It’s all about the kids

Helgen har sannerligen gått i barnens och ungdomens tecken. Igår var jag på min hundraelfte (typ) distriktsstämma med Moderata ungdomsförbundet. Det var ju där allt mitt politiska engagemang började – för 13 år sedan, då i Sundsvall. En stämma och sen var jag fast. 

Muf har varit en jättestor del av mitt liv. Här lärde jag mig argumentera för platt skatt, här lärde jag mig att leda möten, att bokföra, att arrangera konferenser och här träffade jag vänner som står ut med mig än idag. Blod, skratt och tårar har det varit. För ungefär fem år sedan växlade jag över till att fokusera helt på partiet men någon gång ibland är det kul att återuppleva gamla minnen. Igår var en sådan dag och extra roligt förstås när vi var ett gäng ”gamla uvar” som gick på stämman tillsammans. Man måste ju hålla koll så att kidsen sköter sig, och middag på Hahrska Palatzet är aldrig fel. 

Idag var det baby shower för vännen Erica. En helt ny företeelse för mig, men ack så mysig och rolig. En otrolig tårta (kolla in instagramkontot IsabellesBak, det var hon som stod för den magiska skapelsen), lekar, mat, presenter och såklart massa bebisprat och mys med Ericas väninnor. Att vi höll till i en fantastisk funkisvilla gjorde inte saken sämre. Jag skulle nog kunna gå på baby showers varje helg tror jag.

Mina mål för 2017

  • Lära mig tapetsera. Hur svårt kan det vara?
  • Ta privata sånglektioner. Något jag velat göra länge.
  • Laga mer mat och lära mig laga nya rätter. Är ju så kul!
  • Boka in fler luncher/fikor med personer jag egentligen inte känner så bra men vill lära känna. Så lätt att man bara säger att man borde göra det och så blir det inte av. Nu ska det bli av! 
  • Investera mer i aktier. Hej courtageklasser och direktavkastning. 
  • Få ordning på vår lilla radhusträdgård. Lite blommor och buskar så blir det nog bra.
  • Ta examen i statsvetenskap. Stort mål men är väl förberedd.
  • Lägga fler motioner och interpellationer i kommunfullmäktige än jag gjorde 2016. Idéer saknas inte, ska bara få dem på pränt. Och helst få andra att tycka det är en bra idé också… 
  • Beta av diverse sevärdheter i Stockholm som jag otroligt nog aldrig besökt. Det är nästan pinsamt men jag har aldrig besökt Stockholms slott t.ex.?

Årsresumé 2016, del 2: juli-december

Då kör vi del två i min årsresumé. Missade du av någon outgrundlig anledning del ett finns den att läsa här.

Juli började som den alltid gjort de senaste åren – med Almedalsveckan i sommardrömmen Visby. Alltid trångt, svettigt, dyrt och… supertrevligt att träffa alla man känner i den politiska sfären.

Trevligt att träffa folk man inte känner så bra också. Edward Blom måste självklart få vara med bland årets minnesvärda händelser. Älskade hans sommarprat.

Efter Almedalen bar det av direkt på parsemester-roadtrip med J, L och S. Vi åkte till Öland där vi hyrt stugor. Hade aldrig varit på Öland så det var riktigt roligt att se ön. Vi hyrde cyklar, åt gott på Lammet & Grisen och brände av en loppisrunda såklart. Vi åkte också in till Kalmar för att se AIK spela fotboll. Matchen var sådär men sällskapet desto trevligare!

Eftersom min bil brunnit upp köpte jag en ny för försäkringspengarna jag tack och lov fick ut. Toyota igen såklart. Och i bakrutan sitter numera en uppstoppad mink (som jag fyndade jättebilligt i Sollefteå). Tanken är att den ska skrämma bort eventuella bilbrännare…

Med bilen åkte jag sedan hem till Nordingrå och for på långa loppisrundor och auktioner ute i obygden. Dessa jaktturer som jag älskar så mycket. Få saker är roligare än en riktigt bra gårdsauktion. Bilen var full när jag rullade söderut igen…

Hade några drömsemesterdagar hemma i Höga Kusten. Visade J alla mina favoritställen, Högbonden, Bönhamn, Skuleberget och så vidare.

Tillbaka till Mälardalen och utflykt med båt till Gustavsbergs porslinsmuseum och Stig Lindberg-utställningen. Köpte min första Berså-kopp!

Färgade håret blont igen lagom till augusti och det gick visst hem hos folk.

Förra året var jag ju med i Jeopardy på TV och vann andra pris, en herrgårdsweekend på Toftaholm utanför Värnamo. Nu passade vi på att åka dit och det var väldigt gulligulligt och god mat.

