Under vintern går jag i loppis-ide. I synnerhet under de allra mörkaste månaderna. Jag är väldigt beroende av ljus för att piggna till och är det mörkt och kallt håller jag mig helst inomhus. Att gå upp i ottan en helgmorgon för att hänga på låset till någon loppis händer alltså väldigt sällan på vintern, men desto oftare under sommarhalvåret. Jag tankar energi nu för att orka loppa järnet till våren. Men undantag finns ju, och i februari varje år inträffar ett stort undantag – nämligen Antikmässan i Stockholm.
I fredags styrde jag alltså kosan mot Älvsjö tillsammans med Retrolux-Anna och Retromorsan.
En av många snygga montrar. Överlag var det en bättre planerad mässa logistiskt i år, bättre flöden och inte lika trångt som tidigare år.
En monter med så kallad gladretro. Retroprylar man blir glad av helt enkelt. Färgglada och ganska okomplicerade saker. Allt på en mässa behöver inte vara dyrt och exklusivt utan man kan hitta roliga grejer i alla prisklasser.
Lyssnade på en föreläsning där Magnus Palm berättade om Marianne Westman och hennes fantastiska porslin. Marianne som tyvärr nyligen gick bort, men vilka skatter hon lämnar efter sig. Många av hennes dekorer hör till mina drömköp, exempelvis Handy-kopparna överst på bilden.
Varje år på Antikmässan brukar vi ha en träff med retrobloggnätverket jag är med i. I år blev det en lite mindre och kortare träff än vanligt då det var så många spännande föreläsningar som pågick samtidigt, men det var inte mindre trevligt för det. Superkul att träffa folk från hela Sverige som har precis samma intresse som en själv. Många passade på att byta grejer med varann, och vi gästades som vanligt av Viveca Carlsson som är chefredaktör på tidningen Scandinavian Retro. De fick förresten pris på mässan som Årets nydanare, lite kul med tanke på att tidningen funnits i sex år, men det är väl naturligt med en viss eftersläpning i antikvärlden 😉 Bilden lånad av Anna.
Jag velade hela dagen fram och tillbaka om jag skulle köpa denna lampa. Jag har ju en nästan likadan hängandes i hallen därhemma och den är jag grymt nöjd med. Det vore kul att ha två i samma stil, men jag kände mig snål och lät bli.
Detta köpte jag inte heller. En orgie i Zebra-porslin. Frågade vad tekannan kostade. Fjorton tusen femhundra blev svaret. Och sju tusen kronor styck för gräddkannorna bredvid. Jojo, som hittat! Undrar just hur länge dessa kommer att fortsätta stiga i pris. För två år sedan hittade jag koppar med fat för 795 kronor styck, i år kostade samma koppar 1300.
Dessa bestick är de snyggaste jag vet. Guldi från Nilsjohan. Men på mässan kostade en gaffel 120 kronor och det var liiite för saftigt för att jag skulle utöka min samling.
Vad jag däremot köpte tänkte jag visa nu. Först denna skärbräda i flintporslin från Gustavsberg. ”Star” heter dekoren. Oklart vem som gjort den – skriv gärna en kommentar om du vet. Försäljaren gissade på Bibi Breger. Svart, vitt och rosa är en ypperlig färgkombination tycker jag och den här kommer hänga så fint så fint i mitt kök.
Fulgentin är ett måste i varje retrohem. Jag har inte provat det själv än men ska inom kort gå loss på några fläckiga möbler, de ska tydligen bli som nya efter en dos Fulgentin.
Sedan utökade jag min porslinssamling med en ny dekor – Taverna från Rörstrand.
En serie jag velat samla på länge är denna – Trio av Hjördis Oldfors för Upsala-Ekeby. I mitt föräldrahem finns ett fat i samma serie, så den ligger nära hjärtat. Jag har en ganska ”gullig” stil i övrigt, och denna vas bryter av snyggt mot det.
Överlag är jag mycket nöjd med årets mässa. Något jag glömde att fotografera var den fantastiska textilutställningen, men den har andra förevigat på instagram under #antikmässan2017 – så kika gärna in där. Eller kolla in mitt blogginlägg från augusti här, utställningen var en del av den som visades på Målshammar Galleri i somras. Nu återvänder jag till loppisidet för att så småningom krypa fram lagom till vårens ankomst…
Eleonore Lundkvist 