Behöver vi kvinnor lyftas?

Kom just hem från en riktigt inspirerande kväll med kvinnliga karriärnätverket HERA. Är alltid glad och peppad efter dessa träffar, det är en ynnest att få umgås med drivna och ambitiösa tjejer i olika branscher. Dels ger det kontakter för framtiden, dels pushar det mig att våga mer och satsa på min egen karriär. Varje träff inleder vi med att berätta om något vi är stolta över. Just den biten är något jag utvecklat hos mig själv. Idag drar jag mig inte för att säga att jag är duktig på det jag gör. Jag har slutat vänta på att någon annan ska tala om att jag är bra.

TV4 var på plats och gjorde ett reportage inför Internationella kvinnodagen, så kanske syns jag i rutan nästa vecka. All cred till Erica och Johanna som startat och leder nätverket.

”Kvinnor måste lyfta varandra” är ett uttryck jag funderat en del på. Förutom att det är slitet känner jag inte riktigt att det stämmer in på mig själv. Vet att jag är kapabel att ta mig upp av egen kraft. Att då vänta på att någon ska ”lyfta” mig… njae. Däremot vill jag gärna inspireras av andras framgångar och delge mina erfarenheter. Och visst behöver man peppas ibland, allt går inte alltid ens väg. Men jag måste säga att sedan jag började tänka mer intensivt på att det är min egen insats som avgör om jag lyckas, har jag haft mycket mer flyt än tidigare.
Sedan är det inte så för alla, och inte heller ett statiskt tillstånd hos mig själv. Kvinnor förväntar sig generellt att få lägre löner än män, till exempel. Kvinnor investerar generellt sett inte den tid som krävs på arbetsmarknaden för att nå toppkarriärer och hämmas av samhällssystemets utformning – läs en bra artikel som förklarar detta här. Och otaliga är de gånger då jag upplevt att kvinnor ej deltagit i diskussioner på arbetsplatser och på möten i lika stor utsträckning som männen gjort. Detta stör mig. Därför tror jag nätverk som HERA kan vara ett sätt att motverka detta och jag är tacksam att få vara en del av det arbetet.

image

Bild från kvällens föredrag, lånad från Åsa

Annonser

Den samvetsgranne skribenten

Fick nyligen det glädjande beskedet att jag blivit antagen till Svenska Nyhetsbyråns skribentutbildning och det känns hur kul som helst. Att bli antagen var ett av de mål jag satte upp för 2014. Kursen kommer att ges under ett antal helger under året och avslutas med en resa till Riga och Vilnius, två städer jag inte besökt tidigare så det ska bli riktigt spännande. Men mest av allt ser jag fram emot att lära mig skriva riktigt grymma ledartexter, att utvecklas och att lära känna en ny grupp människor (vi är tio personer som ska gå utbildningen). Jag älskar mitt jobb och att jobba, men från och till kan jag faktiskt sakna att gå i skolan, ingå i en klass och lära mig saker.
Och om några timmar är det jag som ska försöka lära ut – befinner mig just nu på Moderaternas kandidatutbildning i Ramnäs, och i eftermiddag ska jag hålla ett pass om att skriva debattartiklar och insändare. Ska försöka delge lite blandade erfarenheter och lärdomar jag samlat på mig under åren, med uppmaningar som ”En samvetsgrann skribent undviker klichéer och modeuttryck.” Ett citat från Håkan Hagwall, som lärde mig skriva kort, klart och på korrekt svenska under året med Stureakademin. Bra lärare glömmer man inte.

För den som är nyfiken på kursen jag ska gå finns mer info att läsa här.

Antikmässan 2014

I fredags åkte jag på Antikmässan i Älvsjö. Hade sett fram emot det i flera månader och åkte från Västerås tillsammans med Anna och Helena. Väl framme försökte vi systematiskt beta oss igenom mässans montrar, med fokus på retroprylarna förstås. De lite äldre antikviteterna intresserade mig inte lika mycket. I vimlet syntes diverse tv-experter från Antikrundan, kulturministern och så ett helt gäng retrobloggare från hela Sverige. Varje år brukar en retrobloggträff anordnas och det var jättekul att få vara med på den i år. Spännande att träffa folk vars bloggar man följt ett tag, man har ju omedvetet byggt upp en bild om hur personen är. Det var uteslutande trevliga bekantskaper och framför allt kunniga. Begreppet retro rymmer mycket, någon är expert på barntyger, en annan vurmar för glasvaser och så vidare.

Efter nästan åtta timmar inne på mässan var jag relativt mör, men lycklig, och på kvällen begav vi oss till Årsta för att äta middag med ett gäng ur retrobloggnätverket. Verkligen en toppendag!

Vad köpte jag då? Innan mässan hade jag hoppats på att hitta lite roligt porslin med ovanliga dekorer, helst någon av de jag samlar på (Rosmarin, Viktoria, Ruta, Tim m.fl.) men utbudet var inte riktigt så brett som jag trott. Det gjorde dock inget, lyckades spräcka min budget ändå 🙂

20140219-213356.jpg

Klassikerna Berså, Spisa, Blå eld, Picknick och Mon Amie fanns det mycket av. Samlar inte på någon av dem dock… ännu.

20140219-213601.jpg

Min dröm, en stor golv-Paprikavas. Vasen till höger, en Spiral, skulle jag inte heller tacka nej till, men Paprikan är något extra. Fanns ett antal av dem på mässan och såg ingen som kostade mindre än 3000:-

image

Denna gula Luxus-lampa ”Texolux” hade jag siktet på redan innan jag kom till mässan. Jag har en röd och en blå likadan lampa, vore fint med en gul också. Dock avskräckte priset på 1300 kr, fick ju de jag redan äger för 2-300 kr styck. Å andra sidan har jag aldrig sett denna lampa till salu någon annanstans så lite kan jag väl gräma mig att jag inte köpte den.

image

Ett slags impulsköp… två Spiral-fat. Ingrid Atterberg för Upsala Ekeby. Egentligen borde jag köpt en vas ur denna serie då de är mycket mer lättplacerade än fat, men tror att dessa hittar sin plats i mitt hem också.

image

Läckra serien Polaris. Ögongodis. Dyrt.

image

IRA-brickor och Kold-burkar i en färgsprakande blandning.

image

Den här IRA-burken fick följa med hem. Har ju en matchande bricka sen tidigare. Signerad Ethel von Horn.

image

Det här är nog det köp jag är mest nöjd med. Ett Reptil-fat av Stig Lindberg. Matchar min turkosa köksvägg perfekt. När antikhandlaren väste ett surt ”okej då” på mitt sista bud när jag prutade visste jag att jag gjort en bra affär 🙂 Får dock lite dåligt samvete när jag prutar, vill ju att dessa handlare ska gå runt och finnas kvar också. Det är svindyrt att delta på mässan som utställare.

image

Fjärde köpet blev dessa snygga Gefle-assietter med dekoren ”Smide”. De var i nyskick så jag slog till på två stycken.

Och det var allt för denna mässa! Längtar redan till nästa!