Mat, teater och parlamentstur i London

Jag hade aldrig varit i London förut. Mitt sällskap J säkert tio gånger. Båda var supernöjda när vi landade på Västerås flygplats igår, efter en midsommarweekend i en stad som jag gillade så fort jag klev av planet.

Vi bodde väldigt nära British Museum på ett hotell som hette Myhotel Bloomsbury. Ett tips är att alltid boka via hotels.com – vi fick en gratisnatt i London tack vare att vi samlat på oss ett gäng hotellnätter i New York, och kunde kosta på oss att bo väldigt centralt. J ansåg att man ”ska” bo sunkigt i London och att det hör till, men jag höll väl inte riktigt med… Myhotel var i alla fall fräscht och vårt rum hade en enorm takhöjd. Ganska lyhört men är man redan halvdöv som jag är spelar ju sådant mindre roll.

Första kvällen åt vi på italienska lilla pärlan Cosmoba. Servitören hade allt annat än bråttom, och när J artigt frågade om de kunde sätta på värmen fick han svaret ”det är inte kallt”. Vilket vi mest tyckte var roligt, och min pasta carbonara var jättegod och förrätterna ännu bättre. Prisvärt ställe.

På Midsommarafton tog vi oss ut till Notting Hill. Gick längs Portobello Road och spanade in marknaden. Jag köpte två emaljskyltar och så åt vi fish and chips, en riktig klassiker.

Retro Clothing, en av få retro/vintage-butiker jag var inne i. Fanns lite porslin där också. Inget som jag fastnade för. Lär finnas mycket bra vintage i London dock, får se om jag tar mig tid någon annan gång att leta ordentligt. Nu var det mycket annat vi ville hinna med denna helg.

Vi promenerade i Kensington Gardens och Hyde Park.  Kan inte säga annat än att det var väldigt fint och romantiskt och gulligulligt.

Eftersom det var min födelsedag (hurra för mig) så överraskade J mig med att ha bokat bord i förväg på Tamarind. En indisk restaurang med en stjärna i Guide Michelin. Och det märktes kan jag säga. Åt kyckling till förrätt, lamm till huvudrätt och pistasch-kulfi till efterrätt. ALLT var himmelskt gott. Kan rekommendera deras teatermeny, då kostar det inte skjortan heller. Servicen oklanderlig.

Efter middagen var vi och såg The Mousetrap på St Martins Theatere. Detta är den teaterpjäs som spelats längst av alla i världen och nu är inne på sitt 63:e år. Jag är ett stort fan av Agatha Christie som skrivit pjäsen och har samlat på hennes böcker sedan jag var 12 år gammal. Nu har jag en ganska fin samling svenska originalutgåvor, får visa den i ett annat inlägg någon gång. I alla fall var det jätteroligt att få se pjäsen, välspelad, rolig och så genuint engelsk! Den utspelar sig på ett klassiskt gammalt guesthouse på landsbygden och jag och J blev rätt sugna på att ta in på ett sådant på en resa i framtiden.

På lördagen fick jag äntligen se Big Ben, när vi begav oss till det brittiska parlamentet för en guidad rundtur. Wow, säger jag bara. Deras parlament kändes stundtals mer som en kyrka, och det var roligt att se House of Commons som skiljer sig en del från plenum i Sveriges riksdag… bara en sådan sak som att inte alla får plats och att man får ställa sig i ett annat rum för att rösta. Är man politisk nörd är ett parlamentsbesök ett måste.

Efter parlamentet strosade vi runt Buckingham Palace men det var galet mycket folk så vi gick vidare och hälsade på Churchill…

Till London Eye var det milslånga köer så det skippade vi.

Afternoon Tea bokade vi in i förväg på The Library Lounge. Åh, det kommer jag leva på ett tag! Först och främst var teerna jättegoda. Utsökta klassiska tillbehör som scones och sandwich, lite sötsaker och macarons – och så fick vi dricka så mycket Prosecco vi bara orkade. Allt i en underbar biblioteksmiljö med utsikt över Themsen.

Värt varenda pence.

Lite shopping blev det också, bodde ju ett stenkast från Oxford Street. Besökte Primark för första gången, och det var ju precis sådär megabilligt som man hört talas om. Mitt emot Primark låg en av mina favoritaffärer Dorothy Perkins, där köpte jag klänningen som jag har på mig på bilden från Tamarind ovan.

