Kvinnorna som äger Norberg

I helgen har jag bokstavligt talat kört runt i halva Västmanland. Igår blev det kampanj i Fagersta och Hallstahammar. Idag Västerås och Norberg.

Norberg är en liten kommun i norra Västmanland, på gränsen till Dalarna. Norberg är framför allt känt för två saker. Det ena är kvinnan på bilden ovan. Ja inte jag då, utan hon bredvid. Frida Hansdotter, OS-guldmedaljör i slalom. Grymt. Jag minns att jag gick upp supertidigt i vintras för att se hennes guldåk och det var galet spännande. Jag är iofs imponerad av alla som tar sig ner för en slalombacke levande. Har testat och avfärdat det som livsfarligt.

Idag invigdes Norbergs nya idrottshall som fått namnet Frida Hansdotter Arena. Moderaterna var såklart där och det kändes riktigt fint att det politiskt illröda Norberg för en dag badade i blått.

Norbergs andra kändis heter Elsa Andersson och är ett gult konditori som man inte får missa att besöka. Många åker hit enbart för att fika och konditoriet har en väldigt fin, gammaldags inredning. Ursprungshuset var jättegammalt men brann sorgligt nog ner för några år sedan. Är imponerad över att man lyckats bygga upp det igen i samma stil som innan branden. Och besökarna sägs vara fler än någonsin.

Det är verkligen roligt att åka runt i Västmanland och kampanja, det finns många fina platser att upptäcka och Norberg är ett riktigt trevligt utflyktsmål. De har en auktionsfirma också, Broarna, som jag måste besöka snart. Men det får bli efter valet tror jag bestämt.

Fem saker man inte hinner i en valrörelse

1. Tvätta. Alltid hittar man någon skrynklig kampanjtröja i en hög som inte luktar (alltför mycket).
2. Laga matlådor. Mitt snabbmatskonto är skrämmande högt under valrörelser. Kycklingrulle från Mangia Mi och två grillade med bröd från Giddegrillen är mina guilty pleasures. Men man gör ju av med så mycket energi när man faktiskt PROMENERAR och knackar dörr dagarna i ända så det går jämnt upp på något vis, eller?
3. Träffa sina ickepolitiska vänner. Okej, lite sanning med modifikation eftersom jag trots allt klämt in ett bröllop, en 30-årsfest och lite retromöten i kalendern. Men de där trevliga spontandejterna är det hopplöst att få till.
4. Lämna tillbaka böcker på biblioteket. Alltså jag skäms så mycket över att betala förseningsavgift. Är väl en tidsfråga innan kvällstidningarna slår upp det stort och börjar dreva. FÖRLÅT STADSBIBLIOTEKET JAG SKA ALDRIG MER LÅNA EN BOK!!
5. Kolla på tv-program man borde kolla på, typ Agenda. Ja jag vet att jag borde twittra live från någon jätteviktig debatt, men när sjutton ska jag hinna se den? Om jag mot förmodan har en timme över för tv-tittande behöver jag något trivialt, typ Simpsons, för att inte få krupp.

Spelar valaffischer någon roll?

Dagen har ägnats åt kroppsarbete. För en kontorsråtta som jag är det välbehövligt. Vi har burit, klistrat, spikat, kört ut och ställt upp en herrans massa affischställ runt om i Västerås med våra toppkandidater och budskap.

I mitt Facebook-flöde har jag sett ett antal som ifrågasatt valaffischernas vara eller icke vara. Spelar det verkligen någon roll? Ingen väljer väl parti efter en affisch!

Nej, så kanske det är. Men å andra sidan, väljer någon parti på grund av en enda broschyr? Ett enda samtal med en politiker? Ett känslosamt inlägg i sociala medier? En snutt av en radioreklam? En fruktpåse på tågstationen en kylig morgon? En partiledardebatt i Agenda? Nej, det handlar ju allt som oftast om ett helhetsintryck. ”En samlad bedömning” för att använda en viss statsministers favorituttryck. Och i helheten blir varje del viktig. Affischer uppmärksammar att det är val (jo, förvånansvärt många väljare man träffar har inte hunnit tänka på valet särskilt mycket alls) och framför allt lokalt brukar partierna kunna ta ut svängarna med budskapen lite mer. Dessutom synliggörs ju som sagt kandidaterna som inte sällan är ganska okända för väljarna.

