Att hitta sitt kall i livet

Plötsligt kommer det över en. Den där känslan. Det är det här jag vill göra. Det är här jag vill vara.  Kanske inte precis exakt just nu. Men någon gång. Någonstans.

Hela helgen har jag varit på Smålandsposten i Växjö med Svenska nyhetsbyråns skribentskola. För det första älskar jag redaktionsmiljön. Ja, tidningar överlag. För det andra vet jag få saker som gör mig så varm i själen som att få diskutera politik och media med kloka människor. Och att få lära sig saker – som hur tidningskoncernerna i Sverige är uppbyggda, varför ledarsidorna har den politiska färg de har och varför en text från 1970-talet fortfarande är ett utmärkt exempel på hur man kan övertyga utan att argumentera.

Jag har insett att jag vill lära mig mer om grekisk mytologi eftersom myterna och gudarna utgör grunden för dagens och morgondagens politiska konflikter. Och jag vill läsa, skriva, lära mig, läsa, skriva, skriva lite till och bli bättre. Jag vill slipa bort mina ojämnheter och behärska fler ämnen.

Att verka som ledarskribent är som att ställa sig på en scen varje dag, sa en av de som föreläste för oss. Jag lyssnade, och jag längtade dit med skräckblandad förtjusning. En dag, på en tidning någonstans, kanske jag sällar mig till skribenternas scen på riktigt. Har jag ett kall i livet, så måste det vara detta.

20140928-165419-60859164.jpg

Annonser

10 skäl – därför ska du rösta på Moderaterna

Har du ännu inte bestämt hur du ska rösta? Jag är ute och knackar dörr, kampanjar på olika evenemang, står i valstugan och pratar med väljare väldigt, väldigt mycket just nu. Jag upplever att det är fler denna gång än i tidigare valrörelser som inte har bestämt sig, så här har jag försökt sammanfatta 10 goda skäl att lägga röst på Moderaterna. I riksdagen, i landstinget och i valet till kommunfullmäktige. Har skrivit ganska kortfattat – vill du veta mer eller har frågor – tveka inte att höra av dig.

1. Jobben. Det ska vara billigt och enkelt att anställa. Moderaterna är en garanti för att arbetsgivaravgifterna för att anställa unga hålls låga och att den halverade restaurangmomsen inte ska höjas. Med en rödgrön regering blir det dyrare att anställa, särskilt inom restaurangbranschen. Jobb skapas när företagen växer. Jobb skapas inte när politiker hittar på diffusa låtsasjobb.

2. Jobben.  Moderaterna vill behålla ROT- och RUT-avdraget som gjort två branscher som tidigare bestod av väldigt mycket svartjobb, till branscher med vita jobb och där fler kan anlita hjälp i hemmet för att så väl renovera fönster som putsa fönster. Det har inte minst underlättat för pensionärer som kan anlita städning till ett rimligt pris utan att behöva krångla med hemtjänst. Fler företag har startats, många av kvinnor. Människor som annars haft svårt att komma in på arbetsmarknaden har fått jobb i dessa företag. Vänstern hotar alla dessa arbeten.

3. Jobben Sedan 2006 har det skapats 340.000 nya jobb. Jo, så många är det faktiskt. Trots en finanskris. För att de arbetslösa ska kunna ta de nya jobben måste matchningen på arbetsmarknaden bli bättre. Utbildningssatsningar måste riktas mot bristyrken. Utlandsfödda ska komma i jobb snabbare, svenskundervisningen förbättras och valideringen av utlandsföddas yrkeskunskaper måste gå smidigare – så att vi inte slösar bort kompetens genom att läkare kör taxi och att arbetslösa läser högskolekurser som inte leder till jobb.

4. Regeringsdugligheten. När Alliansen tog över 2006 hade de förberett sig extremt noga i två års tid. De rödgröna har inte ens börjat prata med varandra. De har ingen gemensam jobbpolitik, ingen gemensam utrikespolitik, ingen gemensam skolpolitik. Men de har väldigt olika åsikter inom dessa frågor. Hur ska de på några få veckor sy ihop en hållbar statsbudget? Alliansen har redan redovisat vilka frågor de prioriterar, de är vana att kompromissa och har finansieringen klar.

