Öster Mälarstrand 

Idag har jag varit på det bostadsseminarium som Västerås stad anordnar två gånger per år. Förutom politiker och tjänstemän bjuds alla byggherrar som bygger eller vill bygga i Västerås in. Det brukar vara välbesökt och så även idag. Alltid lika kul att träffa entreprenörer och personer som vill bygga och utveckla Västerås. Det absolut roligaste med att vara vice ordförande i fastighetsnämnden är att få vara med i alla byggprojekt redan från idéstadiet. Just nu är det över 250 (!!!) aktörer som vill bygga i Västerås och på nästa etapp av Öster Mälarstrand är det över 30 byggherrar som lämnat in ansökan om att få bygga. Det blir en angenäm process för oss i fastighetsnämnden att under hösten välja ut vilka som får markanvisning på stadens mest attraktiva mark just nu. 

Det blev en rätt lång dag på ACC och en del av tiden ägnades åt Öster Mälarstrand. Planerna på byggnation i området inleddes i början av 1990-talet, då under stora protester. 25 år senare har det blivit en fantastisk stadsdel som växer för varje dag. Jag bor ju en bit ifrån men insåg när jag satt på seminariet att jag borde åka dit och bara njuta av utsikten och båtlivet. Man måste ju inte bo där för att hänga där. Sagt och gjort, jag och sambon tog en lång kvällspromenad längs marinan i kvällssolen. Uppvuxen vid vatten som jag är njöt jag i fulla drag. Närheten till Mälaren är verkligen det bästa med Västerås. 

Annonser

Gästar ledarsidan – igen

En gång i månaden skriver jag en gästledare i Norrköpings tidningar, något som jag tycker är väldigt roligt. Dels för att jag gillar NT:s ledarsida (som är moderat) i allmänhet och dels för att jag sporras i att skriva texter som (förhoppningsvis) håller hög kvalitet och kan läsas av många. Dessutom är det kul med en plattform för att kunna tycka till i rikspolitiska frågor, när jag skriver i VLT blir det ju allt som oftast lokalpolitik.

Dagens ledare är en rejäl sågning av regeringens utredning som föreslår vetorätt för  hyresgäster mot renoveringar. Läs den här: Äganderätten är hotad.

elli

Tidevarv komma. 

I torsdags tog vi farväl av Hövdingen. Det var ett smeknamn hon hade, min farmor, efter en maskerad för några år sedan. Nu är Hövdingen i himmelen och jag hoppas hon har det bra där.

Det slumpade sig så att igår var det dop för ett av mina kusinbarn i Nordingrå, på min mammas sida av släkten. Begravning och dop inom två dagar. Fint på något sätt? Sorg och glädje. Tidevarv komma, tidevarv försvinna. Släkten följa släktens gång. 

Jag är djupt tacksam över att jag fick växa upp med och lära känna alla mina fyra mor- och farföräldrar. Det är det inte alla som får. Och jag har nu ljusa minnen av dem alla. Deras livshistorier lever också kvar. Det är ibland svårt att förstå att världskrig, fattigdom och svält bara är två generationer bort.

Ofta romantiserar jag 50-talet. Jag är väldigt medveten om det, att jag bara lyfter fram det skimrande, vackra. Teakmöblerna, det pastellfärgade porslinet, de svängande tyllkjolarna och somriga dansbanorna.

Min farmor gav mig perspektiv på detta. Hon fnös och sa att 50-talet bara var en tid av arbete och slit på gården. Tidiga morgnar med mjölkning för hand. Sex barn som skulle födas och fostras. Allt det där som jag sluppit.

Någon gång vill jag släktforska på de grenar av min släkt som är outforskade. Vet inte om det bara är pensionärer som gör sånt, och jag har tretusen andra grejer på gång just nu, men – jag är nyfiken av mig.

Det har varit en annorlunda vecka. I måndags var jag i Shanghai. Ska blogga om den resan senare. Nu lite vila och sömn inför den stundande jobb- och mötesintensiva veckan. Godnatt.

Borde jag blogga om bord? 

Ja, det borde jag sannerligen eftersom jag just köpt ett nytt sådant.

