Ny second hand-butik i Västerås

För två veckor sedan öppnade Returbolaget – en ny second hand-butik i stan (tack Anna för tipset) och jag har förstås varit grymt nyfiken på den. Idag hade jag äntligen tid att åka dit. 
Butiken ligger på Finnslätten, Wijkmansgatan 7. Det är inte så tydligt skyltat men nedan ser ni bilder på vilken dörr ni ska spana efter. Pluspoäng för generösa öppettider på helgen! 

   
 Det var fint sorterat och flera rum med glas, porslin, keramik och lite möbler. Ägaren kände igen mig från min blogg (kul) och berättade att han letade större lokaler för att kunna ha mer möbler till försäljning. Det här var bara början! En ytterst lovande början, tyckte jag.

  
En fin Jetson-fåtölj fanns till salu. Den vore faktiskt inte helt fel att ha… någonstans… därhemma. Hm. 

  Returbolaget köper även prylar, perfekt om man vill sälja av saker för att få plats med nytt. 

Verkligen superkul att det startat en ny, välsorterad second hand i Vässan. Detta blir ett givet stopp på mina loppisrundor framöver. 

Annonser

Bland zebror och paprikor

Det har varit lågsäsong på retrofronten ett tag. Få loppisar utöver de gamla vanliga, och på de gamla vanliga (Life center/Brödet/Myrorna/Stadsmissionen) har jag inte hittat mycket att skryta över, förutom en jättefin tweedkappa som jag använder mest varje dag. 

Men – såhär års kan man alltid se fram emot vinterns höjdpunkt, nämligen Antikmässan. I år kunde jag tyvärr inte ta ledigt på fredagen och åka med retrogänget från Västerås utan åkte dit själv i lördags i stället. Funkade det med även om det var trist att missa den årliga bloggträffen. 

  
Mycket av montrarna kändes igen från tidigare år. Dock instämmer jag med Femtiotalsjakten om att det var mindre ”gladretro” i år. Dock ska man vara medveten om att det kostar 25.000 kronor bara att hyra en monter på mässan, så man måste sälja en hel del för att gå runt med tanke på transportkostnader etc. 

  
Jag var väldigt sugen på att köpa en Zebra-tekopp. Men sparar till en resa i påsk och därför får de lite dyrare inköpen vänta till sommaren. Typ.

  
Astra-kopparna kostar hälften så mycket som en Zebra och är inte alls dumma de heller. 

  
Mycket fina samlingar av vaser från Upsala-Ekeby fanns att dregla över. Just Paprikavaserna har jag en särskild relation till, en relation som blev ännu mer komplicerad tidigare i veckan då jag trodde mig ha fyndat en unik modell men det visade sig vara en avkapad vas… snopet var ordet! 

  
En rolig sak med mässan är att upptäcka diverse saker man har i sitt hem och kolla hur mycket de säljs för. Som detta brickbord, jag köpte ju ett likadant på auktion i somras. För en tredjedel så mycket som bordet på denna mässa kostade.

  
Konst av Olle Baertling fanns det även i år, minns hur nära jag var ett köp ifjol. Men det får vänta lite till det med.

   

Prunus fanns i massor. En dekor jag gillar mer och mer. Har hittills bara två djuptallrikar men tackar inte nej till fler delar. 

  
Vad köpte jag då? Jo, en trave porslin. Underst ”Delfi” av Helmer Ringström och över dem tallrikar med en dekor som heter Aslög. Vet inte vem som gjort den. Men supersnygga är de. Och skicket var mycket, mycket bra så jag slog till. Köper sällan många tallrikar utan det blir några enstaka av varje snygg dekor jag hittar. Tycker det är kul att variera sitt vardagsporslin och dukar gärna udda. Överst i bilden syns förresten en Vereco-skål som jag köpte för några kronor på en jätteliten loppis i Bro idag. 

Kände hur jaktinsinkten väcktes till liv i helgen – nu är jag redo att ge mig ut och jaga fynd! Hoppas på en vår och sommar som ger god skörd.

 

Fina Fridnäs

Just nu diskuteras försäljningar av ett flertal skolbyggnader i Västerås. Bland annat Fridnässkolan och Skepparbacken. Eftersom jag aldrig besökt dessa skolor ville jag se dem ordentligt innan jag tar ställning till en eventuell försäljning.



Fridnässkolan är helt underbar med sina runda former och mäktiga trappor. Inuti skolan har man en fantastisk utsikt över Mälaren.


Interiören går inte av för hackor. Kakelugnar i nästan varje rum, vackra bjälkar och trägolv. Jag hade inte haft något emot att gå om skolan i denna byggnad!

Stort tack till Johan på Fridnäs som visade skolan. Fick tillfälle att hälsa på en drös trevliga lärare och mycket välartade elever.

Nackdelen med skolan är tillgängligheten. Hur vacker den än är så går det inte att bortse från att det är trånga utrymmen och att det saknas hissar och annat. Å ena sidan en underbar skolmiljö – å andra sidan inte en optimal skolmiljö. Sälja och bygga ny skola – eller bevara i kommunal ägo? Jag lutar åt ett håll men ska fundera lite till.

Det blev också en titt på Skepparbacken. Här går mellanstadieelever som tillhör stiftelsen Fryx. Ett problem med denna skolbyggnad är att eleverna måste korsa en trafikerad väg för att nå matsal, idrottshall, slöjd med mera. Läget är mycket bra och centralt, och det finns utrymme att skapa fler byggrätter utöver själva skolan. Bygger man en ny skola i sluttningen vid Fryx skulle Skepparbacken kunna säljas och göras om till bostäder, det tror jag skulle kunna bli bra. Däremot är jag emot en försäljning av Fryxellska skolan, som är betydligt större och en strategiskt viktig och långsiktig skolbyggnad för staden. S-styret har dragit igång försäljningsprocessen men under tveksamma former – jag kommer att skriva mer om detta framöver.

Varför gömmer sig Anders Teljebäck?

Den senaste tiden har det varit tidningsartiklar, radio- och TV-inslag om orkestern Sinfoniettan. Musikerna har i dag 60 procents tjänstgöringsgrad, men Västmanlandsmusiken har inte längre råd att erbjuda mer än halvtidstjänster på 50 procent.

Då ska man veta att kommunstyrelsens ordförande, tillika ordförande i Västmanlandsmusiken, Anders Teljebäck (S) skickade brev till alla musiker inför valet 2014 där han lovade alla att få heltidstjänster

Det löftet var inte värt ett smack. Nu visar sig ekonomin vara så dålig att man måste skära ner på musikernas tjänstgöringsgrad, vilket fått musikerna att må dåligt. Vem får då ta all skit i media för detta? Jo, Dag Celsing, direktör för Västmanlandsmusiken. Se exempel här och här.
Jag har egentligen ingen uppfattning om Celsing som direktör, jag sitter inte i Västmanlandsmusikens styrelse och har ej haft med honom att göra – men jag tycker det är anmärkningsvärt att det är mot honom den huvudsakliga kritiken riktas när det handlar om politiska beslut.

Det är tydligt att Anders Teljebäck (S) gömmer sig bakom Celsing. Trots att det var Teljebäck som lovade musikerna heltid innan valet. Trots att det är Teljebäck som är styrelseordförande – både för musiken och för hela kommunen. Det är Teljebäck som sitter på pengarna och makten. Ändå låter han direktören bära hundhuvudet.
Fegt, tycker jag.