Je t’aime

Det är roligt att vara monarkist och rojalist. Det tycks vara gråtråkigt att vara republikan. Speciellt i dagar som dessa när nya prinsessor kommer till världen.

Foto: Kungahuset.se

Förra veckan lyssnade jag till något så ovanligt som ett försvarstal för republik – ur en konservativ synvinkel. Intressant var det, men övertygad blev jag inte. Dock är det viktigt att spetsa sina argument och ta debatt ur alla möjliga synvinklar, monarkin behöver ett bra försvar för att överleva. Jag hoppas jag inte behöver uppleva den dagen Sverige mister sin kungliga glans… men dit är det förhoppningsvis långt. Republikanen som jag lyssnade till tippade på 25 år.

Gläds naturligtvis mycket med kronprinsessparet åt deras nyfödda dotter. Gillar Prins Daniel mer och mer. Och jag tycker det känns bra att de valt ett namn på sin prinsessa som de själva älskar. Det signalerar att de känner sig trygga med situationen. Någon som däremot gör allt för att förvärra den är Herman Lindqvist. Förstår inte varför han måste gå bananas i medierna och påstå att deras namnval är skadligt för monarkin? Tvärtom är det ett tecken på att de känner sig så pass fria att de faktiskt kan välja ett namn utanför gängse traditioner och modernisera monarkin utan att urholka den. Jag tror det är oerhört viktigt för den långsiktiga överlevnaden att vi har en välmående kungafamilj som klarar av att balansera den oerhörda press de utsätts för – då måste de ges utrymme att fatta egna och nya beslut. Dessutom var ju namnet fint förankrat med det franska arvet och Folke Bernadotte. Nä, som vän till Hovet borde Herman (för övrigt ett ganska lustigt namn i sig) sannerligen veta bättre än att såga våra kungliga högheter offentligt, det är så ovärdigt det kan bli tycker jag.

Vive la princesse – kinesiska må vara världens roligaste språk men franska är och förblir det vackraste. Googlade flygbiljetter till Paris idag, våren är ju i antågande…

Vivat academia, vivant professores

Gårdagens Midvinterblot blev en blöt tillställning i dubbel bemärkelse. Efter att ha krängt på mig klänningen-from-heaven, fixat hår och smink blev det fördrink på Grottan och sen en promenad till Värmlands nation där sittningen ägde rum. En väldigt blöt promenad i snö-regn-storm. Kände mig som en dränkt katt när jag kom fram, det rann från ansiktet, frisyren var sabbad och klänningen genomvåt. Men vad gjorde väl det när man fick sätta sig till bords tillsammans med en hel hög härliga knökar, ta en snaps och sjunga absurda sånger om 1600-talet?

Under kvällen delades den förre Högerpartiledaren Gunnar Heckschers stipendium ut, detta år gick det till Stefan Olsson för hans bok “Handbok i konservatism” som jag håller på och läser just nu för övrigt. Väldigt välförtjänt måste jag säga och Stefan höll ett inspirerande tacktal.

Efter middag och dans till orkester blev det eftersexa på Grottan under ledning av en sånganförare i högform, och sedan fortsatte festen till 07 på morgonen då jag tackade för mig och åkte hem i min prinsessklänning (som åter igen fick en massa komplimanger). Tack alla härliga heimdaliter för en toppenkväll! Har tyvärr inga bilder då jag lyckades glömma kameran, men det lär nog dyka upp någon på Facebook. Annars finns ju förra årets rapport med bilder att tillgå.

Hänt sen sist + lite till

Jag har haft möten, möten och åter möten inbokade i princip varje kväll de senaste veckorna, och när man flänger fram och tillbaka mellan två städer så det blir inte så mycket tid över till att blogga, tvätta, laga matlådor, fixa naglar och liknande triviala ting. Annars vore jag ju en sådan där superhurtig människa som jag i och för sig alltid velat vara men nog aldrig kommer att bli. Hur som helst – för att ni trogna läsare inte ska behöva sväva i ovisshet över vad jag gjort på senaste så kommer här en liten uppdatering:

I helgen var det årsmöte med föreningen i mitt hjärta, Moderata studenter Uppsala. Avgick ju som ordförande för ett år sedan men har inte behövt känna mig orolig för dess överlevnad – föreningen är fortsatt välskött och nu tar Christian Hålam över stafettpinnen. Önskar honom stort lycka till med världens finaste uppdrag på sina axlar, liksom resten av den tio personer starka styrelsen. Kul också att många politiska förslag debatterades. Det är en sak som konstigt nog skiljer MST Uppsala från de flesta andra föreningar runtom i MUF-Sverige, vi diskuterar alltid en massa politik på våra årsmöten. Debatten rundades av med en helt fantastisk 5-rättersmiddag som Hannes B hade lagat i MUF-lokalens minimala och väldigt spartanskt utrustade kök. Jag begriper inte hur han bar sig åt men det var rena Michelinkäket han snodde ihop.

Menyn. Fem fantastiskt goda rätter.