Idag hämtade jag hem mitt senaste auktionsköp, detta ”Albertsbord” från Albert Larssons Möbelfabrik i Tibro.

Det är så litet och nätt och passar in överallt med sin runda form och finfina teakskiva. Svårt att motstå.

Instruktionen för hur bordet ska monteras satt kvar under skivan.

På tal om bord, nyligen fick jag äntligen reda på vem som gjort mitt vardagsrumsbord. Bordet ovan kom nämligen ut på Bukowskis och mitt är ju i det närmaste identiskt, dock något mindre. Det är i alla fall Karl-Erik Ekselius som gjort bägge borden för JOC Vetlanda på 1960-talet. JOC står för Johan Oskar Carlsson, som är far till Karl-Erik Ekselius och startade möbelföretaget 1930. Det märks att Ekselius inspirerades av dansk design, trodde först att bordet kunde vara danskt.

Alltid skönt att veta formgivaren till det man har i sin ägo. Och vips blev mitt auktionsfynd ett ännu större fynd! Ropade in det för bara några futtiga hundralappar på en gårdsauktion i höstas, i felfritt skick. Har en känsla av att det kommer att hänga med i många år. Tycker storleken är perfekt också. Soffbord ska inte vara för stora och klumpiga tycker jag, men det ska ändå finnas plats att duka upp en helgfrukost.

Typ såhär, hehe. Finns nog inget jag gillar så mycket som en redig helgfrukost…

Spaning från Antikmässan 2017

Under vintern går jag i loppis-ide. I synnerhet under de allra mörkaste månaderna. Jag är väldigt beroende av ljus för att piggna till och är det mörkt och kallt håller jag mig helst inomhus. Att gå upp i ottan en helgmorgon för att hänga på låset till någon loppis händer alltså väldigt sällan på vintern, men desto oftare under sommarhalvåret. Jag tankar energi nu för att orka loppa järnet till våren. Men undantag finns ju, och i februari varje år inträffar ett stort undantag – nämligen Antikmässan i Stockholm.

I fredags styrde jag alltså kosan mot Älvsjö tillsammans med Retrolux-Anna och Retromorsan.

En av många snygga montrar. Överlag var det en bättre planerad mässa logistiskt i år, bättre flöden och inte lika trångt som tidigare år.

En monter med så kallad gladretro. Retroprylar man blir glad av helt enkelt. Färgglada och ganska okomplicerade saker. Allt på en mässa behöver inte vara dyrt och exklusivt utan man kan hitta roliga grejer i alla prisklasser.

Lyssnade på en föreläsning där Magnus Palm berättade om Marianne Westman och hennes fantastiska porslin. Marianne som tyvärr nyligen gick bort, men vilka skatter hon lämnar efter sig. Många av hennes dekorer hör till mina drömköp, exempelvis Handy-kopparna överst på bilden.

Varje år på Antikmässan brukar vi ha en träff med retrobloggnätverket jag är med i. I år blev det en lite mindre och kortare träff än vanligt då det var så många spännande föreläsningar som pågick samtidigt, men det var inte mindre trevligt för det. Superkul att träffa folk från hela Sverige som har precis samma intresse som en själv. Många passade på att byta grejer med varann, och vi gästades som vanligt av Viveca Carlsson som är chefredaktör på tidningen Scandinavian Retro. De fick förresten pris på mässan som Årets nydanare, lite kul med tanke på att tidningen funnits i sex år, men det är väl naturligt med en viss eftersläpning i antikvärlden 😉 Bilden lånad av Anna.

Jag velade hela dagen fram och tillbaka om jag skulle köpa denna lampa. Jag har ju en nästan likadan hängandes i hallen därhemma och den är jag grymt nöjd med. Det vore kul att ha två i samma stil, men jag kände mig snål och lät bli.

Detta köpte jag inte heller. En orgie i Zebra-porslin. Frågade vad tekannan kostade. Fjorton tusen femhundra blev svaret. Och sju tusen kronor styck för gräddkannorna bredvid. Jojo, som hittat! Undrar just hur länge dessa kommer att fortsätta stiga i pris. För två år sedan hittade jag koppar med fat för 795 kronor styck, i år kostade samma koppar 1300.