Idag när jag lastade vår kampanj-ambulans med material inför morgondagens kampanj gick det förbi ett gäng personer och jag hörde hur de började prata sinsemellan om Moderaterna när de gick förbi och såg partiloggan på bilen. Att folk börjar prata om oss är alltid en god början för att väcka intresse. Så visst fyller valaffischer en funktion.

För övrigt anser jag att valaffischerna var snyggare förr, men det tycker jag ju om det mesta vad gäller estetik. Fick jag bestämma skulle alla våra valaffischer se ut ungefär så här…

 

 

Spelar det någon roll vem man kryssar?

Idag rattade jag Moderaternas kampanj-ambulans ”M-bulansen” till Arboga. Kanske min favoritstad i Västmanland? Älskar husen, historiken, att det finns flera mysiga caféer, butiker och loppisar där… och alla trevliga moderater som finns där såklart. Idag knackade vi dörr – vad annars denna valrörelse – och jag gick tillsammans med kommunstyrelsens ordförande Anders Röhfors. Anders blev hastigt och lustigt kommunens starke man efter att Socialdemokraterna imploderat mitt i mandatperioden efter 97 års styre. Helt galet egentligen.

Det var slående hur nästan alla vi knackade på hos kände igen Anders, antingen till namnet eller till utseendet. Så är det ofta i mindre kommuner, kommunstyrelsens ordförande får en helt annan igenkänningsfaktor än i större kommuner. Ingen kände igen mig, hehe.

Är riktigt imponerad av det jobb Anders och övriga moderater gjort sedan de tog över. De styr alltså Arboga tillsammans med hela sex andra partier, däribland V. Knäppt kan man kanske tänka först, kan verkligen en moderat och en vänsterpartist regera ihop? Jo, det går faktiskt om jag får tro Anders. Men där kommer också personkemin in. Alla partier har mer eller mindre vettiga företrädare, nationellt såväl som lokalt. Störst skillnad är det oftast lokalt. I Fagersta exempelvis, där styrde vänsterpartisten Stig Henriksson under lång tid. Han sänkte skatten sex år i rad samt införde valfrihet inom hemtjänsten. Partifärg säger inte alltid allt.

Därför tycker jag det är viktigt att utnyttja möjligheten att inte bara rösta på ett parti, utan också kryssa en kandidat på valsedeln. Speciellt när det gäller samarbete med andra partier är det viktigt att det finns kandidater som också förstår vikten av detta. Visst enas man om de flesta åsikter inom ett parti, men i vilken utsträckning man prioriterar olika frågor varierar.

Jag uppmanar alla att inte bara rösta – utan också att kryssa. Vill man se vilken kandidat ens åsikter stämmer bäst överens med i riksdagsvalet kan man göra SVT:s valkompass här.

När partiledaren kom till stan

I en valrörelse är man igång nästan dygnet runt. Idag var det morgonkampanj på tågstationen, lunchkampanj på stan och kvällskampanj genom dörrknack i ett bostadsområde. Redan på onsdag börjar förtidsröstningen, så det finns ingen tid att förlora. Det är bara att köra på. Detta är ju vårt OS, det vi förberett oss för i fyra års tid. Det brukar sägas att om Moderaterna fått 14 röster till i ett av valdistrikten kommunvalet 2010 hade Alliansen blivit större än de rödgröna i fullmäktige. Så lite kan det skilja för ett maktskifte. Varje samtal räknas.

Men ibland behöver man en energiboost. Och det var precis vad som skedde idag. Idag kom partiledaren till stan. Ulf Kristersson kom ut ur en turnébuss och träffade 50 västeråsmoderater för att ingjuta lite mer energi i oss. Det lyckades verkligen, för stämningen var sannerligen på topp. Det blev många selfies och lite pepp-talk. Och en massa intervjuer i media såklart. Tidigare på dagen hade Ulf besökt poliskontoret på Bäckby, där problemen med bilbränder eskalerat senaste veckan. Även partisekreterare Gunnar Strömmer var med och jag gillar verkligen båda dessa herrar skarpt. Ulf är nog en av Sveriges absolut trevligaste politiker och jag hoppas verkligen att det var Sveriges blivande statsminister som vi såg i Västerås idag.

