget man kan förbereda sig på, hur många timmar och hur många gånger man än tränar. Vissa saker sker off the record – utanför planeringen och bortom de regisserade svaren.
Vila i frid, Magnus och Roy.

Elsa Billgren på Bokens dag

Gjorde ett besök på Bokens dag på Västmanlands Teater i eftermiddags. Eftermiddagen inleddes med två ganska intressanta föredrag, men det var nummer tre som lockat dit mig, nämligen…

Elsa Billgren. Känd bl.a. som inredare i Äntligen hemma. Jag har följt hennes blogg i flera år och alltid gillat hennes stil skarpt, allt från de röda lockarna till alla tjusiga vintageklänningar. Föreläsningen handlade om hennes bok ”Inred med vintage” och hon gav en massa tips på allt ifrån hur man skapar en snygg tavelvägg till fynd man inte tänkt på att man borde fynda på loppis. Uppfattar att hon har en ganska bred smak och de flesta kan nog hitta något kul tips i boken. Publiken bestod mest av pensionärer medan hennes språk kunde jag känna riktade sig lite mer till en yngre publik. Men jag hoppas hennes budskap om att ta vara på saker och våga se nya användningsområden i dem gick hem.

Efter föreläsningen blev det boksignering och fotografering och jag ville självklart föreviga mötet med min stilförebild 🙂 Hurtigare och käckare kvinna får man nog leta efter. Ett riktigt energiknippe. Megatrevlig. Snygg som sjutton är hon också.

Har tänkt köpa boken tidigare men det har inte blivit av, så nu slog jag till och fick den signerad dessutom. Nöjd!

Tomma lador och miljonladugårdar

Det är nästan lite ironiskt, det här med att finansminister Magdalena Andersson (S) går ut och snackar om Sveriges ekonomi i termer av ”tomma lador”, samtidigt som Socialdemokraterna i Västerås jublar i lokaltidningen över att deras nya miljon-ladugård har börjat byggas.

50 miljoner kronor har kommunen satsat på en ladugård på Gäddeholm. Jo, det är så illa. Och på frågan varför man nödvändigtvis måste bygga en ny ladugård just där, är svaret från Socialdemokraterna: För det har funnits kor där i flera hundra år. Detta har tydligen skapat kulturvärden som måste bevaras, och enda sättet är genom en ny, dyr ladugård. Med all respekt för jordbruk och kulturvärden, och jag gillar verkligen mjölk, men någonstans går en gräns. Vid femtio miljoner är den definitivt passerad.

Det något slitna, men ändå aldrig urmodiga citatet ”Varje förslösad skattekrona är en stöld från folket” förtjänar att påminnas om, igen och igen. Beslutet om Gäddeholm må redan vara fattat. Men det kommer att tjäna som ett gott exempel kommande år för vad Västerås stad egentligen ska pyssla med – och vad man bör låta bli.

Retrospaning i Arboga

Jag har varit i Arboga rätt många gånger, men alltid i jobbsammanhang. Och varje gång brukar jag tänka att ”hit måste man ju åka nån ledig dag och bara strosa omkring, det är en så mysig stad”. Och igår gjorde jag slag i saken, fick sällskap av J och tog tåget från Västerås (går utmärkt att ta sig till och från Stockholm också för den som är sugen).

Att det var soligt oktoberväder och marknad på Stora torget gjorde ju inte dagen sämre. Smög runt och provsmakade kalvdans, ostar och syltade valnötter, klämde på fårskinnstofflor och promenerade i de fantastiska kvarteren med alla fina hus längs med Arbogaån. Det går egentligen inte att bre på för mycket, jag tycker verkligen att Arboga är en supermysig stad 🙂
På stationen kan man hämta kartor över både second hand-butiker och cafeer. Det finns åtminstone sex second hand/antik-ställen i stadskärnan och jag betade av fyra av dem igår. Lunchen intogs på favoritstället Ågården.

Kuriosaboden är det största stället, ett helt hus med både antikt och retro, riktigt roligt att gå runt här. Tycker de har ”lagom rörigt” dvs en viss ordning råder men man får ändå plocka, lyfta och klämma lite här och var i jakten på det stora fyndet.

Snygga blå stolar, Koldburkar och annat fint.

Den här gula pallen hade gärna fått flytta hem till mig.

En av antikhandlarna, här inne hittade jag en skål i serien ”Lotus gul” men det blev inget köp.

En av de sakerna jag gillar bäst med Arboga är avsaknaden av traditionella kedjor. I stället finns mindre butiker, som här Gunnar Karlssons Radio och TV. Inget hetsigt Elgiganten här inte. Servicen man får på mindre, nischade butiker är ju oftast värd de extra slantar det kostar i högre priser på produkterna.

Arboga Museum besöktes också för första gången, de hade en utställning om olika övernaturliga väsen med Arbogakoppling bland annat. Och den mycket trevliga museipersonalen berättade att ytterligare ett museum om Arbogas historia är på gång.

Vi läste Arboga Tidning från 1876, jag älskar att läsa gamla tidningar.

På museet har man återskapat ett gammalt grosshandlarhem. Tjusigt värre.

Cafe Två skator fick jag tips om, men hann inte med någon fika här. Får bli nästa gång.