5. Fredrik Reinfeldt. Han har erfarenheten, lugnet, kunskaperna och viljan att fortsätta leda landet. I torsdagens debatt i TV4 blev det tydligt att den enda realistiska motkandidaten, Stefan Löfven, inte är tillräckligt stabil när han bryskt puffar bort Annie Lööf och blir märkbart stressad. Statsministern ska träffa många av världens ledare – då håller det inte att uppträda så pass barnsligt.

6. Skolan. Skolan är kommunal. I Västerås har barngrupperna blivit större under de senaste åren när Socialdemokraterna styrt i kommunen. Eleverna får inte heller lika mycket undervisning som de har rätt till. Moderaterna vill införa fler karriärtjänster för lärare så att de bästa lärarna tjänar mer. Det ska löna sig att vara en skicklig lärare. Alla elever ska ha rätt till sommarskola. Undervisningstiden i matematik behöver öka.

7. Vården. Alliansen har kortat vårdköerna genom satsningar som kömiljarden. Ingen ska behöva en kölapp för att få vård. Sedan 2006 finns 200 nya vårdcentraler i Sverige. Vi har infört rätten att själv välja vårdcentral och den rätten slår vi vakt om när vänstern hotar den. Antalet läkare och sjuksköterskor har aldrig varit fler än nu. Vi vill minska administrationen som läkare och sjuksköterskor måste ägna sig åt och som tar tid från patienten. Mer vård och mindre byråkrati helt enkelt.

8. Jämställdheten. I dag jobbar en större andel av kvinnorna heltid jämfört med 2006. Moderaterna har gjort det lättare att starta företag i kvinnodominerade branscher som vård och omsorg. På landstingsnivå vill vi avsätta pengar för att fler anställda ska kunna göra lönekarriär.
Moderata kvinnor bildade det första politiska kvinnoförbundet i Sverige. Vi har många starka profiler som driver jämställdhetsfrågorna och jag är övertygad om att vi kommer fortsätta utveckla vår jämställdhetspolitik, utan kvotering men med tron på att vi bygger ett jämställt samhälle underifrån.

9. Skatten. Moderaterna har gjort det mer lönsamt att jobba jämfört med att gå på bidrag. Låg- och medelinkomsttagare har fått de största skattesänkningarna. Skatten för pensionärer har sänkts fem gånger. På kommunal nivå vill jag driva att slöseriet med skattepengar minskar. I Västerås vill Socialdemokraterna lägga 50 miljoner kronor på en ladugård på Gäddeholm, som ett exempel på vad jag inte tycker skattepengar ska läggas på. Prioritera kärnuppgifterna: vård, skola och omsorg. Låt företag utmana kommunen på att utföra olika uppgifter – om de kan göra det bättre och billigare.

10. Tryggheten. Tack vare Alliansen har poliserna blivit fler, straffen för våldsbrott har skärpts och förtroendet för rättsväsendet ökar. Vi vill skärpa straffen för de som återfaller i brott och fler poliser ska vara synliga på plats i brottsutsatta stadsdelar.

Slutligen – Moderaterna lovar inte allt till alla. Men vi håller vad vi lovar.

Inte till salu. Eller?

Vi har sett dem ett bra tag nu. Vänsterpartiets valaffischer som är smetade med budskapet ”Välfärden är inte till salu”. Det låter som en tydlig ståndpunkt. Men man behöver inte åka längre än till Fagersta för att hyckleriet ska vara ett faktum.

Bergslagssjukhuset i Fagersta drivs privat och finansieras med skattepengar. I dagens Fagersta-Posten svarar landstingsrådet Juha Rundgren (V) på frågan om partiet tycker att sjukhuset i fortsättningen ska drivas privat eller offentligt. Hans svar: ”Vi har inte bildat oss en konkret uppfattning i just det här fallet.”

Vad hände med den stenhårda parollen ”Inte till salu”? Är det kanske så att när det visar sig att patienterna är nöjda och Fagerstaborna vill ha kvar sitt sjukhus, så kan man tumma lite på det där med principerna?
Är det så, att när privata alternativ visar sig fungera bra, så blir det svårt att motivera varför de ska tas bort? Speciellt när alternativet kanske är – inget sjukhus alls, eftersom landstinget redan misslyckats en gång med att driva sjukhuset. Det var därför man lade ut driften på entreprenad.