Vi åkte vidare till Skåne och hade bokat boende i mysiga och blåsiga Höganäs. Där åt vi Sveriges godaste burgare på Garaget. Sen blev det dagsutflykter till Ängelholm där vi badade, hälsade på J:s farmor och besökte Antikkulan, och till Malmö där vi såg AIK förlora SM-guldet. Men nästa säsong, då… då blir det fler bortamatcher.

Hösten rivstartade med studieresa till Göteborg och jag styrde upp en jobbkonferens. Det blev under hösten lugnare i fastighetsnämnden även om de tveksamma besluten från S-styret inte blev färre.

Helena kom och fotade min lägenhet, för ett mer omfattande inredningsreportage. Det var så mycket mer jobb än jag kunde ana, haha, men otroligt kul. Helena stylade min lägenhet så himla fint. Återstår att se om bilderna hamnar i något inredningsmagasin framöver.

Tro det eller ej men bara några dagar senare hörde VLT av sig och ville göra ett hemma hos-reportage dom också, dock med fokus på mitt porslin, inför Porslinets dag. Jag hade ingen susning om att Porslinets dag ens existerade men tänkte att det är ju alltid kul att få visa sin samling. Blev en riktigt bra artikel tycker jag, läs den här. Såå många som har kommenterat den, jämfört med alla mina politiska utspel detta år så har porslinsreportaget slagit dem alla med hästlängder vad gäller uppmärksamhet bland folk. Logiskt även om jag önskar att kommunpolitik skulle engagera mer än gamla kaffekoppar 😉 Var faktiskt ytterligare en journalist som hörde av sig nu innan jul och ville komma hem till mig och fota, galet.

Sedan var det dags att sälja min älskade lägenhet. Jobbade och sparade rätt hårt i två år för att kunna köpa den, målade köksväggen turkos och inredde i retrostil efter bästa förmåga. Men då J och jag bestämt oss för att flytta ihop ville vi ha något lite större. Det gick lite trögare att sälja än jag trott men till slut så skrevs det kontrakt med en kille som jag hoppas kommer ha lika mycket glädje av den som jag har haft. Och trots separationsångesten så har jag inte alls saknat min lägenhet sen jag flyttade.

För jag har fått en ny bostad att älska! Efter att ha gått på massor med visningar på både villor och lägenheter slog vi till på ett litet radhus från 1953 på Gideonsberg. Det kändes rätt från första stund och nu när vi bott här några månader känns det ännu bättre. Jag älskar att bo här! Området är jättemysigt, det är nära till stan, nära mitt jobb och grannarna är trevliga. Nu har vi kommit i ordning bra också så jag ska visa fler bilder från insidan i ett eget inlägg senare.

I september blev det en liten reunion i Uppsala med gamla kompisgänget från Moderata studenter-tiden då min vän Linuz disputerade i nationalekonomi. Saknar Uppsala och det är roligt och nostalgiskt att komma tillbaka på en klassisk middag någon gång ibland.

Vi åkte på kryssning till Helsingfors, min födelsedagspresent till J. Hade aldrig varit där förut faktiskt. Vi drack vin, shoppade och tog det lugnt. En fin helg.

I oktober åkte jag till Övik, stod längst framme vid scenen och sjöng med i alla (nästan) Kentlåtar. En magisk konsert som jag levde på hela hösten.

Jag följde med My på älgjakt i de norrländska skogarna också, traditionsenligt. Har vissa funderingar på jägarexamen så småningom.

Svårt att inte nämna USA-valet när man sammanfattar 2017. Jag gick på amerikanska ambassadens valvaka och det var fint att umgås med ledarskribent-klientelet, men mindre fint att beskåda Trumps seger. För att uttrycka det milt.

Jag utbildade mig till moderator hos Westander. Superroligt! Hör av er om ni behöver en skicklig moderator…

I november och december åkte jag på två resor med Stures alumner. Detta fantastiska nätverk som jag har och har haft så mycket glädje av. Först åkte vi ett gäng till Oslo för en nordisk alumniträff. Lärde mig massor om norsk och finsk politik, fick se Stortinget från insidan och träffa en massa trevliga engagerade människor.

I december gick Stureresan till Bryssel och vi hann med att träffa alla moderata parlamentariker, en kommissionär och flera andra. Två väldigt intensiva dagar som ökade mitt intresse för EU-frågor. Christofer Fjellner (bilden ovan) stod värd för besöket.