Och det var allt för helgens retrospaning i Arboga. Rekommenderar som sagt verkligen en tur hit, även om jag inte gjorde något fynd denna gång så finns helt klart potential, trevliga butiker och mysfaktorn i hela staden är enorm 🙂

KD och Centern i Västerås spelar S rakt i händerna

Om man går till val på en sak, men gör något annat, riskerar man att straffas av väljarna. Mot den bakgrunden är det väldigt svårt att förstå hur Kristdemokraterna och Centerpartiet i dag tar risken och dumpar Västeråsalliansen för att i stället styra staden tillsammans med Socialdemokraterna.

Blocköverskridande samarbeten är i sig ingen ny företeelse på kommunal nivå, och kan ibland vara nödvändiga, men det stora sveket i dag består av att KD och C så tydligt innan valet sagt att man går till val tillsammans med Alliansen. En gemensam politik togs fram, löften gavs till väljarna. Innan valet kom det inga signaler om att styra ihop med S, det var Alliansen som gällde. Och det var mot Socialdemokraterna man riktade udden av kritiken mot den förda politiken. Det var med Alliansen man drev politik och kampanjade, på riksnivå, i landstinget – och i Västerås stad, under fyra års tid.

Standardargumentet från såväl S som C och KD när det gäller uppgörelsen är: ”Jo men titta vad duktiga är, vi tar faktiskt ANSVAR för Västerås när vi går ihop för att bilda majoritet!”.
Men – nej. Jag tycker inte det är ansvarsfullt, utan ganska fegt och girigt, att svika sina väljare på det här sättet. Självklart hägrar kommunalrådsposter, ordförandeskap i nämnder och annat trevligt som majoritetsstyre innebär. Självklart är det inte alltid jätteskoj att sitta i opposition, det kräver mycket ork och energi för att ladda om inför nästa val. Men det är fel att svika sina ideal och sina väljare av bekvämlighetsskäl.

Socialdemokraterna driver nu på riksplan en vänsterpolitik där man vill stoppa andra utförare än kommunala och landstingsdrivna inom välfärden. Skolor och vårdcentraler hotas. Vad händer exempelvis om kommunen nu kan säga nej till friskolor i Västerås? På vems sida står C och KD då?
S och MP vill på regeringsnivå göra det dyrare att anställa unga. Det drabbar även företag i Västerås. Skatter ska höjas. Att möta detta med en enad och vass opposition, från riksnivå och ner till lokalnivå, är därför viktigt. Risken med att spräcka Alliansen i Västerås är också att det sprider sig till fler av de större kommunerna som är strategiskt viktiga för Alliansen ska kunna hålla ihop på riksnivå. Jag är inte helt säker på att C och KD lokalt är medvetna om vilket högt spel de spelar. Glasklart är att de spelar Socialdemokraterna helt i händerna. S får maximalt utfall – de får leda ett majoritetsstyre, och som bonus får de en splittrad Allians.

Med detta konstaterat, ser jag ändå fram emot att vara med och driva och utveckla den lokala moderata politiken i Västerås. En dag eller två får man hantera besvikelsen. Sen är det kraftfull opposition som gäller. Moderaterna står upprätt när andra viker ner sig.

Rosmarin och Viktoria på Antikmässan

I fredags åkte jag med Retroluxanna och hennes mor till Antik- och Kuriosamässan i Kista. Förra året var jag där för första gången och det kändes som att himlens portar öppnat sig, ungefär. I år var jag något mer sansad. Strukturerat betade vi av montrarna och jag är väldigt nöjd med de inköp jag gjorde:

Jag har ju samlat på Rosmarin-servisen i några år nu och har inte tröttnat det minsta. Tvärtom. Jag tycker det är den i särklass snyggaste servisen som någonsin gjorts. Alla andra koppar ligger i lä. Därför blev jag riktigt glad när jag hittade några koppar till salu på Antikmässan. Inga rosa men väl gråblå och gula. De gula heter egentligen Capri men dekoren är precis likadan som Rosmarin. Jag hade ingen grå eller gul sen innan, så jag köpte en av varje. Snyggt att matcha dem mot varandra. Och ja, jag använder dem flitigt!

Överlycklig blev jag också när jag upptäckte en Viktoria-soppterrin. Jag har nästan alla delar i den servisen men saknar soppterrinen och kannan (kan finnas fler delar jag inte känner till också förstås). I alla fall var denna terrin i helt perfekt skick och trots att jag inte lyckades pruta köpte jag den utan att tveka särskilt länge. Blir perfekt att ha glögg i, har eventuella planer på att ordna ett litet glöggmingel i december 🙂

Terrinen tillsammans med några av mina andra delar i serien.

Stod och dreglade bra länge över Karneval-vaserna som Stig Lindberg formgivit. Dyra är de, ändå var jag nära att hosta upp pengarna. Det slutade med att jag tröstköpte fatet på bilden ovan i stället. Egentligen har jag bestämt mig för att inte köpa fler fat över huvudtaget då de är svårplacerade. Vaser är mycket lättare att få plats med och exponera i hemmet.

Den här Paprika-vasen till exempel, eller Spiral-vasen på bilden nedan, hör ju till den sortens vaser man mer än gärna skulle pryda sin lya med.

Fick även med mig en Mumintidning, specialnumret som Scandinavian Retro gett ut. En bra investering, eftersom den på grund av rättighetsskäl inte kommer att tryckas om till skillnad från resten av Retrotidningarna. Så det kan vara värt att köpa ett extra exemplar för att kunna sälja i framtiden. Dessutom har jag alltid gillat Mumintrollen även om det inte är något jag samlar på i dagsläget.

Och det var allt från Antik- och Kuriosamässan för denna gång!