”Inte till salu” borde Vänsterpartiet kanske ändra till ”Ibland till salu”. Och den som vill vara säker på att Bergslagssjukhuset får leva kvar även efter valet, gör klokast i att lägga sin röst på Alliansen.

S är inget vård- och omsorgsparti

Det kanske fanns en tid då Socialdemokraterna hade en stark politik för vård- och omsorg. Den tiden är i så fall förbi. Det blir tydligt när man läser det valmanifest som Stefan Löfven och Magdalena Andersson presenterade idag.

I Aktuellt tidigare ikväll lyfte Andersson fram satsningen på traineeplatser inom vård och omsorg. Man ska alltså tvinga ut långtidsarbetslösa på sjukhus och äldreboenden. Känns lite som att de tänkt ”vad sjutton ska vi göra av de långtidsarbetslösa? Hm, många väljare har nog uppfattningen att det är för lite personal inom vården, så vi pressar in dem där!”
Problemet är att det knappast är så enkelt. Att vara vårdpersonal är inget yrke som passar vem som helst. Det kräver kompetens och motivation. Om det nu hör till våra viktigaste yrken kan det väl inte vara rimligt att framtidsbehovet av vårdpersonal ska täckas med icke-kvalificerade ungdomar? Är det så vi höjer kvaliteten inom äldreomsorgen? Vill vi bli omhändertagna av människor som är dittvingade snarare än att de brinner för vårdyrket? Tyvärr signalerar detta fördlag att vårdyrket inte ska ha den status det förtjänar. Och har man verkligen räknat med vad det kostar att handleda alla dessa personer? Det är nämligen väldigt tidskrävande.
(S) borde i stället börja med att förbättra arbetsvillkoren i de kommuner och landsting där de styr så att fler unga lockas att självmant söka vård- och omsorgsutbildningar.

Socialdemokraterna skriver vidare i sitt valmanifest att man vill öka resurserna till sjukvården. Om det handlar om generella statsbidrag till landstingen riskerar dessa att snabbt ätas upp. S vill satsa två miljarder totalt, för Västmanlands del innebär det 54 miljoner. Men samtidigt har hyrläkarkostnaderna ökat med 50 miljoner på tre år av socialdemokratiskt styre i landstinget. Fortsätter det i samma takt blir det inte många kronor kvar.

I valmanifestet kritiseras också New Public Management, men man är väldigt luddiga angående hur en ny styrmodell av vården ska se ut. Hittills har jag inte hört att någon, varken läkare eller politiker, presenterat ett reellt alternativ och har svårt att se hur S ska kunna trolla fram något på kort tid.

Inga besked ges i manifestet om vad som ska hända med vårdvalet – LOV nämns när det gäller äldreomsorg men inte när det gäller primärvård. Förhoppningsvis har man insett att det är en reform som fungerat väldigt bra och som patienterna är nöjda med. Inte heller kömiljarden nämner man, en framgångsrik Alliansreform som kortat vårdköerna. Däremot vill S garantera att man får cancerbehandling inom fyra veckor. Fine, men inget har hindrat dem att genomföra detta i de elva (tror jag att det är) landstingen där de redan styr.

Sjukvården är landstingsstyrd och äldreomsorgen kommunal. Men ser man till de statliga inslagen som ändå finns kan man konstatera att Alliansregeringen efter åtta år kortat vårdköerna genom statliga stimulansmedel, infört valfrihet för patienterna så att man ska kunna välja vårdcentral och nu även specialistvård över länsgränserna. Antalet vårdcentraler har ökat under Alliansens ledning. Antalet läkare och sjuksköterskor har blivit fler. Personligen gillar jag utvecklingen som sker inom Moderaterna, där många duktiga landstingspolitiker tagit taktpinnen för att förbättra vår sjukvårdspolitik. Och efter att ha läst Socialdemokraternas tunna löften på vårdområdet kan jag konstatera att konkurrensen inte är speciellt hård.