På jobbet var frågan om storregioner totalt dominerande under hela hösten och när förslaget slutligen föll firade vi med monstertårta. En otroligt stor lättnad att Västmanland inte kommer att slås ihop med fem andra landsting.

Det blev jul och det blev nyår, jag bjöd tjejerna i HERA på traditionsenlig adventsfika, åkte hem till Nordingrå över julen och badade in det nya året utomhus hos vännerna H och J i Uppsala.

Överlag har det varit ett härligt och fartfyllt år för mig personligen. Sen har det såklart funnits riktigt jävliga dagar också, men jag är nog ganska bra på att förtränga dem…

God fortsättning på 2017!

Årsresumé 2016, del 1: januari-juni

2016 har varit ett väldigt händelserikt år i mitt liv på många plan. Framför allt första halvan. Dags att se tillbaka på vad som egentligen hände. Obs, detta blir ett långt inlägg pga har inte riktigt tagit mig tid att blogga tidigare om alla resor och så vidare, men nu kör vi!

toscana.jpg

Året började på ett torg i Florens. Jag önskar varje år kunde börja på ett torg i Florens. Jag älskar verkligen Florens, Toscana och Italien. Förra nyårsafton var den bästa i mitt liv, överlag en av mina topp fem bästa dagar i livet tror jag? Jag och J åkte runt hela dagen och provade Chiantiviner med världens bästa guide, tillsammans med en supertrevlig tysk familj. Vi drack drömgoda viner, åt massor av ost och en underbar hemlagad lasagne på en av gårdarna. Allt var så lugnt och fridfullt. På kvällen klädde vi upp oss till tänderna och gick på restaurang och åt Bistecca Fiorentina. Ljuvligt.
Det enda dåliga med Florensresan var väl att i stort sett alla sevärdheter var stängda de dagar vi var där. Men ja, så länge det fanns vin, pasta och ost gjorde det ju ingenting egentligen.

Efter Florens tog vi tåget vidare till Bologna. Där stannade vi bara en natt, men jag hade gärna stannat längre. Supertrevlig stad och vi åt en otroligt god råbiff på Ristorante Luciano,  den tillagades direkt vid vårt bord och bara det var ju en mycket trevlig upplevelse.

12642886_10156497789150274_8898986331402528113_n

I februari brakade Fryx-affären loss. En fråga som plötsligt hamnade överst på agendan i hela Västeråspolitiken under ett antal månader. Det kröp nämligen fram att S-styret i Västerås gjort upp med en fastighetsägare om att sälja fyra skolbyggnader till honom till ett lågt pris mot ett löfte om att han skulle bygga en ny skola åt kommunen. Jag, i min roll som 2:e vice ordförande i fastighetsnämnden, fick kavla upp ärmarna och börja gräva i vad det egentligen var som pågick. Många och långa möten blev det, jag gav nog en och annan registrator gråa hår när handling efter handling begärdes ut, vi moderater kampanjade och knackade dörr och det hela gick på högvarv i media. Stämningen i nämnden var hetare än någonsin. Men från en dag till en annan vände allt. KD backade från förslaget och det blev ingen försäljning. Thank God! Socialdemokraterna har sedan dess lagt locket på och har inte velat prata om affären under hela hösten. Anledningen är sannolikt att de insett att det är en fråga som de kan förlora valet på, det var nämligen vad som hände 1991.

fridnäs.jpg

Bland annat denna skolbyggnad skulle S-styret sälja, för fem miljoner kronor – galet! Detta är ett av Västerås vackraste hus om ni frågar mig.

Samtidigt som Fryx-affären pågick för fullt hamnade jag också plötsligt i styrgruppen för att rekrytera en ny fastighetsdirektör till Västerås stad. Otroligt intressant att vara med i en sådan rekryteringsprocess även om det slukade mycket tid. En bra erfarenhet att ha fått intervjua kandidater till ett av de tyngsta jobben i kommunen. Resultatet är jag nöjd med, vi har fått en riktigt bra direktör. 

antik

Från politik till retro. Jag gick på Antikmässan och Uppsala vintagefestival och drömde mig bort bland Zebrakoppar och femtiotalsklänningar.

alice.jpg

Här en bild från Bohmanfondens årliga sammankomst där Alice Teodorescu fick stipendium. En av mina förebilder bland ledarskribenter. Själv började jag under 2016 skriva gästledare i Norrköpings Tidningar varje månad och det har jag fortsatt med under hösten. Här, här och här kan ni läsa några av mina texter.

chicago

Och över påsken åkte jag och J till Chicago. En helt fantastisk resa. Jag ÄLSKAR Chicago!
På bilden ovan äter jag brunch på The Signature Room. Bästa brunchen i mitt liv! Storslagen utsikt och maten var gudomlig. Gick att beställa in hur många varmrätter man ville. Skulle vilja åka hit igen enbart för att äta denna brunch igen.