Dessa bestick är de snyggaste jag vet. Guldi från Nilsjohan. Men på mässan kostade en gaffel 120 kronor och det var liiite för saftigt för att jag skulle utöka min samling.

Vad jag däremot köpte tänkte jag visa nu. Först denna skärbräda i flintporslin från Gustavsberg. ”Star” heter dekoren. Oklart vem som gjort den – skriv gärna en kommentar om du vet. Försäljaren gissade på Bibi Breger. Svart, vitt och rosa är en ypperlig färgkombination tycker jag och den här kommer hänga så fint så fint i mitt kök.

Fulgentin är ett måste i varje retrohem. Jag har inte provat det själv än men ska inom kort gå loss på några fläckiga möbler, de ska tydligen bli som nya efter en dos Fulgentin.
Sedan utökade jag min porslinssamling med en ny dekor – Taverna från Rörstrand.

En serie jag velat samla på länge är denna – Trio av Hjördis Oldfors för Upsala-Ekeby. I mitt föräldrahem finns ett fat i samma serie, så den ligger nära hjärtat. Jag har en ganska ”gullig” stil i övrigt, och denna vas bryter av snyggt mot det.

Överlag är jag mycket nöjd med årets mässa. Något jag glömde att fotografera var den fantastiska textilutställningen, men den har andra förevigat på instagram under #antikmässan2017 – så kika gärna in där. Eller kolla in mitt blogginlägg från augusti här, utställningen var en del av den som visades på Målshammar Galleri i somras. Nu återvänder jag till loppisidet för att så småningom krypa fram lagom till vårens ankomst…

It’s all about the kids

Helgen har sannerligen gått i barnens och ungdomens tecken. Igår var jag på min hundraelfte (typ) distriktsstämma med Moderata ungdomsförbundet. Det var ju där allt mitt politiska engagemang började – för 13 år sedan, då i Sundsvall. En stämma och sen var jag fast. 

Muf har varit en jättestor del av mitt liv. Här lärde jag mig argumentera för platt skatt, här lärde jag mig att leda möten, att bokföra, att arrangera konferenser och här träffade jag vänner som står ut med mig än idag. Blod, skratt och tårar har det varit. För ungefär fem år sedan växlade jag över till att fokusera helt på partiet men någon gång ibland är det kul att återuppleva gamla minnen. Igår var en sådan dag och extra roligt förstås när vi var ett gäng ”gamla uvar” som gick på stämman tillsammans. Man måste ju hålla koll så att kidsen sköter sig, och middag på Hahrska Palatzet är aldrig fel. 

Idag var det baby shower för vännen Erica. En helt ny företeelse för mig, men ack så mysig och rolig. En otrolig tårta (kolla in instagramkontot IsabellesBak, det var hon som stod för den magiska skapelsen), lekar, mat, presenter och såklart massa bebisprat och mys med Ericas väninnor. Att vi höll till i en fantastisk funkisvilla gjorde inte saken sämre. Jag skulle nog kunna gå på baby showers varje helg tror jag.

Mina mål för 2017

  • Lära mig tapetsera. Hur svårt kan det vara?
  • Ta privata sånglektioner. Något jag velat göra länge.
  • Laga mer mat och lära mig laga nya rätter. Är ju så kul!
  • Boka in fler luncher/fikor med personer jag egentligen inte känner så bra men vill lära känna. Så lätt att man bara säger att man borde göra det och så blir det inte av. Nu ska det bli av! 
  • Investera mer i aktier. Hej courtageklasser och direktavkastning. 
  • Få ordning på vår lilla radhusträdgård. Lite blommor och buskar så blir det nog bra.
  • Ta examen i statsvetenskap. Stort mål men är väl förberedd.
  • Lägga fler motioner och interpellationer i kommunfullmäktige än jag gjorde 2016. Idéer saknas inte, ska bara få dem på pränt. Och helst få andra att tycka det är en bra idé också… 
  • Beta av diverse sevärdheter i Stockholm som jag otroligt nog aldrig besökt. Det är nästan pinsamt men jag har aldrig besökt Stockholms slott t.ex.?