Resan avslutade vi på Honest Burger. Sa jag att min karl är världsbäst på att hitta bra restauranger? Detta hipsterställe serverade otroligt goda hamburgare. Till och med bättre än de vi åt i New York, och då testade vi en rad olika. Det var sannerligen värt att vänta 45 minuter på ett bord, och då det ligger i Soho med mängder av barer runt hörnet är det inte svårt att hitta ett ställe för en drink medan man väntar.

Sammanfattningsvis – London är fantastiskt fint och jag återvänder väldigt gärna för att äta mera, shoppa mera och se mera. Att det dessutom går att flyga dit direkt från Västerås gör det ju inte mindre lockande att åka dit snart igen 🙂

Annonser

I medborgarnas tjänst och intresse

Det är tur att man är sjukligt intresserad av kommunpolitik. Annars är det tveksamt om man skulle orka ändå in i kaklet på dagens kommunfullmäktige som pågått sedan klockan 8.00. Sluttiden är satt till 23.00. Vi debatterar budgeten, och det finns fem olika förslag varav Moderaternas är ett av dem (det bästa såklart, hehe). Att ta ansvar för ekonomin är en moderat paradgren, så även i Västerås kommunfullmäktige. Vi säger nej till onödiga lån som skuldsätter kommande generationer och håller hårt i skattebetalarnas pengar.

Debatten delas in i block efter olika nämnder, och förutom en nätt liten ordväxling med kommunstyrelsens ordförande Anders Teljebäck (S) där jag ifrågasatte hans vurmande av ett kommunalt storbolag, var jag uppe i debatten som handlade om byggande och bostäder. Jag sa bland annat att Västerås stad måste få fler att bygga, staden har alldeles för få aktiva byggherrar idag. Socialdemokraterna snackar mycket om hur bra de är på näringslivsfrågor men här är ett bevis på att de inte har lyckats. En enkät som byggherrarna svarat på visar att man inte är speciellt nöjd med stadens bemötande i idéstadiet. Så det måste till en attitydförändring – den som vill bygga ska bemötas positivt och för att bygga fler bostäder måste man kanske offra några tallar och skyddsvärda insekter. Krångliga regler ska tas bort. Markanvisningarna ska ha tydliga kriterier. Och vi är det hittills enda parti som pekat ut outnyttjade fastigheter vi kan sälja för att få intäkter. 

Mina principer för Västerås bostadspolitik kan sammanfattas i tre punkter: 

  • Bygg högt och bygg snyggt.
  • Krångla inte till det!
  • Låt andra än kommunen göra, det andra gör bättre.

Återstår att bevaka dessa principer i fastighetsnämnd och fullmäktige framöver.

  

Tomter, tält och sex timmars arbetsdag 

Kommunfullmäktige pågår. Kunde inte hålla mig borta från talarstolen ikväll heller. Kvällens största debatt handlade om höjningen av priset för att friköpa sin tomträtt. Västerås har över 5500 tomträtter. En socialistisk kvarleva från 60- och 70-talet när kommunen ville ha kontroll över marken, därför tillät man folk att bara bygga sina hus på tomter som ägdes av kommunen som de sedan fick betala hyra för. Möjlighet att köpa loss sin tomt finns men nu ska priserna chockhöjas. För en familj på Hamre handlar det om en höjning med flera hundratusen kronor. Vi moderater är det enda partiet i kommunfullmäktige som står upp för husägarna och inte vill se några chockhöjda priser. Det är ju husägarna som skött om tomten, betalat anslutningsavgifter för vatten och värme en gång i tiden, samt betalat höga hyror genom alla år. Jag tycker det är bra om fler får äga sin tomt och ser inget egenvärde i att kommunen äger marken när det inte finns någon annan potentiell köpare än husägaren. Skrev en debattartikel om detta nyligen i VLT, den kan läsas här.

Var också uppe och debatterade sex timmars arbetsdag, ett förslag från Vänsterpartiet som vill införa detta inom stadens äldreomsorg. Finns ca 2000 goda argument varför detta inte bör införas, men några av de viktigaste är:

1. Finansiering saknas helt, äldrenämnden går redan med underskott. Naivt att tro att sex timmars arbetsdag med bibehållen lön inte skulle kosta massor med pengar.