ravioli

Märks det att mat är en viktig del i mitt liv eller? Åt den godaste raviolin någonsin på RPM Italian i Chicago. Ja, det var faktiskt godare än raviolin vi åt under Italien-resan några månader tidigare. 

img_0125

img_0183

ACME Hotel kan jag varmt rekommendera om ni vill ha ett schysst hipster-hotell som ligger supercentralt. Generellt sett är hotellen mycket billigare än i New York. Ja, överlag tycker jag Chicago har i stort sett allt som New York har – skyskrapor, grym shopping, fantastiska restauranger och härliga promenadstråk. Och sportevenemang i världsklass om man gillar det. Det galnaste med hela Chicago-resan var att vi fick den gratis! Flyget hem blev nämligen fem timmar försenat, och SAS gav oss då 5500 kronor i ersättning vilket täckte både flygresan och alla fem hotellnätter. Allt tack vare EU-regler, tro det eller ej.

seriosbild

Under våren fortsatte jag att plugga statsvetenskap. Ja, på heltid. Ja, vid sidan av heltidsjobb och politik. Ja, det var jobbigt men det gick ändå väldigt bra. Jag vet inte om det säger mer om kurskvaliteten än om min förmåga att multitaska, men jag är ändå väldigt stolt över att jag klarade alla tentor utan problem och skrev en B-uppsats om utvecklingen av antalet byråkrater i kommuner och landsting. Kan verkligen rekommendera att plugga igen efter att ha jobbat under några år. Jag fick en helt annan studiemotivation och tog till mig kursinnehållet på ett djupare plan än vad jag gjorde när jag var 20.

ris

Första helgen i april var det dags för Rotaracts årliga nationella konferens RIS. Jag, Erica, Linnea och Lillie arrangerade det hela. Ett jätteroligt projekt som krävde en del jobb såklart men som gav väldigt mycket tillbaka i form av glädje och inspiration till olika former av ideellt engagemang. Rotaractare från hela Sverige kom till Västerås för att lyssna till engagerade talare från bland annat Invitationsdepartementet, Löparakademin, asylboendet Flygskytten och inte minst komikern Umit Dag som var så rolig att jag skrattade mer än jag gjort på länge. Och deltagarna samlade in såå mycket bra grejer till asylboendet Flygskytten under denna helg, det värmde verkligen i hjärtat. 

13310407_10156954847040274_8205687350927396809_n

I maj kom beskedet att Förvaltningsrätten upphäver beslutet om att betala ut 900 000 kronor från Västerås stad till en enskild företagare. Beslutet togs av fastighetsnämndens miljöpartistiske ordförande utan att vare sig fråga eller informera mig eller någon annan i nämnden vilket gjorde mig minst sagt upprörd. Det blev även här många och långa debatter och det var oerhört skönt att till sist få rätt i domstol, utbetalningen var olaglig. 

bilbrand

Årets mest oväntade negativa händelse var definitivt detta. I början av juni hittade jag min bil uppeldad på parkeringen i Bro centrum. Hur mycket man än läst om bilbränder så hade jag inte kunnat föreställa mig detta. Det blev många telefonsamtal fram och tillbaka med polisen, kommunen, försäkringsbolaget och så vidare. Overkligt. Vila i frid, lilla bil. 

dsc_0159

dsc_0384

Betydligt roligare var det att åka till New York över midsommar. Eftersom vi fick oväntad ersättning från SAS för Chicagoresan hade vi ju plötsligt råd att åka på ytterligare en USA-resa. Livet är kort så vi pallrade oss iväg och åt en massa god mat, promenerade över broar och shoppade snygga kläder. Och gick på flea market i Brooklyn såklart.

matnewyork

Min fina J fyllde år och jag överraskade med att boka bord på den koreanska restaurangen Gaonnuri. Fantastisk mat och fantastisk utsikt över Manhattan. De bjöd oss på efterrätten när de fick veta att J fyllde år 🙂 Servicen i USA är verkligen oslagbart mycket bättre än i Sverige.

dsc_0089

Ja, och så fyllde jag visst 28 år också. Dagen innan hade Erica haft 30-årsfest, som i sig var årets roligaste fest tror jag, så det blev en ganska lugn dag. Men ingen födelsedag utan egenhändigt komponerade bakverk! Baka är något jag vill göra mer av 2017, så avkopplande och samtidigt kreativt.