Jag & den nyvalda ordföranden Christian

Avgående och tillträdande vice ordförande – Susanne & Daniel

Igår var jag och såg Järnladyn. Nu är jag inte uppvuxen med Margaret Thatcher utan min relation till henne baseras egentligen mest på den hyllningskör som man vant sig vid genom engagemang i diverse sammanslutningar högerut på den politiska skalan. Känner att jag skulle vilja fördjupa mig mer i hennes politiska gärning, särskilt efter att ha sett filmen. Den ger många fragment av hennes långa karriär men filmen återvänder hela tiden till Thatcher som gammal, dement och med sin döde man ständigt i tankarna. Jag skulle nog ha vilja sett mer av dessa fragment från hennes stora politiska ögonblick men filmen var väldigt fin och klart sevärd tycker jag. Meryl Streep känns klockren i huvudrollen, jag hoppas hon belönas med en Oscar.

En rolig nyhet jag tänkte delge er är att jag blivit invald som ersättare i Barn- och ungdomsnämnden i Uppsala kommun. Första mötet idag och det gav blodad tand kan jag säga! Jag har sedan länge ett stort intresse för utbildningsfrågor och även om det hittills mest handlat om högre utbildning ser jag fram emot att lära mig mer om för- och grundskola. Dessutom är det första gången jag sitter i en nämnd som faktiskt tar riktiga beslut och därtill är kommunens tyngsta med störst budget osv. Att Moderaterna innehar ordförandeposten och att nämndledamöterna i övrigt verkar mycket trevliga gör det inte sämre.

Ja, alla dessa möten genererar i att jag alltför ofta släpar runt på en blytung väska innehållande kilovis med handlingar. Men – nu är det slut på det! Har nämligen fått en iPad och känner mig väldigt 2012.

Nu färdigrapporterat för denna gång. Behöver lite skönhetssömn inför helgen då det äntligen är dags att damma av klänningen-from-heaven och gå på bal

Första helgen med Stureakademin

Försöker tänka efter när jag hade den här känslan sist. Känslan av att vara bubblande glad, med huvudet fullt av tankar och kloka ord som ekar kvar samtidigt som jag känner en viss abstinens från spännande människor med ännu mer spännande åsikter man precis lärt känna. Känslan av att sitta uppe en söndag natt och fundera på John Locke och vad han egentligen menade. Känslan av att ha inlett något riktigt bra. Ja det var ett tag sen just den känslan infann sig, men jag minns att det var något liknande de första MUF-evenemangen jag var på, då man fick upptäcka lite av en ny dimension – inte minst hos sig själv.

Jag har alltså tillbringat helgen i Stockholm på Timbro för första långhelgen med Stureakademin. Alla jag känner som gått denna utbildning har sagt att den är grym, vilket gav upphov till vissa förväntningar. Och de har infriats. Med råge, ty utbildningen är i toppklass. De bästa talarna inom respektive ämne kommer dit, som den liberale legenden Johan Norberg till exempel. Han är både behaglig att lyssna till och underbar att läsa! Ingen förklarar liberalism lika bra och begripligt som han gör. Har ni inte läst hans böcker, så – gör det bara.

Från förmiddag till kväll hade vi intressanta föreläsningar som grund till diskussioner där vi fick vända och vrida och snurra på ideologiska knäckfrågor och tankegångar som härstammade från döda gamla överklassgubbar (för övrigt ett uttryck som verkligen fått stort genomslag på sistone). Har även fått en god introduktion till nationalekonomi vilket jag inte läst tidigare. Visste inte riktigt på förhand om det förväntades av mig att jag skulle kunna förklara innebörden av substantiell rationalitet på stående fot – men det var inget sådant förhör utan jag blev mer nyfiken på ämnet och insåg än en gång att man ofta kan mer än man tror på förhand.

De andra deltagarna är übersmarta, pålästa, ambitiösa, roliga, mysiga och alldeles alldeles jättetrevliga. Såklart. Urvalet är inte slumpmässigt gjort. Vissa har bakgrund inom olika politiska partier och ungdomsförbund, andra har det inte. Jätteroligt med den blandningen och jag tycker redan om allihop

Skrivandet är en viktig del i utbildningen och till varje träff får vi skrivuppgifter. Eftersom jag skriver mycket, ofta och gärna känns det väldigt roligt att denna bit är så pass seriös som den är. Jag är inte alltför van att bli sågad för det jag skriver, vare sig när det gäller resonemang eller grammatik, men på Stureakademin slipper man inte undan. Och det gillar jag! Rödpennan åkte fram med besked och jag är glad för den kärnfulla kritiken och feedbacken så att jag kan utveckla både kommatecken och tankebanor rejält. Är jag inte en bättre skribent när denna utbildning avslutas så ska jag äta upp min lilla rosa filthatt (vilket kanske inte vore någon dum idé i sig eftersom jag aldrig använt den).