Vill man se ett inslag från dagens Ulf-besök i Västerås har SVT lagt upp ett här.

Kryssa Eleonore för ett tryggare Västerås

Jag kandiderar till kommunfullmäktige samt till riksdagen för ett Västerås som prioriterar ökad trygghet i bostadsområden, en värdig äldreomsorg och ordning och reda i skolan. För att kunna prioritera de sakerna måste annat prioriteras bort – exempelvis borde kommunen sluta investera i projekt de inte ska hålla på med, som kontorsbyggen, fisktrappor, kommunala ladugårdar och så vidare. Kostnaderna för försörjningsstöd måste sänkas genom att fler får jobb istället för bidrag.

Grönområden och parker ska bevaras. Nya bostäder och byggnationer ska anpassas till platsen där de byggs. Jag vill att Västerås anställer en stadsarkitekt – arktitekturen måste uppvärderas och det byggs alldeles för intetsägande och likformigt i Västerås idag. Nya områden som Sätra och Stationsområdet måste komma igång att byggas.

Jobb och studier ska alltid löna sig, men aldrig brottslighet. Straffrabatten som innebär att du får ”mängdrabatt” om du döms för flera brott samtidigt måste bort. Västerås har näst flest bilbränder per capita i hela Sverige, den utvecklingen måste vändas. Fler synliga poliser, ordningsvakter och trygghetskameror måste till.

Det var några av mina viktigaste prioriteringar inför valet. Kryssa mig för ett tryggare Västerås. Jag står på plats 5 till Västerås kommunfullmäktige och plats 9 till riksdagen på Moderaternas valsedel.

 

150 dörrar and counting!

Nu är det mindre än en månad kvar till valet! Jag lägger just nu större delen av mitt vakna dygn på valarbete med Moderaterna. Intensivt, kul och ångestfyllt på samma gång – på kort tid ska allt vi gjort under fyra års tid komprimeras och bedömas av svenska folket. På kvällar och helger blir det mycket dörrknackning i olika bostadsområden – kombinerat med sociala medier tycker jag det är den absolut bästa metoden att nå människor. Hittills har jag haft över 150 samtal genom dörrknackning de senaste månaderna, sammanlagt i Västerås har vi haft flera tusen. Är så stolt över våra medlemmar som ställer upp ideellt och ägnar kväll efter kväll åt detta – i så väl regn som stekhet värme. Nästan alla partier i Västerås knackar dörr men jag tror inget parti har knackat så många dörrar som vi.

Det blir både längre och kortare samtal – den som öppnar dörren styr helt och hållet vad vi pratar om. Extra roligt är det förstås att få frågor om bostäder som är den kommunpolitiska fråga jag jobbat mest med de senaste åren. Men det blir också mycket diskussioner om integration/migration – förstås – och trygghet och välfärd. En och annan vill ha sänkt skatt också.

Det svåraste med att knacka dörr är att möta väljare som helt eller delvis tappat tilltron till politiker överhuvudtaget. Då är det bara att försöka lyssna så mycket man kan och försöka så ett frö till den där tilliten som är så viktig i en demokrati. Jag kan inte förändra allt, men jag kan åtminstone lyssna, brukar jag tänka.

Ibland har folk undrat om det inte kan uppstå obehagliga och hotfulla situationer när man knackar dörr. Peppar, peppar, har jag aldrig känt mig rädd eller hotad när jag knackat dörr. Sedan finns det förstås otrevliga människor, men de är ärligt talat i minoritet. I alla fall när man står där öga mot öga. Men med tanke på all skit som folk vräker ur sig i sociala medier misstänker jag att man knackat på hos ett och annat ”troll” som betett sig helt annorlunda i dagsljus än på internet. Och just därför tror jag det är så himla viktigt att inte bara fokusera på sociala medier utan att också möta väljare face to face.

I helgen blir det fler samtal med väljare. Och har du frågor om moderat politik – hör gärna av dig!