Det var januari till och med juni 2016 det! Under våren sprang jag på en hel del mäklarvisningar också, mer om det i årsresumén del två som kommer imorgon!

Önskelista 2016

Med två veckor kvar till julafton är det kanske dags att presentera årets önskelista. Så länge folk fortsätter fråga vad jag önskar mig fortsätter jag producera önskelistor:

Dessa tofflor från Tommy Hilfiger. Storlek 37 tack.

Ljusstake Tre Kulor från Svenskt Tenn

Behöver verkligen en ny mikrovågsugn då den vi har nu är kass. Denna från Retroholics skulle passa perfekt.

Denna poster med motiv av Olle Baertling vore så fin på någon av våra radhusväggar. 

För att hänga min finaste klänning skulle rosettkroken från Svenskt Tenn komma väl till pass. 

Ja, sen skulle jag ju inte direkt gråta heller om det låg en Zebrakopp eller en Paprikavas i något paket förstås 🙂 

Post-trumpatiskt trötthetssyndrom 

Det poppade upp en såndär minnesbild på Facebook. Ni vet, bilder man laddade upp för fyra år sedan. Då befann jag mig i Washington tillsammans med Stureakademin. Vi fick bland annat träffa senator Rand Paul i Capitol Hill. Det var häftigt att han tog sig tid att prata med oss i en timme och mitt intresse för amerikansk politik minskade inte direkt. Jag gillar att de har högt uppsatta politiker i USA som faktiskt är libertarianer och inte bara liberala. 

Men det var då. Fyra år senare sitter jag här och lider av någon slags post-trumpatiskt trötthetssyndrom. I förrgår var jag på amerikanska ambassadens valvaka. Är nog första gången jag fått inbjudan till event som börjat klockan tre på natten. Sinnessjukt mycket folk, som ett mini-Almedalen. Träffade många ledarskribentvänner vilket var kul. Det var nog fler än en ledarskribent som fick skriva om den ledare de förberett i huvudet efter att Trump vunnit. Det var som en uppgiven, våt filt lade sig över valvakan. Men är det någonstans man ska befinna sig när man tar del av chockresultat så är det bland politiska vänner. Vid sjutiden tog jag min goodiebag med USA-pryttlar (fick några nya knappar till min samling med politiska pins) och åkte hem till Västerås. Inte ofta jag dygnar men det är heller inte presidentval så väldigt  ofta. Fick sällskap av vår trevliga stadsbyggnadsdirektör genom snökaoset. 

Har läst många eftervalsanalyser men inte så många bra sådana. Väldigt mycket fokus på vilka det var som röstade, deras hudfärg, inkomst, utbildning… Jag är inget fan av identitetspolitik och är mer intresserad av vilka åsikter de som röstade hade. En av de bäst valanalyser jag läst hittills är denna som Andreas Johansson Heinö skrivit. 
Bästa sättet att hantera valresultat man inte gillar är att engagera sig politiskt för det man vill förändra. Ikväll är det kommunfullmäktige i Västerås och det är nästan Trumpnivå på vissa inlägg. Vi har hittills haft långa debatter angående ett förråd för duvor och huruvida barn ska få utsmycka gångtunnlar. Efter att ha hört den sistnämnda debattens närmast frälsta förespråkare får det ses som ett mirakel att jag lyckades växa upp till en hyfsat självständig människa utan att ha utsmyckat en enda gångtunnel.

Då som nu för alltid 

Egentligen går jag aldrig på konserter. Jag minns i alla fall inte när jag var det senast, om vi nu bortser från typ Cityfestivalen i Västerås. Går mycket oftare på teater än på konsert. Kan tycka en låt är bra, men sällan femton med samma artist. Inte nu längre i dessa Spotifytider där man ofta lyssnar på någon låtlista som någon annan har gjort, och där man knappt vet hur den som sjunger ser ut, som Lina uttryckte det. Annat var det när man var tretton år och samlade på skivor. Sparade månadspeng och åkte in till Övik för att besöka Östmans musik och titta på alla spännande skivomslag. Hundra år sen, men nostalgisk som jag är… 

Det finns i alla fall några band som hängt med sen dess. Band som är svåra att skaka av sig. Kent är ett sådant band. Starkt förknippat med tonårsångest. Men jag gillar dem än. Och när deras avskedsturné aviserades i våras satt jag för första gången någonsin och bevakade ett biljettsläpp. Och ett drygt halvår senare stod jag längst fram i Fjällräven Center och sjöng med i ”Musik non stop”. 

Lina och jag. Så kul att återse gamla klasskompisar, nostalgikänslan blev ju inte mindre direkt. 

En raktigenom underbar konsert. Underbar.