2. Sverige har idag få kvinnliga chefer och VD:ar jämfört med andra länder, detta beroende på att kvinnor jobbar färre timmar än män. Du når inte toppositioner genom att jobba mindre. Alltså skulle en arbetstidsförkortning inom kvinnodominerade yrken öka ojämställdheten. 

3. Det är i grunden en fråga mellan arbetsmarknadens parter, inte för politiska beslut. 

Slutligen hade jag tillsammans med Caroline Högström och Jesper Brandberg ställt en interpellation om det märkliga beslutet att förbjuda torghandlare att ha andra tältfärger än vita och grönvita. Efter många turer tillåter kommunen nu även andra färger, en liten men viktig seger för friheten.

Rundar av med en fin bild från Strömsholms slott, jag var där i förmiddags och kampanjade i Moderaternas monter på hästtävlingarna som pågår fram till söndag. Ett jättetrevligt arrangemang, är man det minsta hästintresserad kan jag varmt rekommendera att åka dit. 

 

Jobbfientligt fack och bostadsfientlig hyresgästförening

Läser i kårtidningen Ergo om hur Folkes livs i Uppsala inte får ha nattöppet, trots att de anställda vill detta och efterfrågan finns bland kunderna. Studenter kan som bekant ha en annan dygnsrytm (läs: pubrundor, sovmorgnar och fem timmars schemalagd tid i veckan-kurser, been there, done that) och då är det inte orimligt att komma på idén att köpa ett paket makaroner klockan två på natten. Men facket säger nej och hänvisar till att ”det inte är nödvändigt ur samhällssynpunkt”, och att butiken ”redan har stans längsta öppettider”. Dessutom kan det vara ohälsosamt att jobba natt. Att det skulle kunna leda till fler jobb, det struntar man i. Och det är det som gör mig så upprörd. Om man påstår sig värna arbetare, borde man väl jubla åt alla försök att minska arbetslösheten? Det måste väl vara tusen gånger bättre att jobba natt i en matbutik än att gå arbetslös?
Och den paternalism som facket visar prov på är så oerhört tröttsam. Varför ska facket ens ha synpunkter på hur länge en affär har öppet eller när folk borde handla sin mat? Vill Handels även återgå till 60-talets förbud mot att ha öppet på kvällar och söndagar? Samma argument hördes ju då – stackars anställda som får jobba kvällstid. Nu råkar det vara rätt populärt att jobba obekväm arbetstid inom Handels därför att ob-ersättningen är hög (särskilt jämfört med restaurangbranschen). Vi människor är olika och vissa trivs bra med att jobba andra tider än normen. Men för facket finns bara plats för ett synsätt, en norm, en tanke. Det är verkligen sorgligt.

En annan stor organisation som påstår sig stå på vanligt folks sida är Hyresgästföreningen. De driver en kampanj som heter Fler hem.
Nu har det kommunala bolaget Salabostäder bestämt sig för att sälja en del lägenheter ur sitt bestånd för att ha råd att bygga nytt. Ett ganska vanligt sätt att få loss kapital inom byggbranschen. Man räknar med att bygga 58 nya lägenheter. De lägenheter som säljs får nya ägare och totalt ökar alltså antalet hyresrätter i Sala. Bra eftersom det råder bostadsbrist i kommunen, kan man tycka. Men Hyresgästföreningen slår bakut och protesterar. Ojar sig om att detta skapar oro hos hyresgästerna, trots att de är garanterade att få bo kvar. Trots att detta är nödvändigt för att – just det, skapa fler hem.
Hur tror Hyresgästföreningen att man ska ha råd att bygga nytt om man inte får loss kapital? Det är så ohederligt att driva en kampanj för fler bostäder ena dagen, för att andra dagen motarbeta konkreta förslag för just detta. Hyckleri är vad det är. Och för övrigt är det fel att kalla det ”utförsäljning” när det är en försäljning det handlar om. Att ”sälja ut” är att rea ut något, skillnaden är stor men tyvärr brukar även medierna, som SVT i det här fallet, ha svårt att skilja på dessa begrepp.

Fler jobb och fler bostäder är två av våra största samhällsutmaningar. Därför är det så anmärkningsvärt att två av de största aktörerna på arbets- och bostadsmarknaden helt missar målet. De arbetslösa och de bostadssökande är förlorarna när fack och hyresgästförening får bestämma.