Helgen känns inte slut för mig riktigt än. Att sitta vid fönstret hemma i lägenheten efter att ha lyssnat en massa, läst ännu mer och tänka efter, skriva och reflektera lite – det gör att helgens intensiva flöde av resonemang lägger sig på plats och börjar gro. Förhoppningsvis har det växt till sig till nästa träff – och oj vad jag längtar till dess!

Har suttit mitt emot denne mans porträtt hela helgen. Sture Eskilsson heter han, grundare av Timbro.

Femte gången gillt

I helgen var jag på mitt femte riksårsmöte med Moderata Studenter, tillika det femte i historien. Ägde rum här i Västerås vilket var väldigt bekvämt Var något förkyld så avhöll mig från att plåga min hals alltför mycket i talarstolen men ett par inlägg blev det i de många och långa debatterna. Dock skönt att se nya förmågor ta vid, inte minst flera nya medlemmar från Uppsalaföreningen som gjorde mig som gammal avdankad ordförande riktigt stolt.

Den nya riksstyrelsen tror jag stenhårt på, är ett väldigt starkt lag som valdes och eftersom jag satt i valberedningen är jag förstås extra nöjd med att vårt förslag klubbades igenom. Detta var även första året som det inte var strid på någon post. Andrea Ström heter den nyvalda riksordföranden, lägg det namnet på minnet!

Trevlig bankett på Stadshotellet på kvällen, och därefter utgång på Pluto.

Snygg-Susanne och jag innan banketten

André Assarsson svingade ordförandeklubban, han är en otroligt rolig stämmoordförande som bidrog till att hålla stämningen på topp

Susanne igen, som när jag var ordförande var en viktig del i min stab På bilden även Alexander från Uppsala

Önskar nya riksstyrelsen stort lycka till! 

What happens on Finlandsbåten…

Har varit iväg på konferens med en massa moderata politiska sekreterare från hela landet. Vi började på riksdagen, där jag först hälsade på Hannes en snabbis (var ju tvungen att kontrollera så jag får valuta för mitt personkryss) och sedan gick en rundtur i det mäktiga riksdagshuset. Älskar atmosfären där inne och blir lite avis på de som får husera där, att vara riksdagsledamot verkar så kul!

Jag intar riksdagen i min snygga kommuniströda klänning

Efter att ha lyssnat och ställt en fråga till socialförsäkringsministern bar det av till Viking Line och M/S Amorella. Har faktiskt aldrig tidigare åkt båt till Finland, och visst, det kanske inte kvalar in på min topp-10-lista över höjdpunkter i livet men det var riktigt trevligt, inte minst att lära känna en massa smarta och roliga kollegor lite bättre.

På onsdagskvällen blev det bugg och en massa mingel

Hela torsdagen matade vi pass med teman som sociala medier, strategisk kommunikation och storytelling. Lärt mig en del nytt och fått lite idéer som kommer att komma till nytta i vardagen på landstingshuset. Roligast är att höra om andras erfarenheter och att få inspiration till att våga testa nya saker inom kommunikation. På vägen mot valseger kan allt hända.

Det var dålig täckning och uppkoppling ute till havs men mitt i allt kom nyheten om att Stefan Löfven blir ny ledare för motståndarlaget. Han är från Ådalen och håller på MoDo. Precis som jag, men där slutar väl också likheterna Nä men visst är det på ett sätt roligt att det blir en partiledare med stark anknytning till Ångermanland, dock befarar jag att det kan bli ännu svårare för Alliansen att vinna röster där uppe då folk kanske gärna röstar på den där mannen som knegat på Hägglunds och har en mamma i Undrom, som för övrigt verkar rätt cool och bjuder hungriga kvällstidningsjournalister på småkakor utan att blinka.

Apropå partiledare så väntar nu spännande dagar i Västerås då KD ska välja om eller kanske välja nytt, samtidigt som Moderata Studenters Riksårsmöte äger rum här. Kommer bli en bra helg

Kviddevitt

Gott folk, jag finns numera på twitter där jag tänkte kvittra om korta, fyndiga, lagom ironiska, aktuella, smarta, roliga och snärtiga saker som sedan andra kan sprida vidare. Några har redan börjat följa mig (Expressen var en av de första, ni ser, jag är hot stuff) och resten av mina fans där ute får gärna hänga på. Gå bara in på twitter.com/ELundkvist och klicka på Follow.

Ligger dock i lä jämfört med Mikael Renberg, hockeykommentatorn, han har över tusen pers som följer honom. Själv följer han en enda person. Och inte en enda tweet har han själv publicerat… #mysterium

Förresten, läs gärna min insändare om djurplågeri som jag fick in i UNT häromdagen. Har fått två nya facebookvänner på grund av den Den går ut på att jag tycker det är på tok för låga straff som utdöms för väldigt grymma handlingar när det gäller djurplågeri. Visserligen har det presenterats en djurskyddsutredning nyligen men den fokuserar på djurskyddslagen och inte på lagstiftningen kring brottet djurplågeri vilket gör att jag vill belysa frågan. Fler får gärna göra det. Djuren behöver verkligen alla